I vårt examensarbete ville vi ta reda på mer om barn till alkoholister och då framförallt flickor. Eftersom dessa barn ofta glöms bort av omgivningen och på så sätt själva får hantera sin svåra situation. Alkoholism är vanligare än man tror och barnen som lever i dessa familjer är många. Vår undersökning speglar situationen för barn till missbrukare ur följande tre perspektiv: - Vilka signaler ger flickor som lever i alkoholisthem till oss pedagoger ute på förskolan? - Hur kan vi som pedagoger hjälpa döttrar till alkoholister under deras tid på förskolan? - Kan vi som pedagoger påverka det sociala arvet? Vi har använt oss av litteratur och intervjuer för att få svar på våra frågor. Vi har intervjuat en förskollärare, en familjeterapeut och tre flickor till alkoholister. De resultat vi kunnat utläsa genom litteratur och djupintervjuer är just vikten av att vi som pedagoger och vuxna människor i dessa barns närhet reagerar på de symtom som finns och gör något åt saken. Vi kom fram till att kunskapen om dessa barn inte är så stor bland personalen på våra förskolor som man hade velat att den skulle vara. Signalerna som barnet sänder ut när de inte mår bra kan variera. Det är av betydelse att vi som pedagoger känner till barnet och dess normala utveckling samt hur de reagerar på händelser. Detta gör att vi kan se om det är något som fattas barnet i dess hemmiljö. De viktigaste slutsatserna vi kan utläsa av detta är att det för barnet är avgörande hur mycket vi som pedagoger uppmärksammar barnet och dess situation och gör vad vi kan för att hjälpa barnet. Det sociala arvet påverkar individen genom dess väg i livet. Om vi som pedagoger bryr oss på ett äkta sätt under barnets tid på förskolan kan detta för barnet vara ett steg i rätt riktning senare i livet. Sammanfattningsvis skulle vi önska att man uppmärksammade dessa barn mer och satte in större resurser för att hjälpa dem.

Föreliggande studie syftar till att undersöka hur handläggningen av ekonomiskt bistånd kan förstås utifrån ett barnperspektiv samt utifrån det sociala arvets betydelse. En djupare förståelse för dessa perspektiv nås genom jämförelse av en kommuns ordinarie verksamhet samt ett projekt i samma kommun där ett uttalat barnperspektiv finns. Studien bygger på tre frågeställningar: (a) hur kan handläggningen inom den ordinarie verksamheten samt inom projektet förstås med utgångspunkt i ett barnperspektiv, (b) hur kan handläggningen inom den ordinarie verksamheten samt projektet förstås med utgångspunkt i en förståelse för det sociala arvets betydelse samt (c) hur kan barnperspektivet och det sociala arvet förstås i relation till varandra inom handläggningen? För att besvara dessa frågeställningar tillämpas ett kvalitativt tillvägagångssätt där empirin har insamlats utifrån fyra semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare inom studiekommunen. Studiens resultat visar att dilemman kan uppstå i handläggningsarbetet då socialsekreteraren dels ska se barnet som en egen aktör och dels som en produkt av sitt sociala sammanhang.