Syfte: Syftet var att undersöka vilken effekt styrketräning, rörlighetsträning, stretching och manuell terapi i form av ledmobilisering och mjukdelsmobilisering har på smärta, funktion och rörlighet i skulderleden hos patienter med subakromiellt impingementsyndrom samt att granska graden av evidens för dessa behandlingsmetoder. Metod: Litteratursökning utfördes i databaserna PubMed, SportDiscus och PEDro. Detta resulterade i 156 publikationer, varav 15 granskades enligt PEDro-metoden.Resultat: Styrketräning av rotatorcuffen och scapulastabilisatorer utfördes i dragapparat, med elastiskt band och hantlar. Evidensen för styrketräning var stark för att lindra vilovärk och förbättra skulderfunktionen. Stretching var en behandling som gjordes avseende bakre ledkapseln, främre ledkapseln, rotatorcuffmusklerna, pectoralis minor, sternocleidomastoideus samt övre delen av trapezius. Måttligt stark evidens fanns för styrketräning kombinerad med stretching av bakre ledkapseln för att lindra nattlig värk och förbättra skulderfunktionen. Manuell terapi användes enligt Kaltenborn med glidmobiliseringar för cervikalcolumna, övre thorakalcolumna och skulderleden. Postero-anteroglidning och behandling i kopplat rörelsemönster i cervikalcolumna enligt Ortopedisk Manuell Terapi rapporteras också som behandlingsmetod. Manuell terapi enligt Maitland användes för att öka rörligheten i skulderleden, cervikalcolumna och costotransversalalederna. Måttligt stark evidens förelåg vad gäller att styrketräning i kombination med manuell terapi och stretching kan leda till förbättrad skulderfunktion. Slutsats: Styrketräning såväl utan som i kombination med stretching har goda effekter på smärta, skulderfunktion och rörlighet med stark till måttligt stark evidensstyrka. Otillräcklig till måttligt stark evidensstyrka påvisades gällande att kombinationen träning och manuell terapi i form av ledmobilisering och mjukdelsmobilisering är effektivt för att lindra smärta, öka rörligheten och därmed resultera i förbättrad skulderfunktion. Det finns ingen evidens att manuell terapi, stretching och rörlighetsträning utan styrketräning kan minska smärta, förbättra rörlighet eller skulderfunktion. / Aim: The purpose of the present investigation was to study the effects of strength training, mobility training, stretching and manual therapy on pain, ROM and function of the shoulder joint in patients with subacromial impingement syndrome. Another purpose was to study the level of evidence for these treatments. Method: A literature review was performed in the databases PubMed, Sport Discus and PEDro. The amount of articles that were found was 156, out of which 15 were reviewed according to the PEDro-method. Results: Strength training of the rotatorcuff muscles and scapula stabilizers was carried out in a pulley machine, with elastic bands and dumbbells. Strong evidence in terms of strength training was found in order to relieve pain at rest and to improve shoulder function. Stretching for the posterior capsule, anterior capsule, rotator cuff muscles, pectoralis minor, sternocleidomastoideus and the upper portion of trapezius was used in the studied articles. Moderate strong evidence in terms of strength training combined with stretching of the posterior capsule was found for relieving pain at night and improve shoulder function. Manual therapy was used according to the concept of Kaltenborn with glide mobilizations for the cervical spine, the upper thoracic spine and the shoulder joint. Postero-anterior glide and treatment in coupled movement pattern were used as well. Manual therapy according to Maitland was used in order to improve ROM of the shoulder joint, cervical spine and costotranversal joints. A moderate strong evidence in terms of strength training combined with stretching and manual therapy was found in order to improve ROM of the shoulder joint. Conclusions: A strong to moderate strong evidence was found in terms of strength training with or without stretching for relieving pain, increase ROM of the shoulder joint and improve shoulder function. An insufficient to moderate strong evidence in terms of strength training combined with manual therapy including joint mobilizations and soft tissue mobilizations was