Segregation är idag ett utbrett samhällsproblem i städer välden över. Grundproblemet med segregation handlar om skillnader och åtskiljanden, som både tar sitt uttryck i det fysiska rummet men också som ett socialt utanförskap. I arbetet med att motverka segregation genom fysisk planering har städers socio-ekonomiskt utsatta områden fått stort fokus, medan städers småhusområden fått betydligt mindre. I uppsatsen undersöks potentialen hos ett antal strategier och utvecklingsprinciper som kan användas inom ramen för fysisk planering för att, genom strategisk förtätning, minska segregationen och öka mångfalden i småhusområden. Det görs genom en fallstudie av en av Sveriges mest segregerade städer, Borlänge. Resultatet visar på de möjligheter och den potential som finns för ökad mångfald i Borlänges småhusområden genom strategisk förtätning, men också vilka utmaningar och begränsningar som finns med de framtagna strategierna.