Syftet med den aktuella studien var att undersöka uppfattningen av osäkerhetsrepresentationer implementerade i 3D-visualiseringar av kulbanor utifrån olika metoder för osäkerhetsvisualisering. Detta baserat på antagandet att 3D kommer att bli vanligare inom brottsplatsvisualiseringar i framtiden, samt att kulbanevisualiseringar kommer bli vanligare som bevisföring. I och med detta är det av stor vikt för både aktörer som skapar visualiseringar och som kommer att använda dem i rättegångar att veta hur dessa tolkas och förstås av mottagare. Arbetet inleddes med en litteraturstudie då osäkerhetsvisualiseringar av kulbanor studerats ytterst lite tidigare. Med hänsyn till detta ansågs det även relevant att arbetet tog avstamp från en basal nivå gällande hur människor uppfattar och värderar visualiseringar, samt att undersöka hur osäkerhet tidigare visualiserats inom domäner utöver forensik och skjutincidentrekonstruktion. Detta för att kunna ta fram vetenskapligt motiverade varianter av osäkerhetsvisualiseringar av kulbanor. Vidare undersöktes även skillnaden mellan visualiseringar som innehöll enbart en kulbana och visualiseringar av flera kulbanor, samt animeringar av kulbanevisualiseringarna. För att uppnå studiens syfte utfördes semi-strukturerade intervjuer samt en enkät som samlade in både kvantitativa och kvalitativa data. Målgruppen för studien var personer inom polis- och rättsväsendet som på något sätt kommer i kontakt med rättslig bevisföring i sitt arbete. Resultaten av tematiska och statistiska analyser visade att 3D-visualiseringar- och animeringar verkar vara uppskattade metoder för ökad förståelse av denna typ av bevisföring. Ingen av de framtagna alternativen ansågs vara dåliga för osäkerhetsvisualisering, men deltagarna verkade i huvudsak uppskatta visualiseringar som var transparenta samt hade tillräckligt hög kontrast gentemot sin omgivning och relativt varandra. Vidare hittades skillnader i generell attityd kring osäkerhetsvisualiseringarna mellan deltagare beroende på tidigare erfarenhet av 3D-visualiseringar samt om personen arbetade inom polis– eller rättsväsendet. Dessa resultat bedömdes som intressanta men då de enbart var baserade på skillnader i en variabel krävs det att framtida studier utförs för att vidare undersöka ett potentiellt samband. Framtida arbete bör också undersöka osäkerhetsrepresentationer som implementerats i riktiga laserskannade 3D-modeller samt i varierande miljöer.

Syftet med den aktuella studien var att undersöka uppfattningen av osäkerhetsrepresentationer implementerade i 3D-visualiseringar av kulbanor utifrån olika metoder för osäkerhetsvisualisering. Detta baserat på antagandet att 3D kommer att bli vanligare inom brottsplatsvisualiseringar i framtiden, samt att kulbanevisualiseringar kommer bli vanligare som bevisföring. I och med detta är det av stor vikt för både aktörer som skapar visualiseringar och som kommer att använda dem i rättegångar att veta hur dessa tolkas och förstås av mottagare. Arbetet inleddes med en litteraturstudie då osäkerhetsvisualiseringar av kulbanor studerats ytterst lite tidigare. Med hänsyn till detta ansågs det även relevant att arbetet tog avstamp från en basal nivå gällande hur människor uppfattar och värderar visualiseringar, samt att undersöka hur osäkerhet tidigare visualiserats inom domäner utöver forensik och skjutincidentrekonstruktion. Detta för att kunna ta fram vetenskapligt motiverade varianter av osäkerhetsvisualiseringar av kulbanor. Vidare undersöktes även skillnaden mellan visualiseringar som innehöll enbart en kulbana och visualiseringar av flera kulbanor, samt animeringar av kulbanevisualiseringarna. För att uppnå studiens syfte utfördes semi-strukturerade intervjuer samt en enkät som samlade in både kvantitativa och kvalitativa data. Målgruppen för studien var personer inom polis- och rättsväsendet som på något sätt kommer i kontakt med rättslig bevisföring i sitt arbete. Resultaten av tematiska och statistiska analyser visade att 3D-visualiseringar- och animeringar verkar vara uppskattade metoder för ökad förståelse av denna typ av bevisföring. Ingen av de framtagna alternativen ansågs vara dåliga för osäkerhetsvisualisering, men deltagarna verkade i huvudsak uppskatta visualiseringar som var transparenta samt hade tillräckligt hög kontrast gentemot sin omgivning och relativt varandra. Vidare hittades skillnader i generell attityd kring osäkerhetsvisualiseringarna mellan deltagare beroende på tidigare erfarenhet av 3D-visualiseringar samt om personen arbetade inom polis– eller rättsväsendet. Dessa resultat bedömdes som intressanta men då de enbart var baserade på skillnader i en variabel krävs det att framtida studier utförs för att vidare undersöka ett potentiellt samband. Framtida arbete bör också undersöka osäkerhetsrepresentationer som implementerats i riktiga laserskannade 3D-modeller samt i varierande miljöer.

Att kommunicera rummets varierande funktion genom 3D-visualiseringar är ett examensarbete i informationsdesign med inriktning rumslig gestaltning. Uppdraget kommer från Husmuttern AB som arbetar med huskoncept som sedan ska leda till produktion av modulhus. Syftet med arbetet har varit att studera hur en 3D-modell bör utformas för att kommunicera ett rums varierande funktion. Detta för att veta hur jag ska visualisera en undervisningssal i ett modulhus. För att arbeta fram en 3D-modell som uppfyller dessa krav krävs det att studera kommunikation mellan parter, bildens egenskaper, rummets form och färg, detta med stöd i litteratur, forskning och användartester. Därefter kunde en modell arbetas fram som kunde kommunicera en undervisningssal i ett modulhus. Genom användartesterna visade det sig att det är bra med en modell som fokuserar på modulhusets grund men också att ha med inredning för att visa funktionen. Det resulterade i en modell som innehöll husgrunden på en halva och realistisk inredning på den andra halvan men i samma modell. Genom litteratur och tidigare forskning blev resultatet för visualiseringar att det är ofta som 3D-modeller används. I utformningen bör detaljer uteslutas och verklighetstrogna vyer undvikas. Fokus bör ligga på det väsentliga då det annars blir för mycket att ta in för betraktaren och budskapet går förlorat, samt att verklighetstrogna skisser upplevs som färdigutvecklade. Det resulterade i en skissartad modell med avskalad inredning för att visa rummets funktion. / Att kommunicera rummets varierande funktion genom 3D-visualiseringar is a thesis in information design with orientation in spatial design. The assignment comes from the company Husmuttern AB who work with house concept that will lead to production of module housing. The purpose has been to study how a 3D- visualisation should be formed to communicate rooms varying functions. All this so that I will know how to visualize a classroom in a module housing. To be able to come up with a 3D-model that have this quality it was requires to study communication between two parties, properties of the image, shape and color of the room, with the help of literature, previous research and user tests. Then it was possible to come up with a model that could communicate a classroom constructed in module. Through the user tests it was shown to be preferable with a model that focuses on the basic units of the module housing but that also has some realistic decor to show some function. All this resulted in a model which includes the basic units of the module on one half and realistic décor on the other half in the same model. Thanks to literature and previous research the result for visualization was that it is common to use 3D-modells. In the modeling details and realistic views should be avoid. The focus should be on the essential or it will be too much for the viewer to take in and the message gets lost, but also that to realistic models were considered to be fully complete. All this resulted in a sketchy model with a small amount of décor to show the rooms function