Undersökningens syfte är att ta reda på hur datoranvändning vid skrivprov påverkar elevtexters kvalitet. 37 handskrivna och 37 datorskrivna elevtexter från skrivprov jämförs utifrån både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Texterna är skrivna av elever från det tekniska programmet i gymnasiet årskurs 3. Jämförelsen mellan elevernas handskrivna och datorskrivna texter visar att de datorskrivna texterna är längre, går snabbare att skriva och har en mer korrekt styckeindelning. De datorskrivna texterna får något högre omdöme vad gäller innehållet i texterna men de bedöms språkligt inte vara bättre än de handskrivna. Skillnaderna är små när det gäller texternas disposition. Skillnaderna mellan texterna är dock inte tillräckligt stora för att det ska påverka betygsbedömningen när den sker med den fyragradiga betygsskalan (IG – MVG) utan betygsresultatet blir lika för de två grupperna. Bland de handskrivna texterna finns dock något fler underkända texter. När bedömningen sker med den tiogradiga skalan (med + och - på betygsstegen) syns några fler skillnader på de lägre betygsstegen. Det verkar som att datorn hjälper de svagaste eleverna, dels så att några fler klarar G-gränsen, dels så att texterna blir något bättre inom betygssteget. Utöver elevtexterna har även svar från en enkät som eleverna fyllt i sammanställts för information om elevernas datorvana och inställning till datorskrivande. Sammanställningen visar att eleverna i undersökningen har stor datorvana och alla utom två föredrar datorskrivande framför att skriva för hand. Undersökningen visar att datoranvändning vid skrivprov för denna elevgrupp inte påverkar texternas kvalitet utom för elever i det lägsta betygsskiktet där en liten förbättring märks.

Sammandrag Lena Edander, 2013: Bedömaröverensstämmelse vid Nationella provet i svenska för gymnasiet kurs 1, skrivdelen I denna undersökning studeras hur hög bedömaröverensstämmelse som nås då fem av varandra oberoende bedömare betygssätter 30 elevtexter skrivna vid det nationella provet i svenska 1 för gymnasiet. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur hög bedömaröverensstämmelse som nås, men även att försöka finna svar på varför lärarnas bedömning emellanåt varierar. För att undersöka detta har lärarnas betygssättning av elevtexterna sammanställts och beräkningar av bedömaröverensstämmelsen genomförts med avseende på procentuell överensstämmelse, korrelation samt standardavvikelse. Resultaten av beräkningarna har sedan analyserats och slutsatser angående orsaker till avvikelser i betygssättningen har gjorts angående tre elevtexter där bedömningen varierar mycket. Resultatet visar att en överensstämmelse på 35 % nås mellan lärarna. Orsaker till varierad bedömning av de tre utvalda elevtexterna står att finna bland annat i olika tolkning av uppgiften samt olika tolkning av matrisens aspekter. Slutsatsen blir att lärare bör sambedöma elevtexter för att få en mer rättvis betygssättning. Det är även viktigt att bedöma flera olika typer av texter skrivna av en och samma elev för att kunna sätta ett så rättvist kursbetyg som möjligt. Nyckelord: bedömaröverensstämmelse, Nationella prov i svenska, bedömning, skrivprov

Uppsatsens syfte är att redogöra för forskningens syn på det nationella skrivprovet inom ämnet svenska. Utifrån ett psykometriskt perspektiv, med inriktning på konstrukt, bedömning och användning, belyser uppsatsen potentiella problembilder med standardiserade prov inom en svensk, norsk och amerikansk kontext. Provet innehar en normerande ställning inom svensk utbildning, där det agerar rättesnöre över vad som utgör goda och mindre goda elevtexter. Forskningen visar också på den svårighet som existerar gällande provets interbedömarreliabilitet, där olika examinatorer bedömer proven olika. Vidare påverkar provet undervisningen, där dess genrepedagogiska utgångspunkt leder till en tanke om progression, där texttyper hierarkiseras. Lärarna upplever att provet är tidskrävande och att de ofta arbetar förberedande med eleverna. Detta leder till att eleverna undervisas i att hantera provsituationen, snarare än att de undervisas i skrivande, något som är problematiskt utifrån aspekter av reliabilitet. Vidare innebär provets normerande ställning att undervisningen anpassas efter de förmågor som provet avser att mäta, vilket resulterar i att eleverna får ta del av en begränsad läroplan. Undersökningen visar på den diskrepans som tycks existera mellan provets olika syften, där det råder en oklarhet i om provet kan fungera som ett komparativt utvärderingsverktyg samtidigt som det är ett utvecklingsverktyg för att främja elevernas skrivande. Frågan är om det är möjligt att skapa ett skrivprov där dessa syften harmoniserar med varandra?

I detta arbete har jag valt att undersöka och analysera ett diagnostiskt läs-och skrivprov (DLS-prov), och dess moment i läsförståelse för årskurs 2, år 2013. Det jag ville se var om det går att tolka DLS-provets resultat utifrån genus- och åldersperspektiv.   Mina frågeställningar var: Hur kan pojkars och flickors resultat i DLS-proven tolkas genom ett genusperspektiv? Vad säger resultaten genom ett åldersperspektiv?   För att besvara dessa frågor användes både kvantitativ och kvalitativ metod.   Några större skillnader kan inte påvisas ur ett genusperspektiv, däremot finns en tydligare koppling mot ålder.