Denna uppsats studerar dokusåpan Expedition: Robinson som exempel på en hyperrealitet. Syftet är att förtydliga betydelsen av hyperrealitet som teoretiskt begrepp på ett svenskt sammanhang. Uppsatsen börjar därför med en introduktion av Jean Baudrillards teori om hyperrealitet och därefter en fördjupning i dokusåpagenrens historia, innan dokusåpans bemötande i pressen analyseras. Uppsatsen argumenterar för att det finns ett nära samband mellan dokusåpan som medialt fenomen och hyperrealiteten som teoretiskt begrepp, då båda är fiktioner som utger sig för att vara verkligheter: hyperrealitet är ett slags overklighet som ger intryck av förhöjd verklighet och dokusåpa är ett programkoncept som påstås visa verkligheten men egentligen konstruerar den. Uppsatsen undersöker hur och vad produktionen av dokusåpan betonar som ”verklighet”, dvs. vilka faktorer framhävs som verklighetstrogna. Som den första svenska, och tidigt kontroversiella, dokusåpan ligger uppsatsens fokus på Expedition: Robinson; som ett tävlingsprogram utspelad i en exotisk miljö, inspirerad av en litterär förlaga, är effekten av realism särskilt intressant i detta fall. Analysen av Expedition: Robinson koncentreras till produktionen och mediareceptionen främst av säsongerna 1 och 7, som resulterar i en diskussion kring mediebevakningens förändring och huruvida man kan uppfatta ett skifte i hyperrealitet i samband med den utvecklingen.

Paradise Hotel is a popular reality-show which can be viewed in many countries. The first Swedish version aired year 2005. Since then Paradise Hotel has expanded and been written about in the media in respect of the participants’ behavior. We considered this an interesting subject to study and understand what might actually be happening inside the hotel. The purpose of this study was to examine and seek an understanding of the participants in Paradise Hotel season 2014 from a gender perspective. The research question guiding this study was: How is masculinity and femininity constructed on the reality-show Paradise Hotel? The study was conducted through a semiotic analysis where episodes from the season were transcribed with focus from our theories about gender, masculinity and femininity. The result of the study showed that the participants were constructed differently to what the theories told us about how male and female are socially constructed. A more accepting approach was shown towards men when having multiple sexual relationships. Men have also applied a more socially constructed female quality in forms of showing feelings, like crying and being vulnerable. There is a template for how a man should look like in Paradise Hotel, but according to the women men do not achieve this. The women show qualities like dominance, being independent and having the courage to stand up for themselves and make decisions on their own, which is seen like a socially constructed male equality.

No description available.

<p>Uppsatsen behandlar det relativt nya begreppet dokusåpa, med inriktning på kanal 5:s program Big Brother. Bakgrunden till ämnesvalet är att media gärna framställer Big Brother som något dåligt, som ungdomar kan ta efter. Det huvudsakliga syftet med studien är att få en insikt i hur 15-åringar hanterar Big Brother i vardagen. För att angripa ämnet ur ett sociologiskt perspektiv har vi bland annat använt oss av kommunikations-, postmodern och feministisk teori. Uppsatsen bygger på sjutton intervjuer som ger oss en inblick i just de intervjuades relation till Big Brother. Ämnen som berörs är ungdomarnas inlevelse i programmet, könsroller, verklighetsförankring, identifikation och varför och om det är viktigt att titta på Big Brother. Resultat som framkommer rör Big Brother som postmodernt fenomen, könsroller, identifikation och fiktion eller verklighet.</p>

Uppsatsen behandlar det relativt nya begreppet dokusåpa, med inriktning på kanal 5:s program Big Brother. Bakgrunden till ämnesvalet är att media gärna framställer Big Brother som något dåligt, som ungdomar kan ta efter. Det huvudsakliga syftet med studien är att få en insikt i hur 15-åringar hanterar Big Brother i vardagen. För att angripa ämnet ur ett sociologiskt perspektiv har vi bland annat använt oss av kommunikations-, postmodern och feministisk teori. Uppsatsen bygger på sjutton intervjuer som ger oss en inblick i just de intervjuades relation till Big Brother. Ämnen som berörs är ungdomarnas inlevelse i programmet, könsroller, verklighetsförankring, identifikation och varför och om det är viktigt att titta på Big Brother. Resultat som framkommer rör Big Brother som postmodernt fenomen, könsroller, identifikation och fiktion eller verklighet.

Syftet med denna uppsats har varit att analysera hur sexualitet görs i relation till kärlek, genus och makt i ett specifikt avsnitt av den senaste realityserien Kungarna av Tylösand, samt vad de diskurser som kommit till uttryck kan säga om samhället idag. Vår läsart har varit diskursanalys och utgångspunkten har varit genusteori. De olika diskurser som vi kunnat identifiera har varit hegemonisk genusdiskurs, maskulinitetsdiskurs, den förväntade sexualitetens diskurs, det sexualiserade språkets diskurs, diskursen kring genus och diskursen kring utseende och kärlek. Med hjälp av tidigare forskning, vår läsart och genusteori har vi funnit att dessa diskurser kan antas vara framträdande även i dagens samhälle. Alla diskurser som vi funnit konstruerar och konstrueras i och genom samhället, samtidigt som det är möjligt att nya diskurser och därmed nya normer utvecklas. Vidare har resultatet också kommit att visa på hur synen på sexualitet förändrats och att det idag råder en mer öppen syn på sexualitet i samhället.

I vår uppsats har vi undersökt hur medierapporteringen av dokusåpan Paradise Hotel har förändrats under tidsperioden 2005 till 2014. Vi har gjort detta genom att undersöka medierapporteringen över tid och jämfört Aftonbladets och Expressens pappersartiklar från de valda åren med varandra. De konkreta frågor som ställts till artiklarna är "hur har rubrikerna förändrats?", "vilken vinkling har artiklarna?", "hur beskrivs deltagarna?" samt "vilken sorts personer rapporteras det om mest?". Eftersom vår studie handlar om en förändrad medierapportering av en dokusåpa så kan den ses som ett fall av kvällspressens nöjesrapportering. Det vi har kommit fram till genom att studera de valda artiklarna är att de artiklar som publiceras i Aftonbladets och Expressens pappersupplagor som uppmärksammar Paradise Hotel i dag inte vinklas hårdare nu. Samtidigt har vi sett en förändring där media har gått från att beskriva programmet som något skandalomsusat till en mjukare beskrivning där negativa epitet som "sexsåpa" i lika hög grad som tidigare inte används i tidningsartiklar om programmet . Rapporteringens fokus har också flyttat från konflikter och bråk deltagarna emellan till sex, relationer och deltagarnas privatliv. Således gestaltas såväl programmet som dess deltagare på ett annorlunda sätt idag än vad de gjordes år 2005, dock nödvändigtvis inte hårdare

Min hemstad Säffle har varit medialt exponerad i dokusåpor sedan början av 2000-talet. På webbplatsen YouTube läggs privata klipp upp om staden och människorna som lever där. Vad får exponeringen för konsekvenser? Undersökningens syfte vill synliggöra på vilka sätt en mindre stad presenteras och konstrueras i rörliga bildmedier. Hur ser några av Säffles ungdomar på hur deras hemstad framställs och de dokusåpadeltagare som representerar staden? Jag reste till Säffle för att intervjua fyra elevinformanter som går i årskurs nio på en grundskola om hur de ser på mediernas framställning av staden. De analyserade också YouTube-klipp om staden Säffle i ett filmsamtal. Informanterna introducerades efter intervjun till att själva skapa en reflekterande dokumentation med filmkamera om sin hemstad. Deras filmmaterial presenteras i undersökningens gestaltningsdel. Diskursanalys har använts som verktyg för att synliggöra vad som gör att mediebilden av Säffle presenteras inom konventionella och stereotypa ramar. Undersökningen visar att språket och dialekten är en viktig ingrediens för vem som äger rätt att vara den trovärdiga säfflebon, snarare än visuella attribut. Framför allt TV-medierna verkar vilja få oss att med exotisk blick betrakta landsortens lustiga karaktärer, som tycks skapa bättre TV med utpräglad dialekt. Medierna förstärker dokusåpornas deltagare med hjälp av musik, redigering och utsätter dem för planerade ”lekar” i programmen. På så sätt skapar mediernas berättelser hyperreella karaktärer där gränsen mellan det verkliga och fiktiva upplöses, på samma sätt som en lögnaktig men underhållande skröna. Undersökningen visar att Säffle framställs i medierna som en stad där invånarna gör bort sig och är pinsamma, trots programmens lättsamt humoristiska underhållningsanspråk. Många av de YouTube-klipp som används i undersökningens filmsamtal stämmer väl överens med hur Säffle är, enligt informanterna. Kanske är det så att gränsen mellan ”såpans” konstruktion och dokumentärens ”verklighet” är så hårfin att den knappt är märkbar, även för kritiska säfflebor. Två filmer (Informantfilm och Säffle på YouTube) finns tillgängliga som hör till examensarbetet.

Realityshower och dokusåpor tar allt större plats i våra tv-tablåer och är under ständig debatt. Programmen sänds numera på prime time och finns hela tiden tillgängliga via internet. Just nu är dokusåpan Paradise Hotel mest aktuell och har fått utstå mycket kritik. Detta på grund av de stora mängder alkohol som deltagarna dricker samt programmets inslag av sexuell karaktär.     Genrens namn, reality-tv, ger sken av att det är verkligheten som speglas i programmen, men hur verkligt är egentligen det vi får se? Hur stor makt har produktionsbolaget över deltagarna och hur redigeras det filmade materialet för att locka tittarna? Det är frågor som den här uppsatsen syftar till att försöka besvara. Vi ville, utifrån deltagarnas synvinkel, undersöka hur verklig reality-tv verkligen är.     För att göra detta har vi valt att göra semistrukturerade intervjuer med sex deltagare från dokusåpan Paradise Hotel. Dessa har vi sedan analyserat med hjälp av en hermeneutisk analysmetod. De teoretiska perspektiv vi främst använt oss av är individualism, voyeurism och narcissism.     Det är svårt att ge några exakta svar på de frågeställningar som ligger till grund för studien då deltagarnas åsikter ofta går isär. Vi har dock kunnat konstatera att de flesta av dem vi intervjuat inte sökte till programmet själva, utan blev handplockade av produktionsbolaget. Det är också tydligt att deltagarna tilldelas roller i efterhand när det filmade materialet redigeras. Dessa roller är vissa av deltagarna nöjda med, medan andra är upprörda över hur de framställts i tv. / Realityshows and docusoaps gets more and more space in our TV-guides and are under constant debate. It is more usual nowadays that the shows are being aired on prime time than before, and the shows are constantly available on internet. Right now the show Paradise Hotel is most current and has endured a lot of criticism because of the amount of alcohol and sex it contains.     The name of the genre, reality-TV, makes it sound like it is the reality that is reflected in the shows, but how real is actually reality-TV? How much power does the production company have over the participants and how much is the filmed material edited afterwards to attract the audience? It is questions like this we will try to give answers to in this study. Our purpose is to examine how real reality-TV is, from the participants' point of view.     To do this we have chosen to do semi structured interviews with six participants from the reality show Paradise Hotel. This has been analyzed through a hermeneutic point of view.     It's hard to give any exact answers to the questions that the study is based on because of the different opinions of the participants. Though, we found that most of the persons that we have interviewed did not apply for the show themselves, they got handpicked from the production company. Also, it is obvious that the participants have been assigned characters afterwards when the shot material has been edited. It is also clear that some of the participants are pleased with the character they have been assigned, while others are upset with how they have been changed into someone they are not.

<p>Historiskt sett har kvinnan fått lite utrymme i media överhuvudtaget. Det håller på att ändras idag, mycket tack vare jämställdhetsdebatten. Kvinnor syns och hörs mer men det handlar i stor mån fortfarande om det privata: hemmet, familjen och relationer.</p><p>Vår uppsats är uppbyggd kring en kvalitativ undersökning av gymnasieelever i fokusgrupper. Syftet med uppsatsen har varit att ta reda på vad gymnasieelever anser om två utvalda kvinnors åsikter i media. De två kvinnorna är Anna Anka och Susanne Sjöström som medverkade i reality-showerna <em>Svenska Hollywoodfruar</em> respektive <em>Ensam mamma söker</em>. Båda serierna visades på TV3.</p><p>De frågor vi ställt oss är; <em>Hur påverkas mottagare av Anna Ankas och Susanne Sjöströms åsikter?</em> <em>Hur hade mottagarna reagerat om dessa åsikter framfördes av en man?</em><em> </em>Med underfrågan: <em>Varför? </em>Och <em>Varför</em> <em>utvecklas dessa kvinnors åsikter till en debatt? </em></p><p>Resultatet visar att våra fokusgrupper inte anser sig bli direkt påverkade av kvinnors åsikter i media, men de tror att åsikterna kan påverka dem indirekt i form av diskussioner. Reaktionerna på kvinnors åsikter i media hade blivit större om åsikterna hade framförts av en man, visar resultatet. Det är för att mäns åsikter, av många, tas på större allvar. Susanne Sjöströms sätt att leva och visa sina åsikter visar att en kvinna kan klara av att ta hand om en familj, både ekonomiskt men också hushållet och allt annat runtomkring. Anna Ankas sätt att leva och åsikterna hon framför kritiserar istället jämställdhetsdebatten och sättet många svenskar lever på. Därför har dessa kvinnors åsikter blivit till en debatt, enligt våra fokusgrupper.</p>