The aim of this work is to explore how I can use three different playing techniques on the clarinet in my interpretation of the Trinity, a graphic scored piece composed by Kristin Boussard.In this project, I have interpreted Trinity, a graphic scored piece for solo clarinet composed by Kristin Boussard. The piece consists of three movements, and for each movement, I have used a chosen playing technique. The three different playing techniques I have used are: traditional sounding tones, alternate playing techniques that do not generate traditional sounding tones and finally traditional sounding tones combined with three electronic pedal effects, distortion, delay and chorus effects. I have made profound analysis of the graphic score based on a variety of musical aspects. Afterwards I have made a practical interpretation of the piece which has generated additional analyzes and reflections on the relationship between the graphical notation and the sounding result.My result shows the different ways that I, as a clarinetist, can work with a crafted graphic piece. I show the different approaches in my analysis and what the graphic score tells me without having any, in advance, given guidelines.The artistic part of this project consists of a recording of the Trinity, made February 29th 2016 in the auditorium of the School of Music in Piteå. / Validerat; 20160626 (global_studentproject_submitter)

Denna studie har som syfte att synliggöra, beskriva och reflektera kring de faktorer som konstituerar fenomenet interpretationsprocess. För att spegla fenomenet från två håll genomförs två interpretationer av en grafiskt noterad solosång, och för att kunna kvalitetsbeskriva förloppen i denna praktikbaserade studie, används en metod där interpreten pendlar mellan rollen som praktiker och forskare, och reflekterar i och över handling.         I förhållande till text och notation har den ena interpretationsprocessen sin utgångspunkt i sångarens livsvärld samt dennes tolkning av några symboler, medan den andra tar sin utgångspunkt i sångarens upplevelse av några bilmekanikers livsvärldar, samt deras tolkningar av samma symboler. Som metodisk grund används fenomenologin, vars två grundläggande teser är: en vändning mot sakerna, samt en följsamhet mot sakerna. Det som undersöks är interpretens erfarenheter och det sätt på vilket fenomenet interpretationsprocess framträder, och både verbala samt klingande exempel på denna levda och upplevda erfarenhet redovisas. Resultatet jämförs även med tidigare forskning inom liknande områden.         Resultatet visar att några av de centrala faktorer som konstituerar de båda interpretations-processerna är textanalysens (i vid bemärkelse) betydelse, närvaron av publikframförande- och kommunikationstanken, växlingen mellan praktik och reflektion, samt det egna skapandets omfattning och karaktär. Tolkningen av den verbala texten samt notationen utgjorde stommen för vad som skulle kommuniceras, och tankarna på en närvarande publik påverkade både instrumentet och själva tolkningen. Interpretations-processen präglades i hög grad av en växelverkan mellan praktiskt musicerande och reflektion, och av pendlandet mellan del och helhet, förförståelse och förståelse. Interpreten fungerade i hög grad som medkompositör, och skapandet präglades av både spontanitet och övervägda val.         Interpretens olika val och ställningstaganden speglas i de klingande gestaltningar som återfinns på skivan.

I denna uppsats har jag valt att undersöka konstnärliga processen att komponera med grafisk notation och hur jag kan använda mig av detta i mina egna kompositioner. Undersökningen gick ut på att skriva ett ensembleverk där jag använder mig av grafisk notation, som sedan har spelats av två olika ensembler. Arbetet har resulterat i två inspelningar med olika ensembler med snarlik sättning där tolkningarna är olika samtidigt som de är lika.Jag hade två tydliga anledningar att välja detta arbete. För det första kändes det viktigt att skaffa sig kunskap kring grafisk notation eftersom den finns med i mycket kammarmusik. Genom att undersöka hur kompositionsprocessen ser ut med grafisk notation kunde jag även bygga en större kunskap kring hur jag själv ska tolka ett verk som använder sig av det. För det andra fann jag att komposition är både något viktigt att göra som musiker och att det är något jag finner roligt. Under min utbildning har jag ofta fått läxor att komponera vilket har lett till detta intresse.

Visst kan man använda en film som ett partitur? Så kallade grafiskt noterade verk behöver inte enbart vara på notblad, utan kan även vara i form av en film. Jag valde att kontakta konsthögskolan i Umeå för att beställa en film av studenter – en film med olika färger, mönster och rörelser som jag ville skapa musik utifrån. Jag valde också ett partitur som är noterat på ett notblad. Syftet med arbetet var att undersöka instuderingsstrategier för ett fixerat och ett rörligt grafiskt partitur. De metoder som användes var kvalitativa, analytiska och experimentella. Det experimentella förhållningssättet genomsyrade hela arbetet. De primära materialen som användes var partituren, Extempore (1975) av Bengt Hambraeus och Pearlakistoscope (2016) av Victoria Repasi och Henrik Nygren. Annat material som användes var litteratur om notskrift och om musik från 1900-talet. Processen bestod till stor del av att analysera partituren och att experimentera med klanger vid Woehl-orgeln i Studio Acusticum. Repetitionerna spelades in med en mikrofon och lyssnades av i samband med repetitionen. Reflektionerna fördes ned i loggbok under varje repetition. En viktig del av arbetet skedde under orgellektioner och samtal med Gary Verkade, orgelprofessor vid Musikhögskolan i Piteå. Resultatet blev en jämförelse mellan det fasta och det rörliga partituret under rubrikerna Förberedelser, Strukturering, Registrering, Övning och Inspelning och Konsert samt en diskussion. I diskussionen reflekterar jag över notskrifter och konstaterar att jag läser partitur genom att ställa partiturets olika parametrar mot varandra. Jag diskuterar även om grafisk notation innebär improvisation, och vilken frihet som är kopplad till notationen. Jag reflekterar kring att läsa en film som ett partitur och ser tydliga likheter till grafiska partitur som komponerades under 50- och 60-talen, som även sågs som bildkonst. Avslutningsvis behandlas inspelningarna kortfattat, som är den klingande delen av arbetet och gjordes den 1/3 i Studio Acusticum. Den 2/3 kl. 19.30 hölls en konsert i Studio Acusticum där de två verken spelades upp för publik.