Ungdomsåren är för många en påfrestande tid som förutom den fysiska och psykiska utvecklingen, innefattar individens hantering av inre såväl som yttre krav. En samhällskris, som coronapandemin och kriget i Ukraina, kan ses som en ytterligare påfrestning för unga att hantera. Forskning inom området har påvisat att unga använder sig av copingstrategier för att hantera svåra påfrestningar och att en stark känsla av sammanhang kan vara en motståndsresurs. Syftet med uppsatsstudien är att undersöka professionellas upplevelse av ungas hantering av samhällskriser. Utifrån detta ämnar studien besvara frågeställningarna ”Hur upplever professionella att ungas synbara oro har påverkats till följd av de senaste årens samhällskriser? ” samt ”Vilka strategier ser professionella att unga använder sig av för att hantera eventuell oro för samhällskriser?”. Uppsatsstudien har utförts med en kvalitativ ansats baserad på semistrukturerade intervjuer med sju professionella, samtliga är yrkesverksamma i verksamheter med fokus på ungdomar. Respondenterna har erfarenheter av att möta unga och deras eventuella oro kopplad till samhällskriser. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av tematisk analys och med de teoretiska utgångspunkterna copingteori och KASAM. De huvudsakliga resultaten av studien är att de professionella upplevde att unga använde sig av flera strategier för att hantera eventuell oro vid en samhällskris. De flesta strategierna visade sig vara känslofokuserade copingstrategier som exempelvis selektiv uppmärksamhet. Resultatet visar att de professionella upplevde att vissa av ungdomarna de mött kände oro kopplad till samhällskriserna, men att oron upplevdes avta inom de första dagarna. En bidragande orsak till oron kunde i resultatet härledas till ungas användning av sociala medier. I studiens resultat fann uppsatsförfattarna även att de professionella anser att de har en viktig och betydande roll för att öka tryggheten hos unga vid en samhällskris. Resultaten ger en indikation på att tillgängliga professionella, genom att bistå med resurser som socialt stöd och kunskap, kan öka ungas känsla av begriplighet och hanterbarhet och på så vis stärkas ungas KASAM. Utifrån ett socialpedagogiskt perspektiv kan inblicken i hur unga hanterar samhällskriser, bidra till att det socialpedagogiska arbetet utvecklas för att på bästa sätt stärka de unga i samhället.