För tredjelandsmedborgare är universitets- och högskoleutbildningen i Sverige avgiftsbelagd. En person som vill studera i Sverige betalar först en anmälningsavgift för att kunna bli antagen, och sedan studieavgiften för att få tillträde till utbildningen. Alla högre utbildningar, som leder till en examen, ska hålla hög kvalitet, enligt HL. Frågor som uppstår är huruvida en betalande student har rätt till prisavdrag eller hävning till följd av att en utbildning inte håller hög kvalitet, och, om svaret är jakande, följaktligen enligt vilka regler påföljden kan aktualiseras. För att utreda detta har ett antal rättsfall analyserats, där avtalsrättsliga spörsmål uppkommit mellan den offentliga sektorn och privatpersoner. Av dessa prejudikat dras slutsatsen att, trots inslag av myndighetsutövning, förhållanden av övervägande privaträttslig karaktär ska bedömas enligt civilrättsliga regler. I förhållandet mellan en student och en högskola, torde de privaträttsliga inslagen överväga de offentligrättsliga, varför civilrättsliga bestämmelser bör reglera förhållandet. Denna typ av rättsligt förhållande omfattas dock varken av KKöpL, KtjL eller KöpL, varför jag undersökt huruvida analogier från nyss uppräknade lagar kan göras. Att göra analogislut från KtjL på en utbildning torde inte vara främmande, men inte heller optimalt. Vidare måste frågan när en utbildning är så bristfällig att det kan anses utgöra fel besvaras. Här har jag utgått bland annat från UKÄ:s granskning och utvärdering av kvalitet på högre utbildningar i Sverige. Bedömning att en utbildning håller ifrågasatt kvalitet bör kunna leda till påföljder för högskolan på grund av kontraktsbrott mot studenten. UKÄ:s bedömning torde dock inte vara den enda grunden för påföljd. Brist i kvaliteten bör även kunna åberopas utan sådan granskning, men bevisbördan ligger hos studenten. De påföljder som blir aktuella är i första hand prisavdrag, och vid väsentliga brister hävning. Avhjälpande torde vara svårt att genomföra i dessa fall. Avslutningsvis diskuteras huruvida dagens lagstiftning är tillräcklig eller om ny behövs. Att analogier från exempelvis KtjL kan göras står klart, men det är inte en tillfredsställande lösning i det långa loppet. Med tanke främst på studenternas intresse av att ha en tydlig lagstiftning kring studieavgiften och rättigheterna kring denna, men även högskolans intresse av att erbjuda utbildning av hög kvalitet och vara medvetna om vad som förväntas av dem, torde det mest önskvärda vara ny lagstiftning som reglerar studenternas rättigheter när högskolan inte uppfyller kvalitetskraven.