Denna studie undersöker varför svenska finansanalytiker och fondförvaltare inte i så stor utsträckning deltar i International Accounting Standards Boards (IASB:s) standardsättningsprocess. IASB:s syfte är enligt det konceptuella ramverket att i första hand tillgodose de informationsbehov som användare av den finansiella redovisningen har. För att IASB ska kunna förstå användarnas behov anser IASB att det är viktigt att de lyssnar till och beaktar användarnas åsikter. Flera studier visar dock att användare är underrepresenterade i IASB:s standardsättningsprocess. Genom en litteraturgenomgång utvecklas modellen "Förklarande faktorer till lobbying i standardsättningsprocesser" genom att kombinera Vrooms (1964) förväntansteori med Verbas et al. (1995) "The Civic Voluntarism Model" som förklarar passivitet i politiska processer. Därefter genomförs djupintervjuer varefter intervjumaterialet kodas och analyseras utifrån författarnas modell. Studien visar att de intervjuade svenska finansanalytikernas och fondförvaltarnas låga deltagande i IASB:s standardsättningsprocess beror på brist på resurser i form av tid och brist på motivation i form av otillräcklig kunskap om IASB, att de inte upplever sig kunna påverka IASB och att de saknar intresse för frågor som berör årsredovisningen. Att de saknar intresse för frågor som berör årsredovisningen tyder på att IASB har en felaktig bild av årsredovisningens betydelse för svenska finansanalytiker och fondförvaltare. För dessa fungerar årsredovisningen som en reliabel, snarare än en relevant, finansiell rapport. Detta indikerar att IASB är fel inriktade i den pågående omarbetningen av det konceptuella ramverket. Slutligen kan det inte uteslutas att IASB använder en egenkonstruerad felaktig bild av finansanalytikers och fondförvaltares informationsbehov för att rättfärdiga sitt eget arbete.