I denna uppsats undersöks medvetna och omedvetna attityder till dialekter hos 35 gymnasieelever i norra Halland. Uppsatsen undersöker även hur dessa attityder kan ha uppkommit och vilka sociala konsekvenser attityder till dialektal variation medför. Undersökningen består av två delar, där den första delen är ett matched-guise-test där eleverna har fått lyssna på 8 olika ljudinspelningar. Den andra delen är en kvalitativ enkät med öppna frågor. Undersökningen visar att eleverna har tydliga attityder till olika dialekter, samt att de verkar omedvetna om dessa attityder. Det framkommer även att eleverna inte tycker att det är nödvändigt att arbeta med dialekt i skolan. Vår slutsats är att det finns distinkta attityder till och förutfattade meningar mot dialekter bland eleverna. Utifrån vårt resultat dras även den didaktiska slutsatsen att talspråksvariation är en väsentlig del i svenskämnet, då resultatet visar elevernas bristande medvetenhet om sina egna attityder till dialekter.