Bostadsbristen är ett ökande problem. I Eskilstuna kommun väljer den blocköverskridande politiska majoriteten (S, M och C) att avyttra delar av allmännyttan samt införa inkomstkrav på delar av sitt bostadsbestånd. Tidigare forskning visar att bostadspolitiken har blivit allt mer nyliberal. Därför är syftet med denna uppsats att undersöka hur den politiska majoriteten med Socialdemokraterna i sin spetts rättfärdigar avyttringen och införandet av inkomstkravet på delar av allmännyttan. För att undersöka hur politikerna har rättfärdigat dessa två beslut har en argumentationsanalys använts. Tillsammans med de politiska dokument som ligger till grund för beslutsfattandet ihop med artiklar ur den lokala dagstidningen, inslag från SVT samt genom andra medier som berör ämnet har en pro- och contra-lista tagits fram. Pro- och contra-listan ligger till grund för en idékritisk analys som kopplar ihop de argument som tagits fram tillsammans med en ideologisk koppling mellan socialdemokrati och nyliberalism. Argumentationsanalysen visar att de argument som Eskilstuna kommun använder sig av i avyttringen av allmännyttan är att de stärker kommunens ekonomi, välfärd, nybyggnation samt renovering. De argument som kommunen använder sig av i införandet av inkomstkrav är att det ska ses som ett verktyg för den satsningen som görs för att vända den trend med hög arbetslöshet och segregation i dessa områden. Uppsatsens slutsats är att argumenten kring de två olika besluten skiljer sig åt. Den politiska majoriteten för en allt mer nyliberal politik, där besluten kan leda till framtida ökade problem i Eskilstuna kommun med en socialblandning som kan få motsatt effekt.