Bakgrund: Vård i livets slutskede syftar till att lindra lidande och främja väl­befin­nande för den unika patienten och dess närstående. Sjuksköterskor bör vårda caritativt och personcentrerat gentemot patienten, samt stödja närstående under och efter dödsfallet. Lagar och styrdokument syftar till att säkerställa vårdkvaliteten, patient och närståendes rättigheter samt stödja för sjuksköterskorna i vården vid livets slutskede. De medför också krav på autonomi, integritet och delaktighet samt kommunikationsförmåga, lyhördhet och empati. Tidigare forskning visar dock att vården brister enligt patienter och närstående. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda i livets slutskede inom en somatisk vårdmiljö. Metod: Allmän litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa, två kvant­ita­tiva samt en mixad ansats. Resultat: Sjuksköterskorna eftersträvade en idealisk vård för patienter och närstående, men konfronterades med olika utmaningar när de vårdade i livets slutskede i den somatiska vårdmiljön. Emellertid framkom även vissa möjligheter, såsom kompetensutveckling, vårdplanering, prioritering och att arbeta personcentrerat. Att vårda i livets slutskede kunde medföra professionella konsekvenser som fordrade strategier för att hantera dem. Slutsats: Det multiprofessionella samarbetet behöver förbättras liksom priorit­ering av gemensamma mål med vården. Sjuksköterskorna behöver formellt stöd för att bearbeta känsloreaktioner och upprätthålla energi. Vidare behövs mer utbildning och mer tid för att idealet ska nå verkligheten.