En textilprodukts produktionsprocess beräknas stå för 80% av dess totala klimatutsläpp. Produktionen förorenar både vatten och land. Ännu är inte återvinning svaret på den negativa klimat- och miljöpåverkan som den textila värdekedjan medför. All textilproduktion och återvinning kräver resurser i form av vatten, kemikalier och energi. Enligt studier konsumerar den genomsnittliga svensken 14 kg textilier varje år men den tid som textilierna används blir kortare och kortare på grund av bristfällig kvalitet. Inom cirkulär textil är en viktig del återanvändning, för att det skall kunna ske i högre utsträckning är det av vikt att de textilier som produceras är av god kvalitet. Idag kvalitetstestas nyproducerade, oanvända och konditionerade plagg direkt efter produktion enligt gällande standarder genom mekaniska påfrestningar, ofta testas slitaget tills det inte längre kan anses vara acceptabelt ur ett kundperspektiv. Dessa tester mäter dock inte den verkliga användningen. Vilket innebär att det inte finns något verkligt underlag för att avgöra om det material som använts har en tillräckligt god kvalitet för att hålla för verklig användning och slitage i ett längre perspektiv eller bara uppfyller kravspecifikationen som upprättats. Arbetet i denna rapport har haft som syfte att identifiera vilka kvalitetsbrister som uppstår vid användning av plagg och genom simulerad användning med hjälp av standardiserade testmetoder försökt utvärdera plaggens fysiska livslängd. För att om möjligt kunna användas av företag i samma syfte. Som fallstudie har ett företag studerats och sex olika byxor har testats. Kvalitativa och kvantitativa studier resulterade i ett antal tester till att simulera användning för att försöka utvärdera plaggens fysiska livslängd. De valda testerna för att simulera slitage var upprepad tvätt, nötningshärdighet och rivstyrka, färgförändring, och dimensionsstabilitet vilka har representerat de visuella kvalitetsbrister som kan uppstå. Resultaten från testerna visar att de vanligaste kvalitetsbrister som konsumenter upplever är att det uppstår hål i materialet, att plagget tappar form och att det sker färgförändringar. En av sex byxor uppfyllde kraven i de tester som utförs för validering av testutrustningen. Efter att samtliga byxor testats enligt de utvalda metoderna var det ingen byxa som uppfyllde alla de ställda kraven. Slutsatsen av arbetet är att simulerad användning inte är omöjligt som metod men det går inte fullt ut att återskapa det mekaniska dagliga slitage som ett plagg genomgår hos konsumenten. För att bli en fullgod metod behöver ett mer omfattande arbete göras. Det går inte att med de resultat som återfinns i arbetet att ge konkreta förslag på förbättringar för en ökad livslängd. Det krävs utförliga kravspecifikationer för plaggen som gäller för en hel livslängd. Vilka inte är generella utan uppförda för de olika produktkategorierna i större detalj för att ha kontroll över hela produktionskedjan. / The production process for textiles is estimated to be responsible for 80 % of the total climate emissions made by the industry. The production pollutes both water and land. Recycling, though on the rise, does not offer the necessary solution at the time to deal with the negative climate- and environmental impact of the textile industry. All textile production including recycling requires resources in the form of water, chemicals and energy. The average Swede consumes 14 kg of textiles annually, but the user time is decreasing because of defective quality according to studies. In circular textiles the term re-use is of importance, and to possibly implement it to a greater extent it is of importance that the textiles produced are of good quality making it more probable that the end use will be prolonged. Today, a garment is tested unused and conditioned directly after production, according to standardized test methods through the means of mechanical wear, which is measured to the point where the wear is considered nonacceptable from a consumer perspective. However, these tests do not measure the real wear and tear. Meaning there is no proper basis to decide whether the material used, reaches the level of quality needed for real use in a larger perspective or if it just fulfills the set requirements. The purpose of this project has been to identify what quality deficiencies consumers experience during the use-phase of garments. Through simulated use according to standardized test methods, evaluate the physical lifespan of the garments. With the prospect that fast-fashion companies can implement it to ensure the quality of their materials. As a case study, a company has been studied and six different trousers have been tested. Qualitative and quantitative studies resulted in several tests to simulate use to try to evaluate the physical life of the garments. The tests chosen to simulate wear were repeated washing, abrasion resistance, tear strength, color change, and dimensional stability which represented the visual quality defects that may occur. The test results showed that the most common quality deficiencies that consumers experience are breakage in the material, shape and color changes. One out of six trousers met the requirements of the tests performed for the validation of the test equipment. After all trousers were tested according to the selected methods, no trousers met the set requirements. In conclusion simulated use is not undoable as a method but it cannot fully recreate the mechanical daily wear and tear that a garment undergoes during the user-phase. For it to become an effective method, more extensive work needs to be carried out. It is not possible with the results drawn from this study to give concrete suggestions for improvements for increased longevity. Detailed garment, yarn and requirements specifications are essential. They need to be in greater detail for the various product categories and not be general for all.