Dissertation--Uppsala universitet, 2009. / Bibliogr. p. 427-446.

No description available.

I Sverige före världskriget pågick det en kulturell kamp mellan de Frankrikesympatiserande socialisterna och Tysklandsvänliga nationalkonservativa. Claes Ahlund åberopar mediekampen i det wilhelminska Tyskland och betecknar även de övriga europeiska mediekamperna som kulturkampf. Den här kampen innebar en ”kulturell och intellektuell mobilisering” i de krigförande länderna såväl som de neutrala dito. Den kulturella och intellektuella mobiliseringen gick ut på att dikter, noveller, berättelser,romaner, artiklar och annat material med olika budskap framfördes ”på politiska möten, i tidningar, på biografer och teatrar.”. Kulturkampen i de krigförande länderna bestod av en kamp om att svartmåla de fientliga länderna i ”patriotisk lojalitet”, samt att angripa dessa länders kultur och vetenskap. I Sverige gick kulturkampen ut på att de tidigare nämnda fraktionerna förde en intellektuell kamp om den svenska neutraliteten, om ett potentiellt svenskt deltagande i kriget, om förhärligandet och fördömandet av de krigförande länderna, samt om krigets natur. I förevarande uppsats undersöks huruvida den kulturella kampen förekommer i den konservative Sven Hedin och socialistiska Marika Stiernstedts rapporter från västfronten mellan åren 1914-1915. Resultaten av denna studie visar att Hedin använder en Sverigeorienterad strategi för att locka anhängare, vilket var vanligt för högersinnade skribenter under krigsåren. Detta förekommer dock inte i Stiernstedts skrifter. Rastankarna som förekommer i rapporterna var tidstypiska. Likaså är Stiernstedts dikotomi kring kampen mellan civilisationen och barbariet ett vanligt tema i fransmännen och de Frankrikevänliga skribenternas böcker. Politiska diskussioner reflekterar de samtida tankarna som existerade i det svenska och europeiska samhället. De strategier som författarna använder sig av är ofta lika, förutom att Hedin betonar svenskar närhet till tyskar. Krigsbilden som ges av Hedin och Stiernstedt inkluderar de fyra teman som Sturfelt diskuterar i sin studie. Fyra teman (fatalistiska, heroiska, idylliska och tragiska) framträder i Hedins skildringar av kriget medan tre teman (heroiska, idylliska och tragiska) förekommer i Stiernstedts rapport.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2009.

The starting point of this essay is an attempt to establish if Marika Stjernstedt was present in the French press at the beginning of the XXIth century. If this is the case, how did the newspaper journalists of this period described her personality? Is that in positive or negative terms? What were the main subjects they wrote about? Which of her books or articles have aroused a lot of interest? How did they introduce her and her culture quite unknown at this epoch in France? Have these journalists conveyed the same stereotyped pictures of the North and the Northerners? Or did they replace them with accurate ones?  The analysis is based on eighty-five articles released in the French press between 1914 and 1954. Our principal aim is to show if a famous female Swedish journalist and writer could become a well-known person in a foreign country, using the French language. Because of the sexism we are tempted to think that women were kept out of the celebrity. We assume that some of them were published but their publications were smaller in numbers if we compare them to men’s publications.