Som en reaktion mot fast fashion-rörelsen och de oansvariga konsumtionsmönster som den medför har slow fashion uppstått som ett mer hållbart alternativ i modebranschen. Slow fashion beskrivs ofta som mode av hög kvalitet med en tidlös design vars syfte är att sakta ner flödena och minska konsumtionen. Tidigare studier beskriver slow fashion som koncept och några incitament och barriärer för att arbeta med slow fashion. Dock saknas en konkret definition av slow fashion-affärsmodellen och dess ingående komponenter. Det finns också ett gap mellan teorin och den praktiska tillämpningen av slow fashion-affärsmodellen, vilket gör detta till ett intressant perspektiv att undersöka. Därför är syftet med denna studie att bidra med ökad förståelse kring möjligheterna med slow fashion-affärsmodellen för modeföretag. Slow fashion-affärsmodellen definieras baserat på tidigare litteratur om affärsmodeller och slow fashion-konceptet. Detta presenteras som en modell med fyra komponenter: värdeerbjudande, värdeskapande, värdeleverans och värdelogik. Jämförelsen mellan denna definition och affärsmodellerna för sju modeföretag visar att det finns många möjligheter kopplade till slow fashion-värdeerbjudandet. I vilken utsträckning de andra komponenterna i slow fashion tillämpas i praktiken beror på företagets målgrupp, ägarstruktur och hur hållbarhet är förankrat i organisationen. När det gäller intressentperspektivet på slow fashion-affärsmodellen visar studien att myndigheter och beslutsfattare har störst möjligheter att möjliggöra slow fashion-affärsmodellen, genom att påverka både modeindustrin och konsumenterna. På grund av aktieägarnas inflytande över modeföretagens långsiktiga strategi kan de vara en drivkraft om hållbarhet prioriteras av dem. Andra intressenter kan agera som möjliggörare för tillämpningen av slow fashion-komponenter på grund av sitt potentiella intresse för hållbarhet och minskad konsumtion.Studiens syfte besvaras med följande propositioner: Proposition 1: Det finns en marknad för slow fashion-värdeerbjudandet men det saknas incitament för att tillämpa affärsmodellen fullt ut. Proposition 2: Konkurrenskraften i slow fashion-affärsmodellen ligger i värdeerbjudandet, inte i priset. Proposition 3: En styrka i slow fashion-affärsmodellen är dess lönsamhetspotential, vilket kan gynna ägare och investerare. Sammanfattningsvis visar studien att det finns potential när det gäller efterfrågan, konkurrenskraft och lönsamhet i slow fashion-affärsmodellen. Det finns dock begränsade incitament för modeföretag att tillämpa alla komponenter i affärsmodellen i sin verksamhet. Det finns också indikationer på att efterfrågan på mer långvariga kläder kan öka i framtiden. För tillfället verkar dock behovet av variation fortsätta vara starkt. / As a reaction to the fast fashion movement and the irresponsible consumption patterns derived from it, slow fashion has emerged as a more sustainable option in the fashion industry. Slow fashion is often described as fashion of high quality with a timeless design that aims to slow down the product flows and reduce consumption. Although previous studies describe slow fashion as a concept and some of its general incentives and barriers, a concrete definition of the slow fashion business model and its components is missing. There is also a gap between the theoretical and practical application of the slow fashion business model. The practical application is greatly influenced by different stakeholders in the fashion industry, which makes it an interesting perspective to study. Therefore, the aim of this study is to provide a deeper understanding of the possibilities with the slow fashion business model for fashion companies. The slow fashion business model is defined based on previous literature on business models and the slow fashion concept. This is presented in a model of four components: value proposition, value creation, value delivery, and value logic. The comparison between this definition and the business models of seven fashion companies, shows that there are many possibilities connected to the slow fashion value proposition. The extent to which the other slow fashion components are applied in practice depends on the company’s target customers, owner structure and how sustainability is embedded in the organization. Regarding the stakeholder perspective on the slow fashion business model, the study shows that public authorities and regulators have the largest possibilities to enable the slow fashion business model by influencing both the fashion industry and consumers. Due to the shareholders’ say in the long-term strategy of fashion companies, they could be a driving force if sustainability is prioritized among them. Other stakeholders could act as enablers to the application of slow fashion components, because of their potential interest in sustainability and reduced consumption. The aim of this study is answered with the following propositions: Proposition 1: There is a market for the slow fashion value proposition but incentives for full application of the business model are missing. Proposition 2: The competitiveness of the slow fashion business model lies in the value proposition, not the price. Proposition 3: A strength in the slow fashion business model is its potential for profitability, which can benefit shareholders and investors. In conclusion, the study shows that there is potential regarding demand, competitiveness and profitability in the slow fashion business model. However, there are limited incentives for fashion companies to apply all of the components in their operations. Also, there are indications that the demand for more long-lasting clothing might increase in the future. At the time, however, it seems the need for variation will continue to be strong.