Barn är sårbara och de behöver därför särskilt stöd och skydd. Att barnets bästa är något som ska tas i beaktande vid alla beslut som rör barn finns därför tydligt stadgat i både nationell och internationell rätt. Ett barn kan enligt svensk rätt inte ha fler än två rättsliga föräldrar. De barn som växer upp med fler än två föräldrar har därför en begränsad rätt till sina sociala föräldrar. Barnets rätt till sina sociala föräldrar aktualiseras framförallt ifall den ena rättsliga föräldern avlider eller om den rättsliga föräldern och den sociala föräldern skiljer sig. Faran är att barnet riskerar att tappa kontakten med en social förälder som betytt mycket under uppväxten. Med begreppet social förälder avses i denna uppsats en person som inte har ett genetiskt eller biologiskt band till barnet, men vars avsikt var att bli barnets förälder redan innan barnet föddes. Personen ska ha fullgjort föräldrafunktionen, det vill säga utövat vårdnadsansvar, under­hålls­­skyldighet och förmyndar­ansvar, allt sedan barnet kom till världen utan att ha några rättsliga förpliktelser. Utifrån nuvarande familjerättsliga reglering kan fyra möjliga alternativ urskönjas för att skydda barnets rätt till sina sociala föräldrar. De lösningar som lagstiftningen erbjuder för att skydda barnets rätt till sina sociala föräldrar är en möjlighet till umgänge, att utse en social förälder till ny vårdnadshavare ifall ordinarie vårdnadshavare avlider, att genomföra adoption samt att reglera vissa frågor genom avtal. Barn och sociala föräldrar har dock få och föga verkningsfulla juridiska lösningar att använda sig av om problem uppstår. Det finns all­varliga risker för barnet om det skiljs från sin sociala förälder och barnets bästa borde därför vara att ge barnet rätt till alla sina föräldrar. De lösningar som lag­stiftningen tillhandahåller är inte till­räckliga för att skydda barnets rätt till sina sociala föräldrar och svensk lagstiftning tillgodoser därför inte barnets bästa på ett tillfreds­ställande vis. Rätten består av en variation av rättsliga normer. Bland de rättsliga normerna återfinns såväl rättsregler som rättsprinciper. Dworkin analyserar i boken ”Taking rights seriously” från 1977 olika rätts­filosofiska problem. Han klassificerar rättsnormer i regler och principer för att sedan bland annat föra fram ”den mest välgrundade teorin”. Enligt Dworkin är en regel en antingen-eller-norm som antingen är tillämplig eller inte tillämplig och en ­princip en mer-eller-mindre-norm vars utmärkande egenskap är att den besitter en dimension av vikt. En fråga som återkommande diskuteras är om barnets bästa ska ses som en regel eller en princip. Barnet bästa är en rättsnorm med en mer-eller-mindre-funktion som besitter en dimen­sion av vikt och ska därför betraktas som en rättsprincip. Principer bygger på värderingar och återfinns på ett djupare plan i rättens struktur och är därmed inte lika föränderliga som regler. Dom­stolar har, enligt Dworkin, möjlighet att tillämpa principer trots att reglerna i ett fall kan vara entydiga. De principer som kan tillämpas av dom­stolarna är de principer som är en del av ”den mest välgrundade rättsteorin”. Vid en avvägnings­situation kan rättsregler underkastas rätts­principer. I dessa fall är det regelns underbyggande principer som får viktas mot andra principer i det aktuella fallet. Det är vid svåra fall som dom­stolarna ska göra denna principavvägning. Frågan om möjlighet till fler än två föräldrar har aktualiserats i en kanadensisk domstol. Domaren resonerade utifrån barnets bästa och menade att barnets bästa måste gå före lag­stiftningens ordalydelse. Domaren anlade ett barnperspektiv i domen och tog sin utgångs­punkt i det enskilda barnets förut­sättningar. Domen var en avvägning mellan olika principer. Prin­cipen om att behandla alla barn lik­värdigt och principen om barnet bästa vägde tyngre än under­byggande principer till de rätts­regler som begränsade antalet rättsliga föräldrar till två stycken. Med stöd av Dworkins teorier om domstolars möjlighet till skönsmässiga avgöranden finns det en öppning för svenska domstolar att besluta om fler än två rättsliga föräldrar om det är för barnets bästa. Om svenska domstolar gör en viktning mellan olika principer och låter principen om barnets bästa ligga till grund för sina beslut om vårdnad och umgänge kan barnets rätt till sina sociala föräldrar skyddas. Sammanfattningsvis har regleringen av barnets rätt till sina sociala föräldrar stora brister. Enligt oss skulle barn kunna få ett bättre skydd genom att domstolar låter principen om barnets bästa väga tyngst för att ge barn rätt till fler än två rättsliga föräldrar. / Children are vulnerable and need special support and protection. Therefore, both national, and international law clearly state that decisions concerning children should be made with respect to the best interest of the child. According to Swedish law, a child may not have more than two legal parents and may therefore have only limited legal right to a social parent. The legal right of a child to its social parent is primarily of concern in the event of death of one legal parent or if the legal parent and the social parent are divorced. There is a risk that the child loses contact with the social parent. The term social parent in this paper is a person without a genetic or biological tie to the child, but whose intention was to become the child's parent even before the birth. The person has completed the expected parental function ever since the birth without any legal obligations. Based on current family law, it is possible to identify four feasible options to protect the child's right to its social parent. These options are the opportunity to attend, to appoint a social parent to a new custodian in the event of death of an ordinary custodian, to conduct adoption and to regulate certain issues by agreement. However, children and their social parents lack effective solutions in case of legal issues. This poses a risks to the child if separated from its social parent and the best interests of the child would be to give the child a right to all of his or her parents. Swedish legislation is, as of today not designed to protect the child's right to its social parent, and does not adequately satisfy the best interests of the child. The laws consists of legal norms such as rules and legal principles. In 1977, Dworkin analyzed different legal-philosophical problems in the book "Taking Rights Seriously". He classifies legal norms as rules or principles in order to advance "a constitutional theory". According to Dworkin, rules are all-or-nothing-norms that are, or are not applicable, and prin­ciples are more-or-less-norms whose characteristic feature is the dimension of weight or impor­tance. In the light of Dworkin, the best interests of the child should be regarded as a legal norm with a more-or-less-function that has a dimension of weight or importance and therefore should be regarded as a legal principle. Principles are value based ​​and therefore on a deeper level in the legal structure with lesser mobility than rules. Judges have, according to Dworkin, the possibility to apply principles in cases even when the rules are seemingly unambiguous. In these hard cases, legal rules may be overruled by weighing the underlying principles of the rule against other principles relevant for the case. The issue of giving a child more than two legal parents has been settled by the Court of Appeal for Ontario in Canada. The judge argued that the best interests of the child was superior to the wording of the legal rule. The judge assumed a child's perspective based on the individual child's prerequisites and argued that the principle of treating all children equally and the best interest of the child had greater importance than the supporting principles of the legal rules limiting the number of legal parents to two. Based on Dworkin's theories on courts' discretion, there is a possibility for Swedish courts to make a ruling on more than two legal parents if it is for the best interests of the child. If Swedish courts, when accounting for different principles, allow the principle of the best inte­rests of the child to be the basis for their decisions on custody and rights of access, the child's right to his social parents can be safeguarded. In conclusion, the regulation regarding the child's right to its social parents has major shortcomings. According to us, children could be protected in court by claiming superiority to the principle of the best interests of the child, thus giving children the right to more than two legal parents.