Syftet med den aktuella studien var att undersöka uppfattningen av osäkerhetsrepresentationer implementerade i 3D-visualiseringar av kulbanor utifrån olika metoder för osäkerhetsvisualisering. Detta baserat på antagandet att 3D kommer att bli vanligare inom brottsplatsvisualiseringar i framtiden, samt att kulbanevisualiseringar kommer bli vanligare som bevisföring. I och med detta är det av stor vikt för både aktörer som skapar visualiseringar och som kommer att använda dem i rättegångar att veta hur dessa tolkas och förstås av mottagare. Arbetet inleddes med en litteraturstudie då osäkerhetsvisualiseringar av kulbanor studerats ytterst lite tidigare. Med hänsyn till detta ansågs det även relevant att arbetet tog avstamp från en basal nivå gällande hur människor uppfattar och värderar visualiseringar, samt att undersöka hur osäkerhet tidigare visualiserats inom domäner utöver forensik och skjutincidentrekonstruktion. Detta för att kunna ta fram vetenskapligt motiverade varianter av osäkerhetsvisualiseringar av kulbanor. Vidare undersöktes även skillnaden mellan visualiseringar som innehöll enbart en kulbana och visualiseringar av flera kulbanor, samt animeringar av kulbanevisualiseringarna. För att uppnå studiens syfte utfördes semi-strukturerade intervjuer samt en enkät som samlade in både kvantitativa och kvalitativa data. Målgruppen för studien var personer inom polis- och rättsväsendet som på något sätt kommer i kontakt med rättslig bevisföring i sitt arbete. Resultaten av tematiska och statistiska analyser visade att 3D-visualiseringar- och animeringar verkar vara uppskattade metoder för ökad förståelse av denna typ av bevisföring. Ingen av de framtagna alternativen ansågs vara dåliga för osäkerhetsvisualisering, men deltagarna verkade i huvudsak uppskatta visualiseringar som var transparenta samt hade tillräckligt hög kontrast gentemot sin omgivning och relativt varandra. Vidare hittades skillnader i generell attityd kring osäkerhetsvisualiseringarna mellan deltagare beroende på tidigare erfarenhet av 3D-visualiseringar samt om personen arbetade inom polis– eller rättsväsendet. Dessa resultat bedömdes som intressanta men då de enbart var baserade på skillnader i en variabel krävs det att framtida studier utförs för att vidare undersöka ett potentiellt samband. Framtida arbete bör också undersöka osäkerhetsrepresentationer som implementerats i riktiga laserskannade 3D-modeller samt i varierande miljöer.

Syftet med den aktuella studien var att undersöka uppfattningen av osäkerhetsrepresentationer implementerade i 3D-visualiseringar av kulbanor utifrån olika metoder för osäkerhetsvisualisering. Detta baserat på antagandet att 3D kommer att bli vanligare inom brottsplatsvisualiseringar i framtiden, samt att kulbanevisualiseringar kommer bli vanligare som bevisföring. I och med detta är det av stor vikt för både aktörer som skapar visualiseringar och som kommer att använda dem i rättegångar att veta hur dessa tolkas och förstås av mottagare. Arbetet inleddes med en litteraturstudie då osäkerhetsvisualiseringar av kulbanor studerats ytterst lite tidigare. Med hänsyn till detta ansågs det även relevant att arbetet tog avstamp från en basal nivå gällande hur människor uppfattar och värderar visualiseringar, samt att undersöka hur osäkerhet tidigare visualiserats inom domäner utöver forensik och skjutincidentrekonstruktion. Detta för att kunna ta fram vetenskapligt motiverade varianter av osäkerhetsvisualiseringar av kulbanor. Vidare undersöktes även skillnaden mellan visualiseringar som innehöll enbart en kulbana och visualiseringar av flera kulbanor, samt animeringar av kulbanevisualiseringarna. För att uppnå studiens syfte utfördes semi-strukturerade intervjuer samt en enkät som samlade in både kvantitativa och kvalitativa data. Målgruppen för studien var personer inom polis- och rättsväsendet som på något sätt kommer i kontakt med rättslig bevisföring i sitt arbete. Resultaten av tematiska och statistiska analyser visade att 3D-visualiseringar- och animeringar verkar vara uppskattade metoder för ökad förståelse av denna typ av bevisföring. Ingen av de framtagna alternativen ansågs vara dåliga för osäkerhetsvisualisering, men deltagarna verkade i huvudsak uppskatta visualiseringar som var transparenta samt hade tillräckligt hög kontrast gentemot sin omgivning och relativt varandra. Vidare hittades skillnader i generell attityd kring osäkerhetsvisualiseringarna mellan deltagare beroende på tidigare erfarenhet av 3D-visualiseringar samt om personen arbetade inom polis– eller rättsväsendet. Dessa resultat bedömdes som intressanta men då de enbart var baserade på skillnader i en variabel krävs det att framtida studier utförs för att vidare undersöka ett potentiellt samband. Framtida arbete bör också undersöka osäkerhetsrepresentationer som implementerats i riktiga laserskannade 3D-modeller samt i varierande miljöer.