I detta arbete inventeras och undersöks retorikbegreppets användning i Svensk Juristtidnings 100-åriga historia. Arbetet använder sig av ett tredelat retoriskt begrepp (rhetorica studens, docens och utens) för att studera retorikbegreppets innebörd i olika tidsperioder. Arbetet lägger också fokus på hur slutanförandet i den svenska rättsprocessen har diskuterats. Anledningen bakom detta fokus är slutanförandets minimala rättsliga reglering, och genom detta en öppning för det retoriska. Slutanförandet – eller pläderingen som den också kallas – kan beskrivas som det sista yttrandet i rättegången för att övertala eller övertyga domarna.  Exempel på frågor som diskuteras och besvaras i artiklarna är följande: hur har de svenska juristerna sett på retoriken? Är retorik/vältalighet något som bör finnas i rättsalen? Kan retoriken anses vara vetenskaplig? Behövs retoriken inom juridiken?

I arbetet undersöker författaren det civilprocessuella slutanförandet med inriktning på dispositiva tvistemål. I den första halvan av uppsatsen besvaras frågan om vilket ändamål slutanförandet. Därtill undersöker författaren hur ett ombud bör utforma ett slutanförande för att det ska vara ändamålsenligt. I den andra halvan av uppsatsen redogörs först för skiljeförfarandets och EU- och Europadomstolarnas tidsbegränsade parts- och slutanföranden samt skriftlig plädering. Med detta som inspiration utvärderas två förändringar av slutanförandet: pläderingsinlagor och tidsbegränsade slutanföranden. Författaren når slutsatsen att det främsta ändamålet med slutanförandet är att parterna hjälper domaren att fatta ett välinformerat och välmotiverat beslut genom att de belyser målets centrala frågor från motsatta sidor. Författaren rekommenderar även domare att utnyttja möjligheten att tidsbegränsa slutanföranden eftersom det bidrar till att fler pläderingar blir koncentrerade och därmed ändamålsenliga. En skriftlig plädering rekommenderas dock inte i majoriteten av mål med hänsyn till bland annat lekmännens förståelse för civilprocessen och risken för oreda i handläggningen.