<p>Syftet med studien är att visa på ett vidare perspektiv över hur pedagoger talar om bemötandet av de två kategorierna tigare och talare, samt hur pedagoger talar om användandet av gruppindelningar med hänsyn till tigare och talare. Vår studie tar sin utgångspunkt i socialkonstruktivistisk teori, och vi intresserar oss för hur pedagoger upplever tigare och talare i sociala interaktioner i klassrummet. Studien är inspirerad av diskursanalys med inriktning mot diskurspsykologi. Empirinsamlingen gjordes med en kvalitativ metod. Sex pedagoger intervjuades utifrån två olika intervjuguider.</p><p>Intervjusvaren visade att pedagogerna huvudsakligen strävade efter att få tigarna att bli talare. Pedagogerna ansåg att det finns två olika slags talare, varav den ena upplevdes som mer problematisk av pedagogerna. Pedagogerna menade att dessa elever måste styras upp på ett eller annat sätt. Den andra varianten av talare sågs som positiv på grund av att den skapar dynamik i klassrummet. Samtliga pedagogers åsikt var att tigarna kan göra sin röst hörd när de befinner sig i mindre grupper. Därmed funderade de inte nämnvärt över kategorierna tigare och talare vid gruppindelning.</p><p>Vår undersökning har visat på att det är en utmaning för pedagogen att få tigande och talande elever aktiva och engagerade i undervisningen.</p>

Syftet med studien är att visa på ett vidare perspektiv över hur pedagoger talar om bemötandet av de två kategorierna tigare och talare, samt hur pedagoger talar om användandet av gruppindelningar med hänsyn till tigare och talare. Vår studie tar sin utgångspunkt i socialkonstruktivistisk teori, och vi intresserar oss för hur pedagoger upplever tigare och talare i sociala interaktioner i klassrummet. Studien är inspirerad av diskursanalys med inriktning mot diskurspsykologi. Empirinsamlingen gjordes med en kvalitativ metod. Sex pedagoger intervjuades utifrån två olika intervjuguider. Intervjusvaren visade att pedagogerna huvudsakligen strävade efter att få tigarna att bli talare. Pedagogerna ansåg att det finns två olika slags talare, varav den ena upplevdes som mer problematisk av pedagogerna. Pedagogerna menade att dessa elever måste styras upp på ett eller annat sätt. Den andra varianten av talare sågs som positiv på grund av att den skapar dynamik i klassrummet. Samtliga pedagogers åsikt var att tigarna kan göra sin röst hörd när de befinner sig i mindre grupper. Därmed funderade de inte nämnvärt över kategorierna tigare och talare vid gruppindelning. Vår undersökning har visat på att det är en utmaning för pedagogen att få tigande och talande elever aktiva och engagerade i undervisningen.