Vi ser idag en alltmer åldrande befolkning. Detta ställer allt större krav på äldreomsorgen och inte minst hemtjänsten när en målsättning är att fler ska kunna bo kvar hemma längre. Statistiska rapporter tyder på en kraftig brist på arbetskraft inom just äldrevården, och allt mer hopp och förtroende ställs till tekniska och digitala lösningar för att effektivisera verksamheterna. På uppdrag av Phoniro, en av Sveriges största leverantörer av välfärdsteknologiska lösningar till äldreomsorgen, har det här arbetet syftat till att undersöka hur det administrativa arbetet med digital nyckelhantering kan förbättras och effektiviseras med ett uppdaterat gränssnitt. Genom en enkätundersökning och semistrukturerade intervjuer har en större förståelse för användarnas arbete i och kring administrationssystemet Phoniro Care genererats. Insikterna har sammanställts i användarberättelser för att vägleda framtida designarbete med Phoniro Care. Resultaten visar på behovet av en design som stödjer flera olika användartyper, och som ger bättre verktyg för översikt och hantering av information i systemet. Vidare så väcker berättelser om de olika organisationernas struktur och anpassning till digital nyckelhantering frågor om vilken kompetens som finns i verksamheterna när det gäller att förstå effekten av nya digitala lösningars implementation. Det väcker i sin tur frågor om hur företag som Phoniro kommer att behöva anpassa sig i takt med att den kompetensen växer i verksamheterna. / What we are witnessing today is an increasingly older population. This change in demographics will drastically change the demands of elder care and especially home care services to ensure that more people will be able to stay at home for larger parts of their lives. In addition, statistical projections suggest a critical lack of manpower in home care services in the coming decade, and an increasing amount of faith is put into technical and digital solutions to streamline the organizations. On behalf of Phoniro, one of the largest distributors of welfare technologies for elder care in Sweden, this thesis has investigated how the administrative work attending to digital key management can be improved and streamlined with an updated interface. Through use of an online survey and semi structured interviews a more comprehensive understanding of the users working with the administrative system Phoniro Care have been acquired. The findings have been modelled in user stories meant to guide future design work in the development of Phoniro Care. The results indicate the need for a design that supports multiple user types and better tools for overviewing the information available in the system. Furthermore, the differences in organizational structure between different organizations implementing digital key management raises questions regarding digitization competences in public sector organizations and understanding the effect of implementing new digital tools. In turn, that raises questions regarding a possible future need for adaptation for companies like Phoniro in handling an increasing digital competence in the organizations that constitutes their clients.

This thesis presents results based on data collected with the 930 MHz EISCAT UHF radar system and three SKiYMet specular meteor radars. It describes in detail a method for meteoroid orbit calculation. The EISCAT UHF system comprises three identical 32 m parabolic antennae: one high-power transmitter/receiver and two remote receivers. Precise meteoroid deceleration and radar cross section are determined from 410 meteor head echoes simultaneously observed with all three receivers between 2002 and 2005, during four 24h runs at the summer/winter solstice and the vernal/autumnal equinox. The observations are used to calculate meteoroid orbits and estimate meteor visual magnitudes. None of the observed meteors appear to be of extrasolar or asteroidal origin; comets, particularly short period (<200 years) ones, may be the dominant source for the particles observed. About 40% of the radiants are associated with the north apex sporadic meteor source and 58% of the orbits are retrograde. The geocentric velocity distribution is bimodal with a prograde population centred around 38 km/s and a retrograde population peaking at 59 km/s. The absolute visual magnitudes of meteors are estimated to be in the range of +9 to +5 using a single-object numerical ablation model. They are thus observable using intensified CCD cameras with telephoto lenses. The thesis also investigates diurnal meteor rate differences and sporadic meteor radiant distributions at different latitudes using specular meteor trail radar measurements from 68°N, from 55°N and from 8°S. The largest difference in amplitude of the diurnal flux variation is at equatorial latitudes, the lowest variation is found at high latitudes. The largest seasonal variation of the diurnal flux is observed with the high-latitude meteor radar. The investigations show a variation in the sources with both latitude and time of day. The EISCAT UHF system and the high-latitude meteor radar are located close to the Arctic Circle. Such a geographical position means that zenith points towards the North Ecliptic Pole (NEP) once every day all year round. This particular geometry allows the meteoroid influx from the north ecliptic hemisphere to be compared throughout the year as the ecliptic plane coincides with the local horizon. Considering only the hour when NEP is closest to zenith, the EISCAT UHF head echo rate is about a factor of three higher at summer solstice than during the other seasons, a finding which is consistent with the high-latitude meteor radar measurements. / Avhandlingens resultat är baserade på mätningar med den trestatiska EISCAT UHF-radarn och tre SKiYMet meteorradarsystem. En metod för meteoroidbanberäkning presenteras i detalj. EISCAT UHF-systemet består av tre identiska, 32 m stora parabolantenner: en högeffektssändare/mottagare och två fjärrstyrda mottagare. Under fyra 24-timmarsmätningar vid vår-/höstdagjämning och sommar-/vintersolstånd mellan 2002 och 2005 detekterades 410 meteoriska huvudekon simultant med alla tre mottagare. Dessa trestatiska meteorers atmosfärsinbromsning och radartvärsnitt har fastställts mycket noggrant och använts till att beräkna meteoroidernas banor samt uppskatta meteorernas luminositeter. Ingen av de observerade meteoroiderna verkar vara av interstellärt eller asteroidursprung. Deras troligaste ursprung är kometer, framför allt kortperiodskometer (<200 år). Ungefär 40% av meteorradianterna kan associeras till norra apex, ett källområde för sporadiska meteorer, och totalt är 58% av partiklarnas banor retrograda. Meteoroidernas geocentriska hastighetsfördelning har två lokala maxima: ett för den prograda populationen vid 38 km/s och ett för den retrograda vid 59 km/s. Genom att anpassa datat till en numerisk ablationsmodell som simulerar meteoroidernas färd genom atmosfären har de detekterade meteorernas absoluta visuella magnituder uppskattats till mellan +9 och +5. Detta innebär att de är observerbara med bildförstärkta, teleskopiska CCD-kameror. Avhandlingen diskuterar även hur sporadiska meteorers dygns- och säsongsinflöde beror på geografisk latitud och meteorradianternas distribution på himmelssfären. Detta utreds med hjälp av spårekon detekterade under perioden 1999-2004 med tre meteorradarsystem på latituderna 68°N, 55°N och 8°S. Dygnsinflödet varierar mest på låga latituder och minst på höga. Ju högre latitud, desto mer förändras däremot dygnsinflödet över året. Avhandlingen visar att de dominerande källområdena varierar med säsong, över dygnet och med latitud. Både EISCAT UHF-systemet och meteorradarn på 68°N är belägna nära polcirkeln. Detta innebär att norra ekliptiska polen (NEP) är i zenit en gång per dygn, året om. Vid just denna tidpunkt sammanfaller ekliptikan med den lokala horisonten, vilket möjliggör att det observerade meteorinflödet från norra ekliptiska hemisfären kan jämföras över året. Under timmen då NEP är närmast zenit har EISCAT UHF uppmätt ett ungefär tre gånger högre meteorinflöde vid sommarsolståndet än under de andra säsongerna, vilket överensstämmer med resultaten från meteorradarn på 68°N.

Sporadic-E layers (Es) are layers of metallic ions that appear in the lower E-region of the ionosphere and can last from under one hour to several hours. Es are found at all latitudes, but polar cap Es, and specifically over Svalbard at a latitude of around 78◦ , are the focus of this study. Data is provided from several instruments: the EISCAT Svalbard Dynasonde, the EISCAT Svalbard Incoherent Scatter Radar (ESR), SuperDARN, and modelled data from the latest Horizontal Wind Model (HWM14). Data on the Interplanetary Magnetic Field (IMF) is acquired from the NASA OMNIWeb data base. It is found that polar cap Es are a summer phenomenon, confined to the later afternoon to a couple of hours after midnight in universal time (UT), with a peak occurrence between 18-21 UT. The layer heights are mostly confined to ∼92-120 km, although there is a discrepancy between Es found in ESR data and Dynasonde data, with ESR events being confined to 92-110 km, and Dynasonde events to 95-120 km. It is also found that Es occurrence is dependent on Interplanetary Magnetic Field (IMF) direction, with a higher occurrence during a southward and eastward IMF. The Dynasonde automatic signal processing of echoes is found to be unreliable at times with intense E-region density enhancements, such as Es. From a Superposed Epoch Analysis (SEA) on Es found in ESR data, it is found that there is a density buildup from the start of the events, peaking by 30 % of the Es lifetime, that is followed by fading at a slower rate until the end of the layer lifetime. Layer thickness is found to be largely confined to <9 km. From SuperDARN E-field data it is found that layers can form and migrate downwards to low altitudes for a strictly northward E-field. ’Flat’, low altitude layers are found during E-field directions in both the southwest and northwest quadrants. Some cases of Es formation and migration fit current theories and whilst some does not. Indications of particle precipitation that induce layer formation is found. / Sporadiska E-skikt (Es) är lager av metalliska joner som uppträder i den nedre delen av jonosfärens E-region, och kan pågå från under en timme till flera timmar. Es återfinns på alla breddgrader, men Es i polarområdet, och specifikt över Svalbard på en latitud av cirka 78◦ , är fokuset för denna studie. Data tillhandahålls från flera instrument: EISCAT Svalbard Dynasonde, EISCAT Svalbard Incoherent Scatter Radar (ESR), SuperDARN och modellerade data från en updaterad modell för horisontella neutrala vindar (HWM14). Data om det interplanetära magnetfältet (IMF) hämtas från NASAs OMNIWeb databas. Det visas att Es i polarområdet är ett sommarfenomen, begränsat till mellan eftermiddagen och ett par timmar efter midnatt i universell tid (UT), med en toppförekomst mellan 18-21 UT. Höjd för skikten är mestadels begränsade till ∼92-120 km, men det finns en diskrepans mellan Es funna ur ESR-data och Dynasonde-data, med fallen från ESR data begränsade till 92-110 km och fall från Dynasonde-datan till 95-120 km. Det visas också att Es-förekomsten är beroende av det interplanetära magnetfältets (IMF) riktning, med en högre förekomst under IMF riktat söderut och österut. Dynasondens automatiska signalbehandling av ekon visas vara opålitlig under intensiva förhöjningar i E-regionens densitet, såsom är fallet vid sporadiska E-skikt. Genom en ’Superposed Epoch Analysis’ (SEA) som genoförs för de Es som lokaliseras i ESR-datan, visar det sig att det finns en densitetsuppbyggnad från början av Es fallen, med en densitetstopp vid 30 % av Es-livslängden, som sedan följs av en långsammare avtrappning tills skiktet helt dött ut. Skikttjockleken visar sig vara i stort sett begränsad till <9 km. Ur E-fältdata från SuperDARN visar det sig att lager kan bildas och migrera nedåt, till låga höjder för ett nordligt riktat E-fält. ’Platta’ skikt på låg höjd återfinns under E-fältsriktningar i både sydvästra och nordvästra kvadranten. Vissa fall med Es formation och migration följer teorin på området medan andra fall inte gör det. Det finns vissa indikationer på att partikelprecipitation kan inducera skiktbildning.