Uppsatsen behandlar Anna Lindhagens syn på ett antal samhällsfrågor i relation till dåtidens rådande genuskontrakt, samt hur hennes fokus har förändras över tid. För att kunna få ett konkret källmaterial, är uppsatsen avgränsad till de artiklar som Lindhagen skrev under sin tid som redaktör för den socialdemokratiska kvinnotidningen Morgonbris. Väl för att kunna placera källmaterialet i en större kontext, är det granskat i kombination med Yvonne Hirdmans genuskontrakt, genussystemets logiker samt natur respektive kultur kopplat till kön. Lindhagens artiklar skapar ett nät av fem samhällsfrågor. Dessa är: Arbetarfrågan, Barn och föräldrar, Kvinnors politiska rösträtt, Kriget och freden samt Kultur och Natur. För att besvara uppsatsens frågeställningar har artiklarna granskats efter kvalitativ textanalysmetod och med ett analysverktyg bestående av precisisa frågor till respektive område. Undersökningens resultat visar att Anna Lindhagen skrev till störst del om Barn och föräldrar, vilket kan bedömas som att hon hade övervägande engagemang för den samhällsfrågan. De andra samhällsfrågorna uppkom mer slumpmässigt, antingen när det hade inträffat någon specifik händelse eller en samhällsförändring. Resultatet från undersökningen påvisar att Lindhagens fokus inom Barn och föräldrar låg på skapa bättre levnadsförhållanden för de ensamstående mödrarna. Inom Arbetarfrågan förmedlade hon sin vilja om att bygga upp arbetet på en kollektiv grund där även kvinnan skulle vara en del av arbetsmarknaden. Vad gäller Kvinnors politiska rösträtt, uttryckte Lindhagen att kvinnor ska ha politisk rösträtt och att arbetet för att uppnå detta ska ske tillsammans med männen. Inom Kriget och Freden hade hon ett engagemang för fredsskapande och medkänsla för människor som levde under svåra livisförhållanden. Slutligen ansåg Lindhagen att Kultur och natur var en enhet och att det inte kunde kopplas till ett specifikt kön. Sammanfattningsvis kan det konstateras att Anna Lindhagen förde ett ställningstagande som en kvinna under hennes samtid skulle ta, även om hon inom vissa samhällsfrågor skapade en rubbning på det som Hirdman benämner som genuskontraktet. Lindhagen argumenterade dock skickligt och smidigt och kunde därmed undvika att hamna enligt Hirdmans teori i en konflikt i gråzonen.

Helene Ugland, f. 11 feb.1877 i Norge. lärarinneexamen 1895 vid Strömsbo Laerarinde-skole, vilket betydde möte med socialistiska och kvinnopolitiska idéer och som blev avgörande för hennes fortsatta verksamhet. Det var också då som rätten till fria tankar började vibrera i hennes sinne. År 1895, arton år gammal, samma år som hon tar examen vid Kristiansand Seminarium, reser hon till Stockholm och håller föredrag om utilitarismen. Hon flyttade till Sverige år 1900 och bosatte sig så småningom i Göteborg. 1903 blev hon skriven i Masthuggets församling samtidigt som hon gifte sig med redaktören vid Ny Tid Anton Andersson och kom att kalla sig Ugland-AnderssonNär hennes man blev chefredaktör vid Östergötlands Folkblad flyttade de till Norrköping. Här fick också Helene arbete på tidningen och som den socialist hon var utnyttjade hon flitigt sitt utrymme i tidningen med att agitera. Dessutom reste hon mycket och höll föreläsningar inte minst om mänskliga rättigheter. Hon ansåg att kristendomen var humbug och tyckte att den hade för stor plats i skolan.Hon deltog i socialdemokratiska kvinnokonferenser där hon propagerade för fri kärlek, rätten till preventivmedel och annat som gynnade kvinnors kamp för jämställdhet. Dock blev hon missförstådd då hennes belackare skyllde henne för att förespråka lösaktigt leverne.Sina sista verksamma år tillbringade hon i Gnesta där hon blev kommunalpolitiker. Hon dog 1 aug.1940.