Syftet med denna uppsats är utforska vad socialsekreterare upplever vara hinder och tillgångar för och hos klienter som genomgår eftervård. Datainsamlingen gjordes via semistrukturerade intervjuer med en hermeneutisk och kvalitativ metodologisk utgångspunkt. Resultatet har tolkats utifrån ett punktuellt och relationellt perspektiv samt Governmentality-perspektivet, vilka båda är de teoretiska perspektiv som använts till uppsatsen. Urvalet innefattar sex socialsekreterare från fyra olika kommuner som alla intervjuades på sin arbetsplats. Resultatet visar på att även om det finns behandlingsinsatser att tillgå för klienter som är föremål för eftervård är en inre motivation från klienten och en god arbetsallians det som socialsekreterarna värderade högst. Ett annat resultat som uppkom i studien var upplevelsen av att det börjar bli ett större inflöde av klienter med samsjuklighet och att det råder en brist på boendemöjligheter för människor med missbruksproblematik. Slutsatsen av studien är att implementering av en Evidensbaserad praktik verkar ha fått genomslag för de socialsekreterare vi har varit i kontakt med då de verkar lägga stor vikt vid att använda klienten som kunskapskälla och att kunna upprätta en god arbetsallians mellan klient och professionell.