Sammanfattning Bakgrund: Betydelsen av begreppet kultur kan variera. I det här arbetet används begreppet kultur för människor från ett gemensamt ursprung och/eller med gemensamma kulturella uppfattningar. Globaliseringen ökar i Sverige och i världen vilket leder till en stor blandning av människor från olika kulturer, detta ställer höga krav på sjuksköterskan. Att möta och vårda lidande och döende patienter med annan kulturell bakgrund än dem själva kan vara något av det svåraste en sjuksköterska kan ställas inför. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter från olika kulturer inom den palliativa vården. Metod: Detta är en litteraturstudie där åtta vårdvetenskapliga tidskriftsartiklar valts ut efter en noggrann granskning av dess innehåll. Artiklarna har hittats i databaserna Cinahl, Pubmed och Medline. Artiklarna har sedan analyserats genom innehållsanalys då innehållet i dem brutits ned till meningsbärande enheter som sedan grupperats och resulterat i nya kategorier. Resultat: Deltagarna i studierna menade att situationer kan uppstå i vården som kan beskrivas som kulturella utmaningar. Kommunikationsproblem är ett exempel på detta. De menar att fokus bör läggas på patientens egen upplevelse av sin kultur och de behov som den leder till, det vill säga individuella kulturella behov. Sjuksköterskorna tyckte det kunde vara bra att ha en medvetenhet om att kulturella behov kan förekomma. Diskussion: Generalisering ska undvikas då detta kan leda till begränsningar av vården. Det centrala i vårdandet är patienten som person och vad denne anser är vikigt. Genom att använda sig av detta synsätt kommer automatiskt frågan om betydelsen av patientens kultur att besvaras. Utbildning ska ske fortlöpande under hela grundutbildningens gång. Praktiska inslag så som uppgifter i kulturell vård i den verksamhetsförlagda utbildningen och rollspelsövningar med kulturellt fokus kan vara lämpliga moment. Nyckelord: Palliativ vård, kultur, individuell vård, sjuksköterskors upplevelser Keywords: Palliative care, culture, individual care, nurses’ experiences

Artros är en vanlig ledsjukdom som i svåra fall kräver operation. Snabba vårdförlopp, eller fast track-program, har utvecklats för att snabba på den perioperativa vården och patientens återhämtning, minska komplikationer samt sänka kostnader. För sjuksköterskan innebär snabba vårdförlopp att vården blir mer komplicerad och att hen får ta ansvar för fler patienter. Syftet med vår studie var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i ett snabbt vårdförlopp. Detta gjordes genom en empirisk, kvalitativ intervjustudie. Intervjuerna analyserades enligt Lundman och Hällgren Graneheims (2017) metod. Utifrån resultatet bildades tre kategorier: “En stressig arbetsmiljö”, “En effektiv vårdkedja” och “Patienten i centrum”. Diskussionen fördjupar hur patientperspektivet och möjligheten till individuell vård påverkas av det snabba vårdförloppet. Informanterna kände sig pressade att på löpande band skriva ut patienter. Då vissa patienter inte var redo för hemgång kände informanterna det ibland som om de kastade ut dem. De ansåg att patienter som av olika anledningar behövde stanna längre än planerat på avdelningen, störde det snabba vårdförloppet. För att arbetet i fast track- systemet skulle fortgå krävdes god kommunikation mellan personal, patienter och anhöriga. I vår studie upplevde informanterna att vården inom fast track-systemet var individuell men att tiden inte alltid räckte till. Detta ansåg de dock inte vara relaterat till själva fast track-systemet. En risk med fast track-systemet menade de var att arbetet ibland kunde ske per automatik, utan reflektion. Slutsatsen är att för att fast track- systemet ska främja en patientcentrerad vård, så krävs att sjuksköterskor har en tydlig etisk professionalitet. Även hög medvetenhet om ansvarsfördelning och vikten av samarbete inom personalgruppen behövs för att fast track-systemet ska fungera utan att hota den vårdande vården.

Syftet med denna litteraturstudie var att hitta olika omvårdnadsåtgärder som kan ersätta eller reducera läkemedelsbehandling hos dementa patienter. Den medicinska behandlingen syftade på neuroleptika, lugnande och antidepressiva läkemedel. Studien baserades på tio artiklar från tre olika databaser. I resultatet framkom att många omvårdnadsåtgärder minskar agitation/aggressionsbeteenden men också graden av depression. Interaktionen mellan patient och vårdgivare förbättrades genom ökad kommunikation, vilket gav ett förbättrat stämningsläge. Studien visade att patient och anhörig tidigt behöver stöd och rådgivning. Det framkom även ett ökat behov av mer utbildning för vårdpersonal i sättet att arbeta med dementa patienter. Slutsatsen blev att många av de funna omvårdnads- åtgärderna gav ökat välbefinnande, minskad oro och agitation. Detta skulle kunna leda till minskat behov av mediciner. Det har också framkommit att det finns ett fortsatt behov av fler studier inom ämnet. / The purpose of this literary study was to find different care measures that can replace or reduce drug treatment for patients with dementia. The medical drugs referred to neuroleptica, sedatives and antidepressants. The study was based on ten articles from three different databases. In the result it was found that many care measures decrease agitation and aggressive behaviour as well as the degree of depression. The interaction between patient and caregiver improved through increased communication, which resulted in better mood levels. The study showed that patients and their families need support and guidance at an early stage. It was also shown that working with patients with dementia requires more training for the caregiver. The conclusion was, that many of the nurse and care treatments found, increased well-being, reduced anxiety and agitation. This may lead to less medication. It was also noted that there is a need of further studies on the subject.