Undersökningen belyser främst historieskrivningen och konsthantverkets position eller snarare dess otydliga roll under 1900-talets modernism. Med funktionalismen hamnade konsthantverk som inte uppfyllde de estetiska kraven med betoning på funktion utanför modernismens historieskrivning. Genom ett historiografiskt stilperspektiv avhandlar undersökningen konstnären, formgivaren och keramikern Wilhelm Kåges (1889–1960) vasserie Surrea (1940). Syftet är att undersöka Surrea som ett keramiskt uttryck för de modernistiska strömningarna i Sverige. Som ett led i det analyseras de samtida tolkningarna av Surrea 1940 och historieskrivningen idag. En annan viktig del i undersökningen är ett försök i att vidga och flytta perspektiv från hur till varför något görs. Därför blir frågor som rör de bakomliggande mekanismerna i skapandet av surreabetydande: -Varför skapar Kåge en vasserie som bryter med de normativa nyttoestetiken? Var skapandet av Surrea präglat av tiden eller/och fanns det individuellakonstnärliga intuitioner? Genom analyser av de texter som uppstod i samband med lanseringen av Surrea framkommer en annan och tydligare berättelse än den som hittas i den samtidahistorieskrivningen. Undersökningen problematiserar detta genom en diskurs om ”den fria formen” som är en definition om konsthantverk som faller utanför modernismens ramar. De egenskaper som definierar den ”fria formen” är samtidigt de egenskaper som det modernistiska konsthantverket Surrea besitter.