Bakgrund: Plantar fasciit är ett inflammatoriskt tillstånd i foten som uppstår till följd av mikrotrauman på senstråket som går under foten. Tillståndet oftast självläkande, men kan vara ihållande. Kan vara mycket smärtsamt och begränsande. Behandlingsmetoder som finns är stretching, tejpning, nattskena och fysioterapi. Stötvågsbehandling är behandlingsmetod som används vid stötvågsbehandling, anses vara en säker metod. Syfte: Kartlägga vilken effekt stötvågsbehandlingen hade på plantar fasciit avseende smärta och/eller funktion. Metod: För att besvara syftet utfördes en litteraturstudie. Sökningarna utfördes i två sökbaser, LTU:s sökbas och Pubmed. Resultat: 8 studier inkluderades och granskades. Stötvågsbehandling jämfördes med placebobehandling. Majoriteten avstudierna (fem av åtta) uppvisade goda resultat med statistiskt signifikans till fördel för stötvåg. Två av studierna uppvisade fördel till stötvåg, men det fanns ingen statistisk signifikans i studierna. Sista studien uppvisade ingen signifikant skillnad eller fördel till någon av grupperna. Stötvågsbehandling med medel- eller högeffekt uppvisade bättre resultat än lågeffekt i denna litteraturstudie. Radiell stötvåg hade mer tillförlitligt resultat än fokuserad stötvåg i denna sammanställning med. Konklusion: Stötvåg verkar kunna ha en positiv effekt på plantar fasciit avseende smärta och funktion. Stötvåg med medel- eller högeffekt är två alternativ för effekt. Radiell stötvåg kan även vara att föredra över fokuserad då den gav tillförlitligare resultat.

Bakgrund: Spasticitet är ett vanligt symptom bland personer med Cerebral Pares och kan ge konsekvenser som påverkar individen negativt, exempelvis smärta, obehag och funktionshindrande deformiteter. I dagsläget finns begränsad evidens för stötvågsbehandling i syfte att förändra spasticitet hos personer med Cerebral Pares.  Syfte: Syftet var att sammanställa och kritiskt granska det vetenskapliga underlaget för stötvågsbehandling i syfte att förändra spasticitet hos individer med Cerebral Pares samt att fastställa det nuvarande evidensläget.  Metod: En systematisk sökning genomfördes i databaserna PubMed, Scopus, Cochrane Library, AMED, CINAHL och Web of Science. De nio studier som uppfyllde uppsatta kriterium inkluderades och granskades med SBU:s granskningsmall för randomiserade kontrollerade studier. För att bedöma den sammanvägda evidensstyrkan användes GRADE. Resultat: Samtliga nio inkluderade artiklar rapporterade att stötvågsbehandling minskar spasticitet signifikant jämfört med baslinje hos personer med Cerebral Pares. Evidensstyrkan för det vetenskapliga underlaget bedöms ha mycket låg tillförlitlighet för stötvågsbehandlingens effekt på spasticitet hos individer med Cerebral Pares. Konklusion: Denna systematiska kritiska litteraturstudie konkluderar att det finns otillräcklig evidens för att stötvågsbehandling minskar spasticitet hos individer med Cerebral Pares trots att samtliga inkluderade artiklar visade en signifikant minskning av spasticitet.

Syfte Syftet med föreliggande studie var att försöka klargöra om stötvågsbehandling har någon effekt på smärta och handgreppstyrka hos patienter med lateral epikondylalgia. Frågeställningar 1. Har stötvågsbehandling någon effekt på smärta hos patienter med lateral epikondylalgia, i så fall vilken? 2. Har stötvågsbehandling någon effekt på handgreppsstyrka hos patienter med lateral epikondylalgia, i så fall vilken? Metod Sökning av litteratur utfördes i PubMed, Cochrane, Cinahl och PEDro. Detta resulterade i 14 artiklar, som granskades och bedömdes enligt PEDro Scale. Poängbedömningen utifrån PEDro Scale omsattes till Statens Beredning för medicinsk Utrednings (SBU) mall för bevisvärde. Utifrån artiklarnas sammantagna bevisvärde bestämdes evidensnivån enligt SBU:s fyra nivåer. Resultat Enligt GRADE-systemet förelåg det ett starkt vetenskapligt belägg för att stötvågsbehandling har en smärtlindrande effekt vid lateral epikondylalgia. Studier av likartad vetenskaplig kvalitet påvisar motsägande resultat avseende om stötvågsbehandling är bättre än placebo, kortison eller tenotomi. Detta innebär att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt och att mer forskning behövs. Enligt GRADE-systemet förelåg det ett starkt vetenskapligt belägg för att stötvågsbehandling leder till förbättrad handgreppsstyrka vid lateral epikondylalgia. Vidare förelåg det ett starkt vetenskapligt belägg för att stötvågsbehandling inte är bättre än någon annan behandling gällande ökning av handgreppsstyrka vid lateral epikondylalgia. Slutsats Stötvågsbehandling har en smärtlindrande effekt hos patienter med lateral epikondylalgia. Det finns dock ingen evidens för att stötvågsbehandling är bättre ur smärthänseende än någon annan behandling såsom placebo, kortison eller tenotomi. Stötvågsbehandling leder till förbättrad handgreppsstyrka men är inte bättre än placebo, kortison eller tenotomi på att öka handgreppsstyrkan hos patienter med lateral epikondylalgia. / Aim The aim of the present study was to try to find out whether shock wave therapy has any effect on pain and grip strength in patients with lateral epicondylitis. Objectives 1. Does shock wave therapy reduce pain in patients with lateral epicondylitis? 2. Does shock wave therapy improve grip strength in patients with lateral epicondylitis? Method A literature review was performed in the databases PubMed, Cochrane, Cinahl and PEDro. Fourteen articles were found and critically reviewed. These articles were scored according to the PEDro scale and the scores were translated into a scale of evidence by the Statens Beredning för medicinsk Utredning (SBU) and the level of evidence was determined based on the four different grades presented by the SBU. Results According to the GRADE-system there was a strong scientific evidence for a reduction of pain using shock wave therapy in patients with lateral epicondylitis. Contradictory results whether shock wave therapy was better than placebo, corticosteoroid injection or tenotomy have been reported in studies of similar scientific quality. This means that more research is needed in this field. According to the GRADE-system there was a strong scientific evidence for an improvement of grip strength using shock wave therapy. Furthermore, there was a strong scientific evidence for that shock wave is not better than any other therapy in terms of improving grip strength in patients with lateral epicondylitis. Conclusion Shock wave therapy reduces pain in patients with lateral epicondylitis. There is, however, no evidence for shock wave therapy to be superior to any other treatment such as placebo, corticosteoroid injection or tenotomy. Shock wave therapy improves grip strenght but is not better than placebo, corticoidsteroid injection or tenotomy in increasing grip strength in patients with lateral epicondylitis.