Per- och polyfluorerade ämnen (PFAS) är konstjordframställda substanser som har haft brett användning i en rad konsumentprodukter. En av de mest kända användningarna är som en av beståndsdelarna i brandsläckningsskum. På grund av många användningsområden är PFAS vitt sprida i miljön. En av de mest studerade PFAS- ämnena är PFOS (perfluoroktansulfonat) som i likhet med andra högfluorerade ämnen har visat sig vara mycket svårt nedbrytbart och bioackumulerbart. Studier pekar på att exponering för PFOS kan leda till sjukdom som cancer samt immunsystemet påverkas. Denna studie syftar till att kartlägga förekomst och effekter av perfluoroktansulfonat inom den sydvästra delen av gruvindustriområdet i Kiruna där företaget Luossavaara-Kiirunavaara AB bedriver delar av sin verksamhet. Huvudfokus i kartläggningen har lagts på modellering av spridning från deponi till ytvatten samt belastning på recipienten Mettä-Rakkurijärvi där överskott av processvatten bräddas. Vidare har exponeringsbedömning via intag av fisk från samma recipient ingått i kartläggningen. Spridning av förorening till ytvatten har modellerats genom beräkning med svenska Naturvårdsverkets spridningsmodell. För bedömning av belastningsnivå på recipient har det akvatiska fotavtrycket beräknats och jämförts mot verktyg framtaget av Statens geotekniska institut. Exponeringsbedömning via intag av fisk omfattar 4- och 12 åriga barn samt män och kvinnor och tre konsumtionsscenarion där som låg fiskkonsumtion anses 1 gång per månad, mellan – 1 gång per vecka och hög – 2 till tre gånger per vecka. Modellering av spridning av perfluoroktansulfonat tyder på att de halter som potentiellt kan finnas i mark mest troligt överstiger det preliminära riktvärdet för PFOS i mark (0,02 mg/kg TS). Medelhalten baserad på modellering från detekterade halter i grundvatten är 0,035 mg/kg TS och övre konfidensgränsen av medelvärdet 0,086mg/kg TS. Vid modellering som inkluderar ej kvantifierade analysdata blir resultatet något lägre. Vidare tyder resultaten på att spridningen är i dagsläget begränsad till området nedanför deponin och de halter som förväntas i ytvatten överskrider inte den nuvarande miljökvalitetsnormen 0,65 ng/l. Det akvatiska fotavtrycket som lämnas på recipient via bräddning av processvatten ligger mellan 0, 06 och 0,22 m3/s vilket tyder på att belastningen är hög. Ingen av de scenarion som ingick i exponeringsbedömning av fisk visar på att enbart via detta intag kommer det nuvarande värde för tolerabelt dagligt intag 0,15 µg/kg-dag att överskridas. Den största delen av riskkartläggningen har baserats på data från tidigare undersökningar och resultaten från denna studie bör ses som en grund för mer fördjupade undersökningar där stor fokus bör ligga på processvatten och de föroreningshalter som tillkommer till processvattnet via infiltration av grundvatten.