Irritable bowel syndrome (IBS) är en av de vanligaste diagnostiserade GI-tillstånden idag och är en störning av gastrointestinalkanalen (GI-kanalen). Det finns inget botemedel mot IBS på grund av att patogenesen är oklar och därför är fokusen symtomlindring vid behandling.  De vanligaste symtom som förekommer är buksmärta, obehag i buk, uppblåsthet, utspänd buk och förändring av avföringens konsistens och frekvens. Patofysiologin är inte fullt klarlagd men en rubbning i tarm-hjärn-axeln kan leda till förändring i GI-rörelser. Neurotransmittorerna noradrenalin och serotonin (5-HT) är troligen viktiga faktorer för patofysiologin kopplad till tarm-hjärn-axeln. Syftet var att undersöka effektiviteten och säkerheten för de antidepressiva läkemedlen vid behandling av IBS. De antidepressiva som undersöktes i arbetet var tianeptin, amitriptylin, escitalopram, venlafaxin, vortioxetin och mirtazapin. De fem artiklarna som användes i detta arbete upptäcktes med hjälp av databaserna Pubmed och Onesearch. Sökord som användes var ”IBS” AND ”antidepressants” och ”IBS” AND ”SSRI”.  Alla antidepressiva visade en signifikant förbättring för livskvalitén hos deltagarna i studierna. Tianeptin, amitriptylin, escitalopram, venlafaxin och mirtazapin undersökte förändring av buksmärta och alla hade en signifikant förbättring förutom escitalopram. Escitalopram jämfördes mot rektal ballongutvidgning vid behandling hos IBS med förstoppning (IBS-C). Ballongutvidgningen visade bättre resultat än escitalopram och denna jämförelse gör det svårt att dra någon slutsats om escitalopram i arbetet. Amitriptylin, tianeptin och mirtazapin undersökte förändring av avföringskonsistensesn och frekvensen och visade en signifikant förbättring hos IBS med diarré (IBS-D). Venlafaxin visade signifikant förbättring för både lös och hård avföringsfrekvens och studerade ingen specifik IBS-grupp. Vortioxetin undersökte alla IBS-grupper och endast förändring av livskvalitén, depression och ångest vilket också gör det svårt att dra slutsats om effekt hos IBS. Det var inga av de depressiva medlen som gav allvarliga biverkningar, dock kan vissa biverkningar tolkas som mer obehagliga än andra. För vissa antidepressiva var det deltagare som avslutade studien på grund av biverkningar. Amitriptylin, tianeptin, venlafaxin vortioxetin och mirtazapin visade alla god effekt och säkerhet. Om effektiviteten ock säkerheten jämförs bland dessa har tianeptin det bästa resultatet. / Irritable bowel syndrome (IBS) is one of the most diagnosed conditions in the gastrointestinal (GI) tract today and is a disorder of the GI tract. There is no cure for IBS, which is probably due to the fact that the pathogenesis is unclear, and therefore the focus has been a symptom-relieving treatment. The most common symptoms that occur are abdominal pain, abdominal discomfort, bloating, distension of the abdomen, and change in the consistency and frequency of the stool. The pathophysiology is not fully understood, but a disorder of the gut-brain axis can lead to a change in GI movements. The neurotransmitters norepinephrine and serotonin (5-HT) are probably important factors for pathophysiology and linked to the gut-brain axis.  The aim was to investigate the effectiveness and safety of antidepressants used in IBS treatment. The antidepressants examined in this literature were tianeptine, amitriptyline, escitalopram, venlafaxine, vortioxetine, and mirtazapine. The five articles on which current litter tour work is based were obtained using the PubMed and OneSearch databases. Keywords used were "IBS" AND "antidepressants" and "IBS" AND "SSRI."  All the antidepressants examined showed a significant improvement in the participants' quality of life in the studies. The studies also examined changes in abdominal pain using tianeptine, amitriptyline, escitalopram, venlafaxine, and mirtazapine. All participants showed a significant improvement and reduced abdominal pain except when ingesting escitalopram. Intake of escitalopram was compared against rectal balloon enlargement as a treatment for IBS with constipation (IBS-C). The balloon expansion showed better results than escitalopram, and this comparison makes it difficult to draw any conclusion about escitalopram and its actual effect in different types of IBS. Amitriptyline, tianeptine, and mirtazapine investigated stool consistency and stool frequency changes and showed a significant improvement in these symptoms in IBS with diarrhea (IBS-D). Venlafaxine showed significant improvement for both loose and hard stool frequency; however, no specific IBS group was studied in this study. When ingesting vortioxetine, all different IBS groups and changes in quality of life, depression, and anxiety were examined, making it difficult to conclude about the effect of the drug in IBS. None of the antidepressant medicines produced severe side effects. However, some side effects can be interpreted as more unpleasant than others, and hence there was some loss during some studies.  Amitriptyline, tianeptine, venlafaxine vortioxetine, and mirtazapine showed good efficacy and safety. If the effectiveness and safety were to be compared between these drugs, tianeptine would be the first choice in treating IBS.

Irritable bowel syndrome (IBS) is a functional disorder that affects the gastrointestinal tract and especially the large intestine. The pathogenesis of the disease is not fully understood, for that reason there is still no cure and current therapy focuses on symptom relief. The disease manifests itself in the form of abdominal pain, bloating, constipation or diarrhoea. New studies have shown a link between IBS and communication between the central nervous system and the gut. Serotonin and norepinephrine seem to be important for the course of the disease. The purpose of this literature review was to study the efficacy and safety of certain antidepressant preparations belonging to tricyclic antidepressants and selective serotonin reuptake inhibitors in the treatment of IBS. This work focused on the effect of preparations and how tolerable they are with respect to their side effects. Articles presented in this work were found in the PubMed database with the keywords "irritable bowel syndrome", "serotonin reuptake inhibitor", " tricyclic antidepressants ". Amitriptyline 10 mg and imipramine 25 mg provided a statistically significant symptom relief in IBS with diarrhoea (IBS-D) compared to placebo. In addition, tianeptine 12.5 mg 3 times / day, which belongs to the selective serotonin reuptake enhancer (SSRE) group, gave a corresponding symptom relief as amitriptyline 10 mg once / day. The difference between the two was not statistically significant, but the study was open label and non-placebo-controlled, which made it difficult to draw any conclusions. Fluoxetine, which belongs to the selective serotonin reuptake inhibitor (SSRI) group, produced a statistically significant effect compared to placebo in the treatment of constipation IBS (IBS-C). In contrast, paroxetine-CR did not have any statistically significant effect on abdominal pain in IBS-C compared with placebo. However, more patients in the paroxetine group achieved the secondary outcome (clinical global improvement) with scores of 1-2 on the scale Clinical Global Impressions-Improvement (CGI-I). Based on the studies presented in this literature study, it is concluded that a low dose of TCA is an effective and safe treatment for IBS-D while SSRIs are effective and safe in the treatment of IBS-C compared to placebo. / Irritable bowel syndrome (IBS), är funktionella störningar som drabbar gastrointestinalkanalen och framför allt kolon. Patogenesen till sjukdomen är inte helt klarlagd, av den anledningen saknas fortfarande någon botande behandling och dagens terapi fokuserar på symtomlindring. Sjukdomen yttrar sig i form av buksmärta, uppblåsthet, förstoppning eller diarré. Senaste studier har visat en koppling mellan IBS och kommunikation mellan centrala nervsystemet och tarmen. Serotonin och noradrenalin verkar ha betydelse för sjukdomsförlopp. Syftet med detta litteraturarbete var att studera effektivitet och säkerhet för några antidepressiva preparat som tillhör tricykliska antidepressiva och selektiva serotonin återupptagshämmare vid behandling av IBS. Detta arbete fokuserade på effekten av preparaten och hur tolererbara de är med avseende på deras biverkningar. Artiklar som presenteras i detta arbete söktes i databasen Pubmed med sökord ”irritable bowel syndrome”, ”serotonin reuptake inhibitors”, ” tricyclic antidepressants”. Amitriptylin 10mg och imipramin 25mg gav en statistiskt signifikant symtomlindring vid IBS med diarré (IBS-D) jämfört med placebo. Dessutom gav tianeptin 12,5mg 3 gånger/dag, som tillhör läkemedelsgruppen selektiv serotonin återupptagsenhancer (SSRE), en likvärdig symtomlindring som amitriptylin 10mg en gång/dag. Skillnaden mellan de två var inte statistiskt signifikant, däremot var studien openlabel och icke-placebokontrollerad vilket gör det svårt att dra någon slutsats. Fluoxetin, som tillhör läkemedelsgruppen selektiva serotonin återupptagshämmare SSRI, gav en statistiskt signifikant effekt jämfört med placebo vid behandling av IBS med förstoppning (IBS-C). Däremot gav paroxetin-CR ingen statistiskt signifikant effekt på buksmärta vid IBS-C jämfört med placebo, dock uppnådde fler i paroxetingruppen den sekundära utfallsvariabeln (global klinisk förbättring) och fick poäng mellan 1 – 2 på skalan Clinical Global Impressions-Improvement (CGI-I).  Baserat på studierna som presenteras i denna litteraturstudie dras slutsatsen att en låg dos TCA är en effektiv och säker behandling vid IBS-D medan SSRI är effektiva och säkra vid behandling av IBS-C jämfört med placebo.