Syftet med denna explorativa intervjustudie är att undersöka hur unga vuxna personer med blödarsjuka (PMB) upplever sin tillvaro med sjukdomen i dagens Sverige. Särskilt fokus riktas mot blödarsjukans betydelse för identiteten och de sociala relationerna, vilket tidigare har studerats i liten utsträckning. Tidigare studier har visat att blödarsjukan kan associeras med fysiska, psykiska och sociala begränsningar för PMB i alla åldrar och kontexter, men att livsvillkoren för unga vuxna i Sverige numera ofta upplevs som goda tack vare den höga medicintillgången. Det empiriska materialet utgjordes av semistrukturerade intervjuer med sex män (18–36 år) med moderat/svår blödarsjuka (hemofili A eller von Willebrands sjukdom). Materialet inhämtades, betraktades och analyserades med inspiration från fenomenologin. Burkes identitetsteori och modell för identitetsprocesser samt Goffmans stigmateori användes för att tolka och förstå deltagarnas berättelser. Analysen beskriver en komplexitet i upplevelsen av att leva med blödarsjuka. Sjukdomen upplevs ha inverkat på deltagarnas identitetskonstruktion genom reflekterade värderingar från den nära omgivningen, samhällsnormer och olika aktörers syn på fenomenet hälsa. Deltagarna uppvisar genomgående en stark resiliens och ser inte sjukdomen som ett stort hinder i livet. Andra PMB framställs som viktiga för denna positiva attityd. Trots resiliensen bedriver en majoritet av deltagarna olika typer av stigmahantering där blödarsjukan ibland döljs eller avdramatiseras för att undvika negativa sociala konsekvenser. Studien bidrar till att öka förståelsen för hur blödarsjukan kan upplevas och hanteras i en kontext med medicintillgång, vilket kan vara betydelsefullt för både sjukvården och för PMB själva och deras anhöriga. Kommande studier föreslås undersöka unga vuxna kvinnors upplevelser av att leva med blödarsjuka.

No description available.

No description available.

Bakgrund   I Sverige idag finns 835 000 personer som antingen har ett skadligt bruk eller ett beroende av alkohol eller narkotika. Den professionella sjuksköterskan kommer i kontakt med patienter med substansberoende inom alla vårdinstanser. Sjuksköterskans förhållningssätt påverkade den vård och omvårdnad patienten erhöll och bör vara i enlighet med de principer, riktlinjer och skyldigheter professionen har. När detta inte efterföljs kan relationen mellan sjuksköterskan och patienten påverkas negativt.  Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors attityder i mötet med patienter med substansberoende. Metod Studiens design var en litteraturöversikt, där 16 vetenskapliga artiklar inkluderades. De vetenskapliga artiklarna hittades via databassökningen från databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. I enlighet med Friberg (2017) utfördes dataanalysen genom tre steg för att kritiskt granska och ta fram data till resultatet. För att urskilja likheter och skillnader i artiklarna användes en färgkodning.  Resultat Resultatet innefattade två huvudkategorier; Negativa attityder och positiva attityder samt två subkategorier till negativa attityder; bristande kunskap och bristande tillit. Sjuksköterskorna i studierna uttryckte att det förkom negativa attityder i mötet med patienter med substansberoende i form av rädsla för fysiskt våld, manipulation, krävande patienter, svåra att behandla och oförutsägbara. Det påvisades även finnas en ömsesidig bristande tillit mellan sjuksköterskan och patienten relaterat till tidigare erfarenheter. Bristande kunskap om behandling och omvårdnad för patientgruppen visade sig leda till att patienterna stigmatiserades. Resultatet visade även att sjuksköterskor med adekvat utbildning, yrkeserfarenhet samt personliga erfarenheter med patientgruppen uppvisade mer positiv attityd. Slutsats Det förekom olika attityder från sjuksköterskor i mötet med patienter med substansberoende. De negativa attityderna formades av sociala stigman, samhällets normer, bristande kunskap samt tidigare negativa erfarenheter med patientgruppen. Därav påvisade det sig att utbildning, klinisk arbetserfarenhet och personliga erfarenheter hade en betydande roll för ett mer positivt förhållningssätt gentemot patientgruppen.

SAMMANFATTNING Bakgrund Psykisk ohälsa är den vanligaste anledningen till sjukskrivning i Sverige. Hälsoskillnader där psykisk ohälsa hos specifika och mer utsatta grupper är vanligt. De svårigheter och utmaningar som en person med psykisk sjukdom möter, kan omfatta hela dennes liv. Konsekvenserna av sjukdomen genomsyrar ofta både arbetsliv, inkomst, sociala relationer samt självkänsla. Föreställingar kring patientgruppen föder ett stigma kring psykiska sjukdomar och personerna drabbade av sjukdom. Samhällsnormer kan bidra till att människor som är avvikande från denna, inte accepteras socialt. Det är något som ofta drabbar individer med psykisk sjukdom vilka också kan behöva möta ytterligare motgångar om också vårdpersonal likt sjuksköterskor har föreställingar kring patientgruppen. Självstigma för personen med psykisk sjukdom följer ofta i spåren av samhällets stigmatisering. Syfte Syftet var att belysa sjuksköterskor och sjuksköterskestudenters föreställningar om personer med psykisk sjukdom. Metod Litteraturöversikt valdes som metod för detta arbete, med 15 inkluderade artiklar av kvalitativ och kvantitativ metod vilka analyserades med hjälp av integrerad analys. Resultat Resultaten visade att både sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter kunde besitta negativa uppfattningar gentemot personer med psykiska sjukdomar. I den mån dessa uppfattningar och attityder ändrades, hade utbildning inom psykiatrisk vård, bestående av verksamhetsförlagd placering och teoretiska kurser, påverkan. Kontakt med eller en relation till en person eller patient med psykisk sjukdom kunde också påverka sjuksköterskornas och sjuksköterskestudenternas åsikter. Slutsats Resultaten visade att både sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter kunde besitta negativa uppfattningar gentemot personer med psykiska sjukdomar. I den mån dessa uppfattningar och attityder ändrades, hade utbildning inom psykiatrisk vård, bestående av verksamhetsförlagd placering och teoretiska kurser, påverkan. Kontakt med eller en relation till en person eller patient med psykisk sjukdom kunde också påverka sjuksköterskornas och sjuksköterskestudenternas åsikter.

Bakgrund Personer med ett beroende av narkotika eller alkohol påträffas inom hela hälso- och sjukvårdssektorn, och blir idag utsatta för diskriminering och stigmatisering. I mötet med patienter med substansberoende har sjuksköterskan ett ansvar att utöva omvårdnad med respekt och värdighet på lika villkor. Personer introduceras till narkotika och alkohol via den miljön de växer upp i där närstående och vänner har stort inflytande men det kan även vara genetik som gör att ett beroende skapas. Beroende påverkar människan negativt till följd av påfrestningar på hälsan, men även socialt och ekonomiskt. Syfte Syftet var att belysa de faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd gentemot patienter med ett substansberoende, där substanserna berör alkohol eller narkotika. Metod En allmän litteraturöversikt valdes för att sammanställa hur forskningsläget ser ut inom ett specifikt ämnesområde. Sökningar efter vetenskapliga artiklar utfördes i databaserna CINAHL och PubMed. 15 stycken artiklar valdes ut för granskning och analys. Artiklarna lästes igenom för att sedan analyseras och kvalitetsgranskas. Inkluderade artiklar sammanställdes i en matris. Resultat Sammanställning av resultat indikerade på fyra huvudfaktorer beträffande sjuksköterskans attityd; fördomar och stigmatisering, kliniska och personliga erfarenheter, kunskap och rädsla. Sjuksköterskor uttryckte att deras attityd påverkades av dessa faktorer vilket i sin tur bidrog till att sämre omvårdnad. Slutsats Faktorer som påverkade sjuksköterskans attityd gentemot patienter med ett substansberoende var bland annat att sjuksköterskan besatt mindre kunskap, hade fördomar och stigmatisering samt kände rädsla gentemot patienter med ett substansberoende men även faktorer som sjuksköterskans personliga och kliniska erfarenheter.

Bakgrund Globalt smittas dagligen ungefär en miljon personer av en sexuellt överförbar sjukdom och i Sverige ses en ökande prevalens av gonorré och syfilis samtidigt som prevalensen av klamydia är oförändrad. Personers sexualitet påverkas av rådande normer i samhället och personens sexuella erfarenheter. Det mellanmänskliga mötet mellan vårdpersonal och person behöver genomsyras av tillit, respekt och partnerskap vilket är en förutsättning för att en person ska våga berätta hur hen mår. Syfte Syftet var att belysa personers upplevelse av sexuellt överförbara sjukdomar.  Metod Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt där 12 kvalitativa artiklar, två kvantitativa artiklar samt en artikel med mixad metod inkluderades. Tio artiklar inkluderades efter sökningar genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO och fem artiklar inkluderades utifrån manuell sökning. Artiklarna sammanställdes i en matris. Resultat Huvudfynden som framkom var att personer förknippade sexuellt överförbara sjukdomar med stigma och skam vilket påverkade personers benägenhet att söka vård och genomföra test för sexuellt överförbara sjukdomar. Personer visade på en bristande kunskap om sexuellt överförbara sjukdomar gällande symtom och testmetoder. I vårdmötet kunde personer uppleva vårdpersonal som dömande. Slutsats Vården behöver bemöta personer med kunskap om att det kan upplevas stigmatiserande att söka vård för sexuellt överförbar sjukdom och därmed arbeta med vetskap om de attityder som hindrar personer att söka vård. I och med en ökande antibiotikaresistens behöver sjuksköterskan ta sitt professionella ansvar och uppta personers sexualanamnes.

Each year, there is an increase in the number of international students pursuing higher education in the United States. These students often experience varying degrees of acculturative stress. International students are however not likely to seek counseling. Stigma has been identified as a major barrier to seeking psychological help. The study explored the relationship between self-stigma, social stigma, gender, and length of stay/residence as predictors of attitudes towards seeking professional psychological help of international students attending Mississippi State University. Results of the study indicated that between self-stigma and gender were statistically significant predictors of international students’ attitudes towards seeking professional psychological help. Self-stigma was inversely related to students’ attitudes towards seeking counseling and implied that international students with greater self-stigma were more likely to have negative attitudes towards seeking professional psychological help. Mean scores on the attitudes towards counseling scale suggested that some participants were positively inclined towards counseling while others were not. Similarly, mean scores on the self-stigma scale indicated that some participants found the act of seeking help personally stigmatizing while others did not. There were no statistically significant differences between males and females, and their attitudes towards seeking professional counseling. The results indicated that self-stigma might have a greater influence on help seeking as compared to social stigma. It also confirms the research that suggests that gender might play a role in influencing attitudes toward counseling. Limitations of the study, especially with regard to recruitment and mode of data collection, sampling procedures, instrumentation, and other demographic variables were discussed and alternatives explored.

Denna uppsats ämnar att belysa stigmat kring mental ohälsa bland män, specifikt hur maskulinitetsnormer kan vara ett hinder för många män att söka vård för sin mentala ohälsa. Med hjälp av kvalitativa intervjuer med kuratorer och psykologer så utforskas hur män på gruppnivå upplever detta stigma och vilka hinder för vårdsökande det kan bidra till. Frågeställningarna är strukturerade i jämförande syfte, då det är nödvändigt att analysera kvinnors upplevelser på gruppnivå för att förstå mäns upplevelser. Tidigare forskning tyder på att stigmat är en bidragande faktor till att många män inte söker hjälp för sin mentala ohälsa och att detta förmodligen är en bidragande faktor till att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Empirin i denna uppsats analyseras med hjälp av Hochschilds teori om känsloregler, Goffmans teori om stigma samt Kaufman och Johnsons teori om identitetsskapande. Resultatet tyder att män ger uttryck för detta stigma i högre grad än kvinnor samt att det ofta tar längre tid för män på gruppnivå att söka vård för sina mentala besvär, där en potentiell följd blir att deras mentala tillstånd förvärras, i vissa fall tills den blir outhärdlig. Resultaten tyder även på att män på gruppnivå tenderar att undangömma sina känslor som inte är i linje med det män bör känna enligt samhällets normer, såsom sorg och ledsamhet. Följden till detta blir ofta att män håller inne dessa känslor eller i vissa fall istället uttrycker känslor som är socialt accepterat för män, såsom ilska och aggressivitet. En gemensam lösning på detta problem bland kuratorerna och psykologerna var att prata mer om ämnet. Att avlägsna detta stigma kan enbart ske om vi uppmärksammar stigmat och uppmuntrar folk att uttrycka och prata ut om sina besvär och sorger. Att det redan vid uppväxten är viktigt att uppmärksamma, oavsett kön, att det är okej att uttrycka sina känslor.

Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI) / This study contributes to the research on stigma and adult literacy by giving voice to an understudied and marginalized group. It allows adults with literacy challenges to elaborate on how they accomplish everyday activities, to describe what strategies they use to manage stigma, and to tell their stories about how stigma has affected various domains of their lives. This study also explores some participants' experience with stigma during childhood and its impact on their self-esteem and self-efficacy for learning. It situates these findings in a larger social context by analyzing changes in self-concept and lifelong learning goals of adult learners who have been participating in a literacy program for at least two years.