I detta arbete inventeras och undersöks retorikbegreppets användning i Svensk Juristtidnings 100-åriga historia. Arbetet använder sig av ett tredelat retoriskt begrepp (rhetorica studens, docens och utens) för att studera retorikbegreppets innebörd i olika tidsperioder. Arbetet lägger också fokus på hur slutanförandet i den svenska rättsprocessen har diskuterats. Anledningen bakom detta fokus är slutanförandets minimala rättsliga reglering, och genom detta en öppning för det retoriska. Slutanförandet – eller pläderingen som den också kallas – kan beskrivas som det sista yttrandet i rättegången för att övertala eller övertyga domarna.  Exempel på frågor som diskuteras och besvaras i artiklarna är följande: hur har de svenska juristerna sett på retoriken? Är retorik/vältalighet något som bör finnas i rättsalen? Kan retoriken anses vara vetenskaplig? Behövs retoriken inom juridiken?