Denna studie syftar till att ge kunskap om hur några svensklärare i årskurs 1–3 bedriver undervisning för att stödja elevers utveckling av förmågan att genomföra muntliga presentationer. För att nå syftet har semistrukturerade intervjuer med sju lärare från fyra skolor gjorts. Data har analyserats med hjälp av innehållsanalys utifrån det sociokulturella perspektivet som teori.   Studiens resultat visar att de utvalda lärarna anser att elevernas tillämpning av grundläggande retoriska färdigheter samt goda kunskaper i den berörda presentationens ämnesinnehåll är viktigt för att nå hög måluppfyllelse. Samtidigt visar studiens resultat att lärarna uppger att explicit undervisning för att utveckla dessa färdigheter förekommer i liten utsträckning. Lärarna beskriver att de ändå ger elever rikligt med tillfällen att tala i klassrummet och att de använder övergripande såväl som direkt stöttning för att elever ska känna trygghet i gruppen. Lärarna säger att de försöker bedriva undervisning som jag tolkar landar inom ramen för den proximala utvecklingszonen genom att de låter undervisningsinnehållet baseras på elevers individuella utgångspunkter och stegvis utmanar eleverna mot målet att prestera väl i muntliga presentationer inför en publik. Huvudslutsatsen är att lärare verkar vara väl medvetna om hur de bedriver undervisning som syftar till att stödja elevers muntliga färdighetsutveckling, samtidigt som det förfaller råda en osäkerhet i vilka förmågor och färdigheter elever bör behärska för att kunna utvecklas i att hålla muntliga presentationer. Denna osäkerhet kan relatera till att kopplingen framstår som otydlig mellan de didaktiska frågorna vad elever behöver utveckla och hur undervisningen ska bedrivas. / <p>Svenska</p>