<p>Förmåga till social interaktion är betydande för om en person med psykisk sjukdom kan bygga upp ett socialt liv och delta i samhället. Delaktighet i de dagliga aktiviteterna i livet är också viktigt för människans utveckling och erfarenhet. Arbetsterapeuter kan stödja individer att uppnå optimal hälsa och välbefinnande genom att stärka individens färdigheter i just dessa områden. Kliniskt resonemang, är en naturlig del i arbetsterapeutens arbete som reflekterar hur patientens behov analyseras och hur åtgärder genomförs. Syftet var att beskriva arbetsterapeuters kliniska resonemang i rehabiliteringsprocessen med klienter inom psykiatrisk verksamhet, med fokus på interventioner som främjar delaktighet och social interaktion. En kvalitativ studie genomfördes. Sex yrkesverksamma arbetsterapeuter intervjuades personligen eller via telefon och data analyserades med innehållsanalys. Resultatet utgjordes av tre kategorier: ”procedurspåret”, ”samspelsspåret” och ”förutsättningsspåret. Procedurspåret beskriver hur arbetsterapeuten tydliggör klientens förmåga och oförmåga för att främja klientens delaktighet i sin rehabilitering. Samspelsspåret reflekterar hur arbetsterapeuterna använder sociala aktivitetsgrupper för att främja klienternas sociala interaktioner. Förutsättningsspåret visar på hur arbetsterapeuten kan vara som ett stöd för att främja rehabiliteringsprocessen.<strong> </strong>Slutsatsen visar på att arbetsterapeuten växlar mellan olika resonemang för att hjälpa klienten uppnå ett självständigt och tillfredsställande liv.</p>

Förmåga till social interaktion är betydande för om en person med psykisk sjukdom kan bygga upp ett socialt liv och delta i samhället. Delaktighet i de dagliga aktiviteterna i livet är också viktigt för människans utveckling och erfarenhet. Arbetsterapeuter kan stödja individer att uppnå optimal hälsa och välbefinnande genom att stärka individens färdigheter i just dessa områden. Kliniskt resonemang, är en naturlig del i arbetsterapeutens arbete som reflekterar hur patientens behov analyseras och hur åtgärder genomförs. Syftet var att beskriva arbetsterapeuters kliniska resonemang i rehabiliteringsprocessen med klienter inom psykiatrisk verksamhet, med fokus på interventioner som främjar delaktighet och social interaktion. En kvalitativ studie genomfördes. Sex yrkesverksamma arbetsterapeuter intervjuades personligen eller via telefon och data analyserades med innehållsanalys. Resultatet utgjordes av tre kategorier: ”procedurspåret”, ”samspelsspåret” och ”förutsättningsspåret. Procedurspåret beskriver hur arbetsterapeuten tydliggör klientens förmåga och oförmåga för att främja klientens delaktighet i sin rehabilitering. Samspelsspåret reflekterar hur arbetsterapeuterna använder sociala aktivitetsgrupper för att främja klienternas sociala interaktioner. Förutsättningsspåret visar på hur arbetsterapeuten kan vara som ett stöd för att främja rehabiliteringsprocessen. Slutsatsen visar på att arbetsterapeuten växlar mellan olika resonemang för att hjälpa klienten uppnå ett självständigt och tillfredsställande liv.