Studien syftar till att undersöka dramapedagogers syn och hållning till begreppet terapi i pedagogiskt drama. Vidare undersöks hur gränsdragningen görs mot det terapeutiska och huruvida terapeutiska effekter förekommer i deras arbete. I studien medverkar fyra dramapedagoger och metoden som används är kvalitativ undersökningsmetod. Intervjuerna skedde under april och maj 2011. Teorin för studien är det personlighetsutvecklande perspektivet (Sternudd 2000) som är grunden för drama med såväl pedagogiska som terapeutiska syften. Resultatet av undersökningen visar att informanterna har en öppen, men reserverad syn på begreppet terapi. De känner en viss osäkerhet kring var gränsen mot det terapeutiska går och när den överskrids. Samtidigt har de utvecklat strategier för gränsdragningen som handlar om deras roll som ledare, vilken kompetens de har och den överenskommelse de har med sin grupp. En strategi för gränsdragningen mot det terapeutiska fältet är nödvändig för att skapa en trygghet för sig själv som ledare för ett dramapedagogiskt arbete och för deltagarna. Slutsatsen kring studien är att det terapeutiska fältet i dramapedagogiken är ett komplext och svårt ämne att tala om, eftersom dramats ställning gentemot det terapeutiska är oklart.