Försvarsmakten är enligt lag skyldig att kommunicera på ett sätt som medborgaren kan förstå, att ta fram årliga rapporter som beskriver myndighetens verksamhet, att sprida försvarsinformation och att försvara landet mot yttre fiender och påverkan. Begreppsindelningen inom Försvarsmaktens kommunikations-struktur tillsammans med myndighetens användning av olika begrepp som "verktyg", "funktion" och "koncept" för att beskriva militärstrategisk kommunikation, skapar en brist på klarhet i vad begreppet omfattar och hur det ska an-vändas. Denna studie avser att genom Försvarsmaktens egen dokumentation utforska begreppet "militärstrategisk kommunikation" och dess innebörd i relation till det betydligt mer utforskade begreppet "strategisk kommunikation". Utifrån de insamlade uppgifterna är den tydligaste gränsdragningen att militärstrategisk kommunikation är allt som är kopplat till pågående militära operationer. Det saknas en konceptuell beskrivning av hur ”militärstrategisk kommunikation” som verktyg är tänkt att användas för att uppnå syftet. Det behövs en revidering så att begreppet ”militär strategisk kommunikation” kan uppnå det som Försvarsmakten säger sig vilja uppnå. Med utgångspunkt i denna studies begränsningar och det identifierade forskningsunderskottet avseende För-svarsmaktens militärstrategiska kommunikation föreslår den här uppsatsen att framtida studier undersöker hur de militärstrategiska målen förverkligas inom militärstrategisk kommunikation och hur detta kan mätas.

L’Afghanistan a été au début du XXIème siècle l’opération majeure des armées françaises. C’est aussi une période tout au long de laquelle la stratégie de communication de cette institution se développe. La communication militaire, partagée entre un volet opérationnel sur le théâtre, un volet institutionnel au sein des armées et un volet politique au cabinet du ministre, s’est avérée un exemple original en matière de relations publiques. Nourris d’éthique et d’une forte conviction, les communicants ont opté pour une pratique plus tournée vers l’ouverture d’un dialogue avec les journalistes plutôt que vers la quête de résultats. En résulte une satisfaction relative du travail accompli dans ces deux groupes, sans que l’un ou l’autre n’ait dû renoncer à remplir sa propre mission. Le récit médiatique est relativement équilibré, même s’il est de plus en plus négatif au fil des années qui passent. Mais il contient également toute la symbolique valorisante de soldats dévoués et persévérants, soucieux de remplir leur mission. / In the early XXIst century, Afghanistan was the major operation for french armed forces. All along that period, communication strategy of that institution has evolved, to face the standards of time and requirements of a professionalizing force. Military press relations, shared between communication about operations on the field, institutionnal communication inside the armies and a political communication in the minister’s office, has been an original example of public relations. Fostered by ethic and a strong conviction, press officers have opted for an open dialogue with journalists rather than for a search of outcomes. The result is a relative satisfaction of work done in those two groups, without any obligation for both of them to renounce to its own objective. Ensue a media narrative relatively balanced, even if it goes more and more negative over the years. Journalists reach that way their information duty by disclosing dysfunctions of this operation. But it also contains every positive symbols about devoted and persistents soldiers, concerned with fulfilling their mission.