La recherche a montré que les enseignants se réfèrent à un sous-ensemble délèves, le steering group, pour piloter leur enseignement (planification y comprise). Alors que les résultats de certains auteurs montrent que lenseignement est calibré sur les faibles, dautres études indiquent que ce sont les forts qui sont pris en compte. Cette thèse de doctorat rassemble sept articles qui se penchent sur le phénomène de steering group. Les sept articles sont organisés en trois parties. La première combine deux articles de revue de littérature portant sur les processus de pensée des enseignants lors de la planification et de linteraction en classe. La problématique du steering group y est située dans les processus de gestion de dilemmes de la part des enseignants. Après une partie plus méthodologique, une partie empirique rassemble quatre articles portant sur ce même phénomène. La pertinence de lhypothèse de la mise en dilemmes est quantitativement vérifiée (150 enseignants primaires) : les enseignants se posent-ils la question des élèves sur qui centrer lenseignement dans le cadre de la gestion des programmes officiels : les forts ou les faibles ? Ensuite, la manière dont les enseignants utilisent leur(s) steering group(s) est analysée dans des études qualitatives (10 enseignants primaires). Les résultats des différentes études montrent, dune part, que lhypothèse de la mise en dilemme peut être conservée et, dautre part, que la gestion de la classe va au-delà dune affaire de forts ou de faibles. Les enseignants centrent leurs interventions sur les forts en appliquant des stratégies de compensation réservées aux faibles et inversement. Enfin, les sept articles sont mis en perspectives dans une discussion qui propose diverses ouvertures de recherches portant sur lanalyse des processus décisionnels des enseignants ainsi que sur le développement et lévolution de leurs croyances et connaissances psychopédagogiques. / Research has shown that teachers refer to a subgroup of pupils, named steering group, to pace their teaching (planning thought processes included). While some researchers have shown that teachers refer to the low performance pupils, some other have shown that the high performers are taken into account. Seven articles focussed on the steering group phenomenon are regrouped in this doctoral dissertation. These seven articles avec organised in three main areas. The first area is theoretical and presents two literature reviews concerning the teacher thought processes during planning and teaching interaction in the classroom. The steering group phenomenon is situated in the thought processes teachers are engaged when they manage teaching dilemmas. After an article dealing with methodological issues, an empirical area is presenting four articles focussed on the steering group phenomenon. The relevance of the dilemma management by teachers is quantitatively analysed (150 elementary teachers): are teachers concerned with the question on which pupils to focus instruction regarding to progression in the official curriculum: low or high performers? The manner teacher use their steering group(s) is then analysed in some qualitative studies (10 elementary teachers). Results show, on the one hand, that the dilemma management hypothesis could be maintained and, on the other hand, that classroom management goes beyond focussing on the high or low performers. Teachers pace their instruction for the high performers, while implementing compensation strategies for the low performers, and inversely. Finally, the seven articles are discussed to suggest different research perspectives concerning teachers decision making processes and the development and evolution of their knowledge and beliefs.

Bakgrund och problem: Hela 40 procent av EU:s totala budget går till ett område kallat ”Hållbar tillväxt”, vilket främst utgörs av EU:s regionalpolitik. Regionalpolitiken är till för att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan regionerna i EU och därmed bidra till en mer harmonisk utveckling inom hela EU. Detta görs bland annat genom lokala samverkansprojekt mellan olika kommuner, myndigheter och företag. Inom offentlig sektor ställs dock annorlunda krav på projektägare, projektledare och andra intressenter som på ett eller annat sätt är delaktiga i projektet. Detta på grund av bland annat oklara och motstridiga mål, vilket i sin tur kan leda till att ett projekt fallerar. Syfte: Studiens syfte är att analysera hur projektledare inom offentlig sektor hanterar osäkerheten i projekt samt att visa på vilka möjligheter som finns för projektledare att skapa en så effektiv koordination och samverkan som möjligt för att uppnå projektets mål. Metod: Studien har gjorts genom en kvalitativ undersökning där sex projektledare intervjuats. Slutsatser: Studien har visat att många samverkansprojekt i offentlig sektor befinner sig i en interaktionsmiljö med hög vertikal osäkerhet, vilket framför allt har lett till att det krävs en omfattande rapportering till ESF. Detta torde kunna minskas genom att mål och delmål gås igenom av projektledaren och de vertikala intressenterna tillsammans. För att minska den vertikala osäkerheten bör projektledaren och ESF bilda en tidig och öppen dialog för målsättning och underlätta insyn i projektet från ESF:s sida. Något som tydligt har framkommit i denna studie är även projektens stora beroende utav de horisontella aktörerna. Här anser vi att det för projektets framgång och överlevnad är avgörande att skapa en stabil grund från början, både för det ekonomiska resultatet samt för att uppnå projektets mål. För att åstadkomma detta anser vi att skriftliga avtal bör ingås för att undvika att viktiga samarbetspartners drar sig ur. En annan viktig del i att minska den horisontella osäkerheten anser vi vara att skapa ett behov hos de avgörande intressenterna så att de ser projektet som en nödvändig kompletterande resurs till deras verksamhet. Det är också mycket viktigt att projektledaren är medveten om vilka osäkerheter som denne har att hantera i projektet och även hur dessa går att begränsa med hjälp av olika strategier såsom avtal och kooptering. Det har också framkommit att intresseorganisationerna saknar kunskap om projekten, varför en tydlig förankring hos dessa om projektens uppgifter samt intentioner borde ske i större utsträckning. / Background and problem: 40 percent of EU’s total budget goes to an area called “Sustainable development”, which is foremost represented by EU’s regional politic. The regional politic is developed to decrease the economic and social differences between the regions I EU and in that way contribute to a more harmonious development. This is done by local interaction projects between municipalities, authorities and companies. In the public sector though, there is different demands on project owners, project managers and other stakeholders than in the private sector. This is, amongst others, due to diffuse and conflicting goals, which can lead to a total failure for the project. Objective: The objective of this study is to analyze how project managers within the public sector handle the interactional uncertainty in projects and to show the different possibilities that project managers have to create an effective coordination and cooperation to achieve the goal of the project. Method: This study is based on a qualitative research with interviews of six project managers. Conclusions: This study has revealed that many interactional projects in the public sector exists in an interactional environment with a high vertical uncertainty, which foremost has led to an extensive demand on reports to ESF. The vertical uncertainty should be possible to decrease by the project manager and the stakeholders working through the goals together. To further decrease this uncertainty the project manager and ESF should form an early and open dialog for setting goals and to facilitate the transparency of the project for ESF. In this study it has also come to light that the projects have a high horizontal uncertainty. We consider it crucial for the project to create a stable foundation, both for the economical result and for being able to reach the goal of the project. To achieve this, we consider written agreements to be important to avoid key stakeholders from pulling out. Another way of decreasing the horizontal uncertainty is to create a need among the important stakeholders so that they see the project as a necessary complementing resource to their organization. It is also important that the project manager is aware of the different uncertainties that he/she has to maneuver in the project and how these can be limited with different strategies like contracts and cooptation. It has also come to light that the organizations of the stakeholders are lacking knowledge and awareness of the projects, which is why anchoring of the project’s missions and intentions should be carried out in greater extent in these organizations.