Arkiv från myndigheter som upphört ska överlämnas till den myndighet som övertagit verksamheten. Delar av arkivet införlivas ibland i den nya myndighetens arkiv då handlingarna fortsatt behövs i verksamheten, medan huvuddelen av arkivet avslutas och överlämnas för förvaring utan att införlivas. Uppsatsens syfte är att undersöka hur överlämnande och införlivande av arkiv i samband med att myndigheter upphör kan förstås i förhållande till proveniensprincipen. En enkätundersökning har genomförts med myndigheter som mottagit handlingar från en annan myndighet som upphört. Uppsatsen visar att det finns en brist i myndigheternas kunskap om regelverket kring överlämnande och införlivande av handlingar. Detta leder till att sambandet mellan handlingarna och den ursprungliga arkivbildaren inte upprätthålls eftersom tillräckliga åtgärder inte görs. Resultatet visar att det finns en bristande dokumentation kring överlämnade och införlivade handlingar vilket leder till att det blir svårt att förstå ordningen i arkiven. Myndigheternas bristande medvetenhet gör att de inte kan lämna uppgifter om arkiv och handlingar som de förvarar och ansvarar för. Uppsatsen visar också att handlingarnas format påverkar hur de hanteras vid överlämnande och införlivande. Databaser och system införlivas i högre grad än handlingar av annat format utan att tillräckliga åtgärder görs för att upprätthålla proveniensen. Vidare visar uppsatsen på hur den förändrade myndighetsstrukturen, där myndigheter ofta läggs ner men verksamheten fortsätter hos en ny myndighet ger upphov till nya frågor kring tolkningen av proveniensprincipen. Den traditionella tolkningen att en myndighet utgör en arkivbildare är inte alltid tillämpningsbar då gränsen för när en myndighet upphör ofta är oklar.

The purpose of this thesis is to reveal the age-related norms which control the process of making public archives accessible. It focuses on physical access and visitors at the physical archival institutions. More specifically, it examines which groups are not included in the archival institutions’ target groups and why this is the case, the archival employees’ views on visitors’ needs and the archival institutions’ action space regarding the process of making archives accessible. The theoretical framework for this thesis is a combination of a norm critical and an intersectional perspective. The main method used is qualitative interviews with employees at archival institutions. Two different archival institutions have been examined, which are both departments of public authorities. The main result of the thesis is that there exist normative systems within the archival institutions which favour elderly people and people within the academic world. Age also matters less for people within the academic world. Accordingly, people outside of these groups can be regarded as non-target groups. Factors which can contribute to exclusion are also non-western origin and to be occupied at daytime. The explanations to why some groups are excluded are lack of resources and knowledge, a reactive approach, and the institutions’ opening hours. Regarding visitors’ needs, many visitors need help searching for material and formulating their needs, which they can also expect to be helped with. Needs which the archival employees can not satisfy are extensive reading of handwriting or carrying out research for the visitor. In general, it seems that people within the archival institutions’ target groups are more likely to get the exact help they need. The archival employees have a relatively great action space when it comes to making archives accessible, as the policy documents don’t mention this activity in detail. This is a two years master’s thesis in Archive, Library and Museum studies.