<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna uppsats är att analysera tidigare forskning kring den individuella utvecklingsplanen och vidare placera in den i ett historiskt perspektiv samt belysa hur den individuella utvecklingsplanen har anammats av skolan och se hur talet om eleven ser ut i de ifyllda formulären. För att kunna besvara vårt syfte har vi närmare studerat relationen mellan hem och skola som vuxit sig starkare under 1900-talet och nutida forskning i arbetet med den individuella utvecklingsplanen. Då vi inte har funnit någon tidigare forskning av den individuella utvecklingsplanen i ett historiskt perspektiv har vi haft som avsikt att göra denna inplacering då vi ser det som en viktig grund i vår studie.</p><p>Vår studie har sin utgångspunkt i intervjuer med rektorer och i insamlade formulär som utgör både ej ifyllda och ifyllda individuella utvecklingsplaner i fyra skolområden. I studien, har vi utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv, analyserat hur olika skolor har anammat den individuella utvecklingsplanen i sin verksamhet. Vi har då funnit fyra olika diskurser i arbetet med den individuella utvecklingsplanen, dessa är en osäkerhetsdiskurs, en kontroll och elevägd diskurs, en kontrolldiskurs och till sist en målsynliggörandets diskurs. Dessa skapar olika förutsättningar för eleven i arbetet med den individuella utvecklingsplanen.</p><p>När vi gått vidare med att analysera de ifyllda formulären har vi funnit att ”i talet om eleven” utgör skolans IUP diskurs en normaliserande praktik. Det innebär att det finns en strävan efter att eleven ska hålla sig inom en viss ram, han/hon ska normaliseras. Vi har, i samtliga skolor, sett att en sådan strävan finns i IUP:ns formuleringar. Det vill säga då eleven är för blyg och tillbakadragen bör han eller hon bli mer aktiv och tvärtom.</p>

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att analysera tidigare forskning kring den individuella utvecklingsplanen och vidare placera in den i ett historiskt perspektiv samt belysa hur den individuella utvecklingsplanen har anammats av skolan och se hur talet om eleven ser ut i de ifyllda formulären. För att kunna besvara vårt syfte har vi närmare studerat relationen mellan hem och skola som vuxit sig starkare under 1900-talet och nutida forskning i arbetet med den individuella utvecklingsplanen. Då vi inte har funnit någon tidigare forskning av den individuella utvecklingsplanen i ett historiskt perspektiv har vi haft som avsikt att göra denna inplacering då vi ser det som en viktig grund i vår studie. Vår studie har sin utgångspunkt i intervjuer med rektorer och i insamlade formulär som utgör både ej ifyllda och ifyllda individuella utvecklingsplaner i fyra skolområden. I studien, har vi utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv, analyserat hur olika skolor har anammat den individuella utvecklingsplanen i sin verksamhet. Vi har då funnit fyra olika diskurser i arbetet med den individuella utvecklingsplanen, dessa är en osäkerhetsdiskurs, en kontroll och elevägd diskurs, en kontrolldiskurs och till sist en målsynliggörandets diskurs. Dessa skapar olika förutsättningar för eleven i arbetet med den individuella utvecklingsplanen. När vi gått vidare med att analysera de ifyllda formulären har vi funnit att ”i talet om eleven” utgör skolans IUP diskurs en normaliserande praktik. Det innebär att det finns en strävan efter att eleven ska hålla sig inom en viss ram, han/hon ska normaliseras. Vi har, i samtliga skolor, sett att en sådan strävan finns i IUP:ns formuleringar. Det vill säga då eleven är för blyg och tillbakadragen bör han eller hon bli mer aktiv och tvärtom.