Undervisningens organisation kring nyanländas lärmiljöer är trots regleringar fortsatt varierande. Syftet med studien är att undersöka speciallärarens roll i nyanländas lärmiljöer, vilka hinder och möjligheter som föreligger och hur rollen skulle kunna formuleras. Studien avgränsas till undervisningens organisation där lärare i svenska som andraspråk och studiehandledare på modersmålet genom den tidigare forskningen framträder som nyckelroller, medan speciallärare där lyser med sin frånvaro. Genom att intervjua de tre yrkesgrupperna på tre grundskolor tecknas bilden av deras inbördes roller, samverkansgrad och framförallt vilka hinder och möjligheter som finns för speciallärare att verka där. Professionsteoretiska perspektiv, liksom perspektiv på inkludering och språklig sårbarhet används som redskap för att analysera materialet. Ur detta framträder resultat som indikerar att speciallärare finns i nyanländas lärmiljöer i olika grad. En avgörande faktor för speciallärares närvaro förefaller vara hur specialpedagogiskt språkstöd definieras i relation till nyanländas lärande. Ett hinder som identifieras är en vänta-och-se-attityd i elevernas andraspråksutveckling, där den anses självläka över tid, med sena och ibland ineffektiva specialpedagogiska insatser som följd. En önskan finns hos samtliga yrkesgrupper om en speciallärarroll som verkar förebyggande mot språklig sårbarhet från förberedelseklass till ordinarie klass. Speciallärarens perspektiv på inkludering och sårbarhet i språk-, läs- och skrivutvecklingen föreslås som verktyg i en sådan roll för att utveckla undervisningen och stärka nyanländas lärande.