Denna uppsats ämnar göra ett nedslag i svensk teateröversättning för den svenska teaterscenen. Teateröversättning är ett relativt outforskat forskningsfält generellt, men i synnerhet råder det en avsaknad av studier som fokuserar på svenska teateröversättningar. I detta syfte har undersökningen valt att analysera William Shakespeares, Hamlet, genom att analysera ett urval av svenska Hamletuppsättningar och tillhörande metatexter återskapas de strategier och normer som översättaren inkorporerar vid nyöversättning från den engelska källtexten till den svenska måltexten. Tre spelversioner av Hamlet från produktioner i Dramatens regi åren 1974 i översättning av Allan Bergstrand, 1986 i översättning av Britt G. Hallqvist och 2008 i översättning av Ulf Peter Hallberg utgör studiens material. Vidare har en variabelanalys genomförts där variablerna strykning, textindelning, pronominalbruk och bildspråk analyserats, både på makrotextuell nivå och mikrotextuell nivå. Resultatet visar att spelversionerna skiljer sig något åt när det kommer till strategier och textuella normer. Hamlet från 1974 tenderar att vara mer adekvansinriktad medan Hamlet från 1986 och 2008 tenderar att vara mer acceptansinriktade. Studien fann även att ingen av de undersökta spelversionerna lever upp till rådande normer när det kommer till mottagande. / This thesis seeks to touch upon Swedish theatre translations produced for the Swedish stage. Theatre translation is generally an relatively unchartered field, but there is particularly a lack of studies focused on Swedish theatre translation. For this reason this thesis has chosen to analyse William Shakespeare’s Hamlet. By analysing a selection of Hamlet productions and corresponding metatexts this thesis recreates strategies and norms incorporated in a retranslation of the English source text into a Swedish target text.Three stage versions of Hamlet, all productions of Dramaten from the years 1974, translated by Allan Bergstrand, 1986, translated by Britt G. Hallqvist, and 2008, translated by Ulf Peter Hallberg, were selected for this purpose. In addition, the following variables where investigated: reduction, textual structure, pronouns and imagery. This analysis was conducted both on a macro texual level and a micro textual level. The study shows that the stage version of Hamlet 1974 tends to be more adequate while the stage versions from 1986 and 2008 tend to be more acceptable when it comes to strategies. The thesis also found that none of the investigated stage versions fulfilled the expectancy norms of the audience.