Bakgrund: Tennisarmbåge eller lateral epikondylalgi (LE) är ett muskuloskeletalt besvär som drabbar utsidan av armbågen. LE har en prevalens på 1–3 % av hela populationen där majoriteten av fallen är hos individer i åldrarna 35–54 år. Det är en av de vanligaste muskuloskeletala orsakerna till att personer söker primärvården med upp till 7 per 1000 vårdkontakter. Syfte: Undersöka utfall av studier som jämför excentrisk träning mot andra fysioterapeutiska behandlingar vid LE. Metod: En systematisk litteratursökning i databaserna Pubmed, CINAHL och Scopus samt sekundär sökning i referenslistor av relevanta studier. Resultat: Totalt inkluderades åtta studier som randomiserat jämförde excentrisk träning mot töjning (tre studier), koncentrisk och isometrisk träning (tre studier) och cyriax fysioterapi (två studier). Töjning: ingen signifikant skillnad i smärta eller självskattad funktion mellan grupperna. En studie undersökte greppstyrka där excentrisk träning var signifikant bättre efter sex månaders uppföljning. Koncentrisk och isometrisk: varierande resultat från studierna, två studier visade på smärtminskning för excentrisk jämfört med koncentrisk träning samt i en av dem även bättre självskattad funktion för excentrisk träning. I den tredje var det ingen signifikant skillnad mellan excentrisk och koncentrisk träning, dock hade excentrisk och koncentrisk plus isometrisk träning signifikant smärtminskning och ökad självskattad funktion jämfört med de andra. Cyriax fysioterapi: excentrisk träning var signifikant bättre vad gäller smärtminskning och självskattad funktion. Konklusion: Excentrisk träning verkar vara en effektiv behandling mot LE. Det finns dock få studier som jämför enbart excentrisk träning mot andra fysioterapeutiska behandlingar. Dessutom varierar träningsupplägget vad gäller frekvens och intensitet mellan studierna. Fler studier behövs på ovannämnda behandlingar för att säkerställa effekten av excentrisk träning samt studier där man undersöker excentrisk träning mot andra behandlingsmetoder. Jag uppmanar även till studier som jämför olika dosering och intensitet av excentrisk träning för att få ett standardiserat träningsupplägg.

Syfte Syftet med föreliggande studie var att försöka klargöra om stötvågsbehandling har någon effekt på smärta och handgreppstyrka hos patienter med lateral epikondylalgia. Frågeställningar 1. Har stötvågsbehandling någon effekt på smärta hos patienter med lateral epikondylalgia, i så fall vilken? 2. Har stötvågsbehandling någon effekt på handgreppsstyrka hos patienter med lateral epikondylalgia, i så fall vilken? Metod Sökning av litteratur utfördes i PubMed, Cochrane, Cinahl och PEDro. Detta resulterade i 14 artiklar, som granskades och bedömdes enligt PEDro Scale. Poängbedömningen utifrån PEDro Scale omsattes till Statens Beredning för medicinsk Utrednings (SBU) mall för bevisvärde. Utifrån artiklarnas sammantagna bevisvärde bestämdes evidensnivån enligt SBU:s fyra nivåer. Resultat Enligt GRADE-systemet förelåg det ett starkt vetenskapligt belägg för att stötvågsbehandling har en smärtlindrande effekt vid lateral epikondylalgia. Studier av likartad vetenskaplig kvalitet påvisar motsägande resultat avseende om stötvågsbehandling är bättre än placebo, kortison eller tenotomi. Detta innebär att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt och att mer forskning behövs. Enligt GRADE-systemet förelåg det ett starkt vetenskapligt belägg för att stötvågsbehandling leder till förbättrad handgreppsstyrka vid lateral epikondylalgia. Vidare förelåg det ett starkt vetenskapligt belägg för att stötvågsbehandling inte är bättre än någon annan behandling gällande ökning av handgreppsstyrka vid lateral epikondylalgia. Slutsats Stötvågsbehandling har en smärtlindrande effekt hos patienter med lateral epikondylalgia. Det finns dock ingen evidens för att stötvågsbehandling är bättre ur smärthänseende än någon annan behandling såsom placebo, kortison eller tenotomi. Stötvågsbehandling leder till förbättrad handgreppsstyrka men är inte bättre än placebo, kortison eller tenotomi på att öka handgreppsstyrkan hos patienter med lateral epikondylalgia. / Aim The aim of the present study was to try to find out whether shock wave therapy has any effect on pain and grip strength in patients with lateral epicondylitis. Objectives 1. Does shock wave therapy reduce pain in patients with lateral epicondylitis? 2. Does shock wave therapy improve grip strength in patients with lateral epicondylitis? Method A literature review was performed in the databases PubMed, Cochrane, Cinahl and PEDro. Fourteen articles were found and critically reviewed. These articles were scored according to the PEDro scale and the scores were translated into a scale of evidence by the Statens Beredning för medicinsk Utredning (SBU) and the level of evidence was determined based on the four different grades presented by the SBU. Results According to the GRADE-system there was a strong scientific evidence for a reduction of pain using shock wave therapy in patients with lateral epicondylitis. Contradictory results whether shock wave therapy was better than placebo, corticosteoroid injection or tenotomy have been reported in studies of similar scientific quality. This means that more research is needed in this field. According to the GRADE-system there was a strong scientific evidence for an improvement of grip strength using shock wave therapy. Furthermore, there was a strong scientific evidence for that shock wave is not better than any other therapy in terms of improving grip strength in patients with lateral epicondylitis. Conclusion Shock wave therapy reduces pain in patients with lateral epicondylitis. There is, however, no evidence for shock wave therapy to be superior to any other treatment such as placebo, corticosteoroid injection or tenotomy. Shock wave therapy improves grip strenght but is not better than placebo, corticoidsteroid injection or tenotomy in increasing grip strength in patients with lateral epicondylitis.