Denna studie har som syfte att synliggöra, beskriva och reflektera kring de faktorer som konstituerar fenomenet interpretationsprocess. För att spegla fenomenet från två håll genomförs två interpretationer av en grafiskt noterad solosång, och för att kunna kvalitetsbeskriva förloppen i denna praktikbaserade studie, används en metod där interpreten pendlar mellan rollen som praktiker och forskare, och reflekterar i och över handling.         I förhållande till text och notation har den ena interpretationsprocessen sin utgångspunkt i sångarens livsvärld samt dennes tolkning av några symboler, medan den andra tar sin utgångspunkt i sångarens upplevelse av några bilmekanikers livsvärldar, samt deras tolkningar av samma symboler. Som metodisk grund används fenomenologin, vars två grundläggande teser är: en vändning mot sakerna, samt en följsamhet mot sakerna. Det som undersöks är interpretens erfarenheter och det sätt på vilket fenomenet interpretationsprocess framträder, och både verbala samt klingande exempel på denna levda och upplevda erfarenhet redovisas. Resultatet jämförs även med tidigare forskning inom liknande områden.         Resultatet visar att några av de centrala faktorer som konstituerar de båda interpretations-processerna är textanalysens (i vid bemärkelse) betydelse, närvaron av publikframförande- och kommunikationstanken, växlingen mellan praktik och reflektion, samt det egna skapandets omfattning och karaktär. Tolkningen av den verbala texten samt notationen utgjorde stommen för vad som skulle kommuniceras, och tankarna på en närvarande publik påverkade både instrumentet och själva tolkningen. Interpretations-processen präglades i hög grad av en växelverkan mellan praktiskt musicerande och reflektion, och av pendlandet mellan del och helhet, förförståelse och förståelse. Interpreten fungerade i hög grad som medkompositör, och skapandet präglades av både spontanitet och övervägda val.         Interpretens olika val och ställningstaganden speglas i de klingande gestaltningar som återfinns på skivan.