<p>Nybörjaren i ryska eller litauiska stöter strax på en svårighet, som han eller hon oftast inte mött tidigare: den rörliga betoningen. Om man som jag studerat båda språken frågar man sig så småningom om överensstämmelserna i deras betoningsmönster – som så många andra av likheterna – beror på ett gemensamt ursprung. Kan det rent av vara möjligt att utifrån betoningen hos en viss ordform i det ena språket förutse betoningen hos en viss ordform i det andra språket?</p><p>Jag har därför försökt sammanställa de ljudlagar som förändrat betoningsmönstren från baltoslaviskan och fram till våra dagars ryska och litauiska. Jag har dock begränsat mig till substantiven, inte minst därför att det är denna ordklass där den studerande möter de största svårigheterna. Jag har dessutom avstått från att beskriva utvecklingen före baltoslaviskan, och inte heller tar jag upp enstaka avvikande former. Dessutom har dualen lämnats därhän, eftersom dessa former är helt utdöda i dagens ryska och obsoleta i litauiskan, varvid den modernspråkliga komparativa effekten går förlorad. Uppsatsen gäller accentförhållandena, och förändringarna i ordens böjning – som är uppenbara när man betraktar de många exemplen – berörs inte heller.</p><p>Först kommer en beskrivning av ”start och mål”, d.v.s. substantivbetoningen i de båda moderna språken. Avsikten är att den som endast studerat det ena språket ska få en inblick i förhållandena i det andra. Därefter följer en redogörelse för accentförhållandena i baltoslaviskan, och sedan – parallellt så lång det är möjligt – de ljudlagar som lett fram till dagens förhållanden. Avslutningsvis försöker jag att med ett antal exempel visa hur man kan följa ett ord från ryskan till litauiskan eller vice versa för att pröva överensstämmelsernas pålitlighet.</p>

<p>Jag har i min undersökning tittat närmare på hur pedagoger i dagens skolor arbetar för att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Pedagogerna i de lägre stadierna har ett stort ansvar att lära sina elever läsa och skriva, men hur hjälper pedagogen de elever som inte knäcker läskoden innan de slutat årskurs två. Jag har valt att intervjua två pedagoger för att se hur de arbetar med läs- och skrivsvårigheter. Jag har också valt att diskutera med några elever och höra deras åsikter om att lära sig läsa och skriva.</p><p>Jag har kommit fram till att pedagogerna arbetar på liknande sätt med alla elever, oavsett svårigheter eller inte. Undervisningen är anpassad till varje individ, pedagogerna använder olika inlärningsmetoder för att hjälpa sina elever. Resultatet av min undersökning visar att eleverna får den hjälp de behöver. Eleverna tycker själva att de inte har några svårigheter trots att pedagogerna anser att det finns i klasserna.</p>

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

<p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

No description available.

No description available.

<p>Abstract</p><p>This essay looks at Robert Altman’s film <em>Short Cuts</em> and Raymond Carver’s short stories and poem on which the film is based. The stories are not connected to one another in their original form of publication. In the film, Altman has linked and connected them through various devices. It is argued that he has transferred to film his own individualised interpretation of Carver’s stories, where the “empty space” is filled and the stories connected. Thus Altman’s contribution comprises not simply the transposition of Carver’s stories to an audiovisual medium, but rather his visualization of those stories and what lies beyond the text. Robert Altman compresses as well as expands the stories and alters them to fit in with one another. Several strategies are used for linking the stories. In the film, he lets characters cross over between storylines and transposes them to suburban Los Angeles to create a common space. He also uses places taken from the short stories as intersections where the paths of characters from different stories cross. Carver’s characters are altered both in order to link the stories but also to foreground the medium in which they are now presented. The changes undertaken for linking purposes are the creation of family ties between characters from different stories and changing the occupations of several characters. The latter also serves the function of foregrounding visual and auditory media. Apart from this linking, several themes are prominent in the adapted Carver stories and seem to be what makes the connections between them possible. The thematic links between the stories connect or contrast them and are generally transferred to the adaptation. It is concluded that this essay tries to demonstrate that <em>Short Cuts</em> departs considerably from the adapted texts while at the same time staying fairly close to their themes. However, further analysis of the film in conjunction with a more substantial analysis of Altman’s other works is required to make conclusions as to the exact extent of Altman’s “authorship.”</p>