Bedömning av elevers kunskaper och färdigheter har under decennierna har gått från att vara en bedömning av lärande, till en bedömning för lärande. Skolverket (2016) menar att Bedömning för lärande (BFL) är ett förhållningssätt till elevers lärande. Inom detta pedagogiska förhållningssätt inryms återkoppling som kan förklaras som den information elever tillhandahålls angående var de befinner sig i förhållande till de mål som är uppsatta för undervisningen. Det övergripande målet med studien är att undersöka en undervisningskontext, där bedömning för lärande (BFL) är ett uttalat didaktiskt förhållningssätt. Mer specifikt är syftet att undersöka hur fenomenet återkoppling tolkas och tillämpas i verksamheten. De teorier som ligger till grund för studiens analys är Paul Blacks och Dylan Wiliams (2009) teori för formativ bedömning, Helen Timperleys och John Hatties (2007) modell för återkoppling samt ett ramverk för stöttning. Studien är kvalitativ och har genomförts på en skola, i en klass. Det empiri som samlats in består av transkriberingar från semistrukturerade intervjuer med en lärare och åtta elever, fältanteckningar från klassrumsobservationer samt undervisningsmaterial. De resultat som studien visar är att återkoppling ryms inom flera olika dimensioner beträffande nivåer och riktningar i klassrummet. Återkoppling kan tolkas och upplevas på många olika sätt och varje dimension har olika effekt på elevers lärande och utveckling. Detta innebär att arbetet med återkoppling förutsätter en särskild kunskap och medvetenhet om såväl återkopplingens syfte som effekt.