Falls are a major contributor to construction-related fatalities. Many construction fall fatalities occur during roofing, and may be prevented by proper use of fall protection. A prevalent option for fall protection is a personal fall arrest system (PFAS). However, full adaption of PFAS is hindered by usability issues, particularly in the harness component. Current research aims to develop design requirements for more usable fall arrest harness. A study was conducted to consider the inter-relations of objective measures of fit and strap pressure, along with subjective usability measures including discomfort ratings and post-task questionnaire responses. 18 local roofers were recruited to test three different harnesses, while performing both quiet calibration-oriented trials and simulated roofing tasks. Significant correlations between discomfort ratings and pressure values were found only in quiet trials. Questionnaire responses were validated by inter-correlations and by significant correlations with discomfort ratings. Multiple comparisons of objective fit values and questionnaire responses revealed deficits in the low-end harness, while suggesting few differences between the mid- and high-range harnesses. Results from analysis of both objective and subjective measures were considered alongside free-response prompts to develop a set of four requirements for consideration in future harness design, including a lowered harness weight, an intermediate level of padding, inclusion of rolling style vertical strap quick-adjusters, a belt-style thigh strap adjustment mechanism, and the adoption of a three-sized sizing scheme. / Master of Science

<p>Risker för fall och fallskador är ett betydande patientsäkerhetsproblem vid sjukhus och andra vårdinstitutioner. En allvarlig konsekvens av fall är höftfraktur. Förutom onödigt lidande för patienten leder detta till ökade sjukvårds- och samhällskostnader.Syftet med studie var att kartlägga tidigare fall och fallskador inom sluten vård samt att utvärdera om en intervention omfattande implementering av en riskbedömningsmall och preventiva åtgärder så som antihalksockor samt utökning av sänglarm kunde minska fall och fallskador. Studien omfattade samtliga patienter från två medicinavdelningar på ett svenskt länsdelssjukhus med dokumenterad hög fallincidens och utfördes i två steg. Deskriptiv kartläggning av antalet inrapporterade fall och fallskador, samt de händelser som lett till fallolyckor inom sluten vård under år 2002/2003.  Interventionsstudie som omfattade implementering av en riskbedömningsmall, för att identifiera riskpatienter, samt ett införande/utökande av preventiva åtgärder, antihalksockor och larm, för att förhindra fall och fallskador. Interventionen utfördes våren 2004 och utvärderades efter 6 månader. Resultatet visade att kartläggning av avvikelserapporter synliggjorde ogynnsamma förhållanden och bekräftade implementeringsbehov av intervention. Antal fall minskade signifikant (p<0.01) med 49 % efter interventionen samt att antal skador minskade med 30 %. Revidering av patienters mediciner, bekräftande omvårdnad, närmre patientkontakt och rutiner för detta skulle troligen minska antalet fall ytterligare.</p>

ABSTRACT Aim: The aim of this study was to examine differences in the documentation of the case incident reports, before (FRP) and after (FRE) the introduction of a quality standard for fall prevention in the geriatric departments at a Swedish University hospital. Method: 51 fall incident reports were collected before the introduction of quality standards for fall prevention and 63 after. Differences in documentation between the fall incident reports were analyzed with a Chi-2 test. Results: Number of case incidents in which the use of the alarm mat was documented increased after the introduction of quality standards for fall prevention and documented use of shoes and walker decreased. The majority of all documented case incidents occurred inside the patient room according to both FRP and FRE. Documented use of hypnotics increased, while the documented use of diuretics decreased between FRP and FRE. Documented time for falls has changed. For the FRP were these moments more often during the daytime (06:00 to 17:59) and for FRE were times more frequently during the night (18.00-05.59). Conclusion: There were many significant differences in documentation between the case incident reports FRP and FRI, what these differences is caused by is difficult to say, therefore, calls for further studies in which also a relationship between differences are examined. It would also be of interest to conduct studies with control groups to compare aid appliance use among patients who fall and don´t fall. Then the effect of aid appliances could be evaluated. / SAMMANFATTNING Syfte: Syftet med studien var att undersöka skillnader i dokumentation av fallhändelserapporter före (FRP) och efter (FRE) införandet av en Kvalitetsnorm för fallprevention inom geriatrisk slutenvård vid ett universitetssjukhus i Sverige. Metod: Femtioen fallhändelserapporter samlades in före införandet av Kvalitetsnorm för fallprevention och 63 efter. Jämförbara variabler i dokumentationen identifierades och skillnader mellan fallhändelserapporterna analyserades med ett Chi-2 test. Resultat: Antal fallhändelserapporter där användandet av larmmatta var dokumenterat ökade efter införandet av Kvalitetsnorm för fallprevention och dokumenterat användande av skor och rollator minskade. Majoriteten av alla dokumenterade fallhändelser inträffade inne på patientsal enligt både FRP och FRE. Dokumenterad användning av hypnotika ökade, medan dokumenterad användning av diuretika minskade mellan FRP och FRE. Dokumenterade tidpunkter för fall har förändrats. På FRP var dessa tidpunkter oftare dagtid (06.00-17.59) och på FRE var tidpunkterna oftare nattetid (18.00-05.59).  Slutsats: Det fanns många signifikanta skillnader i dokumentationen mellan fallhändelserapporterna FRP och FRE, vad dessa skillnader beror på är dock svårt att säga, därför uppmanas det till fortsatta studier där även samband mellan skillnader undersöks. Det skulle även vara av intresse att genomföra studier med kontrollgrupper för att jämföra hjälpmedelsanvändning mellan patienter som faller och inte faller. Då skulle effekten av hjälpmedel kunna utvärderas.

Risker för fall och fallskador är ett betydande patientsäkerhetsproblem vid sjukhus och andra vårdinstitutioner. En allvarlig konsekvens av fall är höftfraktur. Förutom onödigt lidande för patienten leder detta till ökade sjukvårds- och samhällskostnader.Syftet med studie var att kartlägga tidigare fall och fallskador inom sluten vård samt att utvärdera om en intervention omfattande implementering av en riskbedömningsmall och preventiva åtgärder så som antihalksockor samt utökning av sänglarm kunde minska fall och fallskador. Studien omfattade samtliga patienter från två medicinavdelningar på ett svenskt länsdelssjukhus med dokumenterad hög fallincidens och utfördes i två steg. Deskriptiv kartläggning av antalet inrapporterade fall och fallskador, samt de händelser som lett till fallolyckor inom sluten vård under år 2002/2003.  Interventionsstudie som omfattade implementering av en riskbedömningsmall, för att identifiera riskpatienter, samt ett införande/utökande av preventiva åtgärder, antihalksockor och larm, för att förhindra fall och fallskador. Interventionen utfördes våren 2004 och utvärderades efter 6 månader. Resultatet visade att kartläggning av avvikelserapporter synliggjorde ogynnsamma förhållanden och bekräftade implementeringsbehov av intervention. Antal fall minskade signifikant (p&lt;0.01) med 49 % efter interventionen samt att antal skador minskade med 30 %. Revidering av patienters mediciner, bekräftande omvårdnad, närmre patientkontakt och rutiner för detta skulle troligen minska antalet fall ytterligare.

No description available.

Thesis PlanB (M.S.)--University of Wisconsin--Stout, 2007. / Includes bibliographical references.

Bakgrund: På somatiska vårdavdelningar är fallrisken hög då det gäller patienter med demenssjukdom. Olika faktorer leder till att denna patientgrupp riskerar att inneha hög fallfrekvens på sjukhus. Syftet är att beskriva hur sjuksköterskan med hjälp av omvårdnadsåtgärder kan förebygga fall hos patienter med demenssjukdom på somatiska vårdavdelningar. Metod som valts är en litteratur översikt som är baserad på 15 vetenskapliga artiklar av både kvalitativ- och kvantitativansats. Resultat: Att identifiera vilka faktorer som leder till ökad fallrisk är ett viktigt arbete för sjuksköterskan för att kunna sätta in rätt omvårdnadsåtgärder. Upprättandet av individanpassat fallpreventionsprogram kan förebygga fall genom att patientens styrkor och svagheter identifieras. Vårdmiljön har en stor betydelse för patienter med demenssjukdom för att motverka risken för fallolyckor. Genom att samverka med andra professioner kan sjuksköterskan få ett större urval av omvårdnadsåtgärder i det fallförebyggande arbetet. Olika sorters hjälpmedel kan användas i omvårdnaden och därmed förebygga fall och framförallt fallskador. Slutsats: Fallolyckor innebär svåra skador hos äldre patienter med demens med en lång vårdtid och ökat lidande som följd. Det bör därför ligga i sjuksköterskans intresse att mer systematiskt använda sig av någon av tidigare nämnda omvårdnadsåtgärder då de hjälper till att förhindra fallolyckor i hög grad.

Thesis (Ed.M.)--Boston University

No description available.

Field and greenhouse experiments were conducted at Southern Illinois University-Carbondale in 2006 and 2007 to evaluate the herbicide tembotrione for postemergence grass control. Tembotrione inhibits the p-hydroxyphenylpyruvate dioxygenase (HPPD) enzyme, which aids in the formation of essential plant constituents for photosynthesis. Tembotrione efficacy was examined in the greenhouse on large crabgrass, giant foxtail, shattercane, and fall panicum. Significant activity that could translate to commercial levels of weed control in the field was found on all species except fall panicum. Greenhouse studies also compared the efficacy of tembotrione, mesotrione, and topramezone which represent the three HPPD-inhibiting herbicides commercially available in U.S. corn production. Tembotrione and topramezone have more activity on these grasses than mesotrione. Tembotrione was also tank-mixed with either nicosulfuron or foramsulfuron to evaluate fall panicum response. Activity on fall panicum was similar weather nicosulfuron or foramsulfuron was applied alone or with tembotrione. In the field, it was also determined that nicosulfuron or foramsulfuron could be added to tembotrione to control fall panicum. The addition of atrazine to nicosulfuron and tembotrione did not negatively effect fall panicum control. It was also observed in both the field and greenhouse that utilizing methylated seed oil provided more activity than crop oil concentrate.