Självloggning har blivit ett allt vanligare fenomen bland människor idag. I takt med utvecklingen av teknik som underlättar självloggning har samtidigt utbudet av självloggningssystem att välja mellan blivit allt större. Användare som frekvent byter mellan olika självloggningssystem indikerar att dessa ofta misslyckas med att stimulera ett långvarigt användarengagemang. Användarengagemang spelar således en viktig roll för självloggningssystem och den långsiktiga användningen av dessa. Detta arbete adresserar således problematiken med bristande användarengagemang inom självloggning i två steg. Det första steget är att ta fram en teoretisk modell över re-engagement genom en litteraturstudie över relevant teori inom användarengagemang fokuserat mot självloggningssystem. Arbetet med den teoretiska modellen visar varför det är givande att tänka på att designa för re- engagement för att fånga användning över tid jämfört med att endast designa för engagement. Det andra steget är att denna teoretiska modell sedan används för att analysera tre framgångsrika självloggningssystem och deras rapporterade användning. Denna rapporterade användning framkommer genom granskning av användarfeedback från forum och online-communities. Genom att applicera den teoretiska modellen på dessa tre självloggningssystem fås insikt i fem aktuella gap mellan designteori (fångat i den teoretiska modellen) och designpraktik (som representeras av självloggningssystemens implementioner) inom självloggning. / Personal Informatics and self-tracking has become an increasingly common phenomenonamong people today. With the advances in technology that facilitates self-tracking thenumber of self-tracking systems to choose from has also increased. Users who frequentlyswitch between self-tracking system indicate that these systems often fail to stimulate a long-term user engagement. User Engagement thus plays an important role in self-tracking and the long-term use of these systems. This work therefore addresses the problem with lack of user engagement within self-tracking in two steps. The first step is to develop a theoretical model of re-engagement through a literature review of relevant theory in user engagement. The theoretical model will show why it is important to think about designing for re-engagement to better capture long-term use. The second step is that the theoretical model is then used to analyze three successful self-tracking systems and the reported use of these. The reported use emerges by examining user feedback from forums and online communities. The result of this work will give insight into five current gaps between design theory (captured in the theoretical model) and design practice (represented by the implementations of self-tracking systems) within Personal Informatics.