Artros är en vanlig ledsjukdom som i svåra fall kräver operation. Snabba vårdförlopp, eller fast track-program, har utvecklats för att snabba på den perioperativa vården och patientens återhämtning, minska komplikationer samt sänka kostnader. För sjuksköterskan innebär snabba vårdförlopp att vården blir mer komplicerad och att hen får ta ansvar för fler patienter. Syftet med vår studie var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i ett snabbt vårdförlopp. Detta gjordes genom en empirisk, kvalitativ intervjustudie. Intervjuerna analyserades enligt Lundman och Hällgren Graneheims (2017) metod. Utifrån resultatet bildades tre kategorier: “En stressig arbetsmiljö”, “En effektiv vårdkedja” och “Patienten i centrum”. Diskussionen fördjupar hur patientperspektivet och möjligheten till individuell vård påverkas av det snabba vårdförloppet. Informanterna kände sig pressade att på löpande band skriva ut patienter. Då vissa patienter inte var redo för hemgång kände informanterna det ibland som om de kastade ut dem. De ansåg att patienter som av olika anledningar behövde stanna längre än planerat på avdelningen, störde det snabba vårdförloppet. För att arbetet i fast track- systemet skulle fortgå krävdes god kommunikation mellan personal, patienter och anhöriga. I vår studie upplevde informanterna att vården inom fast track-systemet var individuell men att tiden inte alltid räckte till. Detta ansåg de dock inte vara relaterat till själva fast track-systemet. En risk med fast track-systemet menade de var att arbetet ibland kunde ske per automatik, utan reflektion. Slutsatsen är att för att fast track- systemet ska främja en patientcentrerad vård, så krävs att sjuksköterskor har en tydlig etisk professionalitet. Även hög medvetenhet om ansvarsfördelning och vikten av samarbete inom personalgruppen behövs för att fast track-systemet ska fungera utan att hota den vårdande vården.