Denna uppsats studerar dokusåpan Expedition: Robinson som exempel på en hyperrealitet. Syftet är att förtydliga betydelsen av hyperrealitet som teoretiskt begrepp på ett svenskt sammanhang. Uppsatsen börjar därför med en introduktion av Jean Baudrillards teori om hyperrealitet och därefter en fördjupning i dokusåpagenrens historia, innan dokusåpans bemötande i pressen analyseras. Uppsatsen argumenterar för att det finns ett nära samband mellan dokusåpan som medialt fenomen och hyperrealiteten som teoretiskt begrepp, då båda är fiktioner som utger sig för att vara verkligheter: hyperrealitet är ett slags overklighet som ger intryck av förhöjd verklighet och dokusåpa är ett programkoncept som påstås visa verkligheten men egentligen konstruerar den. Uppsatsen undersöker hur och vad produktionen av dokusåpan betonar som ”verklighet”, dvs. vilka faktorer framhävs som verklighetstrogna. Som den första svenska, och tidigt kontroversiella, dokusåpan ligger uppsatsens fokus på Expedition: Robinson; som ett tävlingsprogram utspelad i en exotisk miljö, inspirerad av en litterär förlaga, är effekten av realism särskilt intressant i detta fall. Analysen av Expedition: Robinson koncentreras till produktionen och mediareceptionen främst av säsongerna 1 och 7, som resulterar i en diskussion kring mediebevakningens förändring och huruvida man kan uppfatta ett skifte i hyperrealitet i samband med den utvecklingen.

Vi vill med det här kandidatarbetet ifrågasätta begäret efter övermäniskan som vi menar att reklam för modeindustrin idag porträtterar. Med hjälp av Guy Debords skådespelssamhälle och Gilles Deleuze och Felix Guattaris teorier ifrågasatter vi vad det är vi begär och varför vi gör det. Vi ifrågasätter övermänniskan som modeindustrin producerar med förhoppningen att det ökar medvetenheten för personer i samhället.    Ifrågasättandet av begäret har resulterat i två gestaltningar, en klänning av sönderrivna sidor ur boken Mein Kampf och en kreation av hönsnät formad som en naken kvinna. Vi känner oss fångade av modeindustrin och känner oss illa till mods över hur den mänskliga kroppen porträtteras i reklam för mode. Vi menar att det i klädreklam snarare handlar om avsaknaden av den mänskliga kroppen då bilderna retuscheras till en artefakt.     Vi ser vår undersökning som en grund till en fortsatt undersökning om ett alternativ och förhoppningsvis kommer vårt begär i framtiden förflyttats från övermänniskan till något mer mänskligt. / In this Bachelor thesis we question the desire for the übermensch that we mean advertising for the fashion industry portrays today. With help of Guy Debord's “Society of the Spectacle” and Gilles Deleuze and Felix Guattari's theories we question our desire and why we desire it. We question the übermensch that the the fashion industry produces with the hope that it will increase the society’s awareness.    The questioning of desire has resulted in two designs, a dress of torn pages from the book Mein Kampf and the creation of chicken wire shaped like a naked woman. We feel trapped by the fashion industry and feel uneasy about how the human body is portrayed in advertisements for fashion. We believe that the advertising for clothing is more about the lack of the human body when the images are retouched into an artifact.    We see our study as a basis for a continued research for an option and in the future hopefully our desire will be moved from the übermensch into something more human. In this Bachelor thesis we question the desire for the übermensch that we mean advertising for the fashion industry portrays today. With help of Guy Debord's “Society of the Spectacle” and Gilles Deleuze and Felix Guattari's theories we question our desire and why we desire it. We question the übermensch that the the fashion industry produces with the hope that it will increase the society’s awareness.    The questioning of desire has resulted in two designs, a dress of torn pages from the book Mein Kampf and the creation of chicken wire shaped like a naked woman. We feel trapped by the fashion industry and feel uneasy about how the human body is portrayed in advertisements for fashion. We believe that the advertising for clothing is more about the lack of the human body when the images are retouched into an artifact.    We see our study as a basis for a continued research for an option and in the future hopefully our desire will be moved from the übermensch into something more human.