Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka lärprocesser som sätts igång hos körsångare i ett sceniskt projekt. Vilka är de möjliga lärprocesserna? Hur skiftar de från individ till individ? Vilka faktorer anser körsångarna bidrar till upplevelse av egen utveckling? Jag har använt mig av den litteratur och de uppsatser som publicerats inom närliggande område i första hand på svenska. Det huvudsakliga materialet är de kurssvar som 30-talet körsångare i Damkören Söt Likör vid Karlstad Universitet lämnade in som tentamensuppgift vid Kursen Sceniskt körprojekt med publik inriktning i vilket merparten av körmedlemmarna deltog. Kursen bestod i att instudera det för kören specialskrivna körverket Snorvipas Saga och tillsammans iscensätta och marknadsföra detta i en timslång föreställning inför betalande publik som en del av körens 20–års jubileum hösten 2007. För att utvärdera svaren använder jag en narrativ metod där jag utgår från Judit Bells beskrivning i Introduktion till Forskningsmetodik. Jag låter dem passera genom ett filter där jag söker efter lärprocesser på en konstruktiv, kontextuell och funktionell nivå. Jag har också sökt efter det som Anne Bamford kallar för Wow! – faktorn i en kulturbaserad lärmiljö för att se vilka olika aspekter av meningskapande processer som finns i berättelserna. I sammanfattningen konstaterar jag att det finns en tydlig skillnad mellan typ och mängden av lärprocesser i ett sådant här projekt i jämförelse med traditionellt körverksamhet där sjungandet är det huvudsakliga gemensamma målet. / The main purpose of this investigation is to identify learning processes according to competence and the experience of meaningfulness in a scenic project for a choir. The background of this project is a university course at the University of Karlstad which involved most of the members of the University Women Choir, Söt Likör, during the autumn 2007. The performance of Snorvipas Saga took place in the University main hall, as part of the choir’s twentieth anniversary. As part of the examination all the participants of the course wrote a paper reflecting their individual learning process. Out of 30 papers eight were selected, the ones which were written more as a personal story rather than and point by point answer. To evaluate the answers I have chosen to read them as personal stories with a narrative reading, as understood by Judit Bell in Introduction to Methods for Research (my translation of the Swedish title),. I let them pass through a filter in which I tried to detect the learning process on a constructive, contextual and functional level. I also looked for what Anne Bamford calls the Wow! - factor in culturally rich learning situations to see what levels of meaningfulness one could find in the answers. I found that there is a difference between the type of and the multitude of learning processes in this kind of project in comparison with traditional choir work where singing is the exclusive aim.  Here I used the results from Ragnhild Sandberg Jurströms, Master thesis, Song in Teamwork, to compare the difference in learning processes according to participating in the gradual process of socialising, collective knowledge, action and activities and the variety of experiencing. After that I also looked at the differences in the experience of meaningfulness. The main result of is that in a scenic project which involve the choir singers in a multitude of tasks, as project workers, in acting together, as singers, and friends the learning processes expand and create a high rate of new experiences for everyone involved. Even the experience of meaning grows.