I dagens svenska skogsbruk är snytbaggeskador på planterade plantor av gran och tall ett stort problem. Syftet med detta examensarbete vara att efter den första tillväxtsäsongen utvärdera snytbaggeskador och planttillväxt i 15 praktiska planteringar med tre olika markberedningsmetoder där plantorna behandlats med Conniflex. Fältundersökningen skedde på färska hyggen belägna i norra Uppland och södra Gästrikland. Medelvärdet för andelen snytbaggeskadade plantor låg på drygt 8,5 % per lokal. Risken för snytbaggeskador minskar rejält då planteringspunkten är i ren mineraljord eller humusblandad mineraljord. Skillnaden i granens toppskottstillväxt var liten mellan de olika markberedningsmetoderna. Det var ingen signifikant skillnad i snytbaggeskador mellan de olika markberedningsmetoderna även om tendensen var att inversmarkberedning hade något färre snytbaggeskadade plantor.

Detta examensarbete utfördes under våren 2017 på uppdrag av Södra skogsägarna, för att undersöka om höstplantering av tall ger ett bra föryngringsresultat och kan ses som ett likvärdigt alternativ till att plantera på våren. Traditionellt sett utförs den största delen av planteringar på våren men för att få en jämnare arbetsfördelning över året är det intressant att undersöka om höstplantering av tall fungerar. Undersökningen är utförd som en survey studie där trakter som planterades på hösten 2014 och trakter som planterades på våren 2015 låg till grund för datainsamlingen. Totalt gjordes det uppföljning på 38 trakter där hälften är vårplanterade och hälften är höstplanterade. Trakterna är sedan jämförda parvis med avseende på planttyp, ståndortsindex, viltbehandling, markfuktighet och blockighet. På varje trakt lades det ut 20 provytor med radien 2,82 vilket ger en provyta på 25 m2. I varje provyta mättes för varje planta; rothalsdiameter, toppskottslängd, totallängd, eventuella skador och eventuella avgång och avgångsorsak Höstplantering av tall hade en högre avgång än vårplanteringarna och snytbaggen var den skadegörare som orsakade störst avgång, följt av vilt och torka. Plantan växte något bättre på de trakter som var vårplanterade, men det var bara toppskottstillväxten som var signifikant längre vid vårplantering. Snytbaggeangreppen var lika omfattande vid både vår- och höstplantering medan viltbetningen var dubbelt så stor på de höstplanterade trakterna. / This degree project was conducted in spring 2017, commissioned by Södra forest association, to investigate whether autumn planting of pine gives a good regeneration result and can be seen as an equivalent alternative to planting in spring. Traditionally, most of the plantings is completed in spring, but in order to achieve a more even distribution of labor over the year, it is interesting to investigate whether or not the autumn planting of pine can be successful. The survey was carried out as a survey study, where plants planted both in autumn 2014 and in spring 2015, formed the basis of data collection. A total of 38 sites were investigated, half of study object were planted in spring and half in autumn Sites were then compared in pairs regarded to plant type, site index, game treatment, soil moisture and blockiness. On each site 20 plots were laid out with a radius of 2.82, which gives a sample area of 25 m2. In each sample area following characteristics for each plant were measured; stem diameter, leeding shot length, total length, possible damage and possible dead plants and cause of plant death. Autumn planting of pine had a higher mortality than spring plantations, and the pine weevil caused highest mortality, followed by wildlife grazing and drought. The plantation grew slightly better for spring-planted seedlings, but it was only the leeding shot length that had a significant higher growth. The damage caused by pine weevil was similar for planting in autumn and spring, while the wildlife grazing was twice as high in autumn-planted areas compared to the spring planted.

Granplantor behandlades på plantskola med ett latexbaserat barriärskydd mot snytbagge. Dessa plantor frystes sedan ned innan latexbehandlingen hunnit torka. Syftet med studien var att undersöka om plantor som frysts ned direkt efter behandling med latex går att tina upp, för att sedan låta behandlingen torka färdigt i kartongerna de är förpackade i. Metoderna för studien innefattade litteraturstudier och ett experiment. I de försök som genomfördes på plantorna påvisades fläckar utan latex, främst då en större andel av latexbeläggningen var fuktig. Dessa fläckar verkade ha ett samband med skyddets fuktnivå, då det blev fler fläckar ju fuktigare behandlingen var. Gemensamt för de 3 grupper där latex torkat mest är att de var placerade i miljöer där temperaturen låg på 20 ⁰C eller högre.

Vid föryngring ger markberedning en bra förutsättning för plantan att överleva och växa, och med mindre risk för snytbaggeangrepp. Syftet med denna studie var att undersöka hur snytbaggeskydd och olika markberedningsmetoder långsiktigt påverkar stamantal, medelhöjd och volymproduktion hos gran (Picea abies). Markberedningsmetoderna som jämfördes var högläggning, fläckmarkberedning och inversmarkberedning. De jämfördes med att inte markbereda alls. Hälften av plantorna var behandlade mot snytbagge med permetrin, dessa var jämt fördelade i försöket. Studien genomfördes i en försöksyta 9284, vid SLU:s försökspark i Siljansfors, Mora kommun. Beståndet var 17 år när det mättes (16 år efter plantering) hösten 2018. Då mättes trädens höjd, diameter samt grönkronans höjd. Volym beräknades med volymfunktioner. Högläggning, inversmarkberedning, och fläckmarkberedning (i nu nämnd ordning) och snytbaggeskydd gynnade granplantornas volymtillväxt, gav flest stammar samt högst höjd. Att högläggning och inversmarkberedning var så framgångsrika i detta försök beror troligen på att marken i Siljansfors är näringsfattig och fuktig. Hög planteringspunkt ökar risken för en planta att torka. Permetrinbehandling hade en positiv effekt på volymen och stamantalet, dock var det ingen signifikant skillnad vad gäller höjden. Markberedning samt permetrinbehandling ger bestående långsiktiga resultat för produktionen. / In regenerations, soil preparation provides good conditions for plants to survive and grow, and reduces the risk of damage by pine weevil (Hylobius abietis). The aim of this study was to investigate the long-term effect of protection against pine weevil damage and the long-term effect of different soil scarification methods on the number of trees, tree height and the volume production of spruce (Picea abies). The soil preparation methods that were compared were mounding, patch scarification and the inverse method. These were compared as well as to, no soil preparation at all. Half of the plants were treated against pine weevil with permethrin. These were evenly distributed in the experiment. The study was conducted in the trial area 9284, at SLU's experimental park in Siljansfors, Mora municipality. The trees were 17 years old when measured (16 years after planting) in the autumn 2018. Then tree height, diameter and the height of the green crown was measured. Volume was calculated with volume functions. Mounding, the inverse method and patch scarification (in the order mentioned) and pine weevil protection benefited the volume production of the spruce trees, the numbers of trees and tree height. The fact that mounding and the inverse method was so successful in this experiment is probably due to that the soil in Siljansfors is nutrient-poor and moist. High planting points increases the risk of drought. Permethrin treatment had a positive effect on volume production and the number of plants, however, there was no significant difference regarding tree height. Soil preparation and permethrin treatment provide lasting long-term effects on production.