I denna uppsats undersöks relationen mellan tilltro till föräldraförmåga och föräldrabeteenden över tid och huruvida föräldrars depression och föräldrastress modererar relationen. Tidigare forskning har konstaterat att tilltro till föräldraförmåga är en stark prediktor för föräldrabeteenden, och att föräldrars depression och föräldrastress minskar positiva och ökar negativa föräldrabeteenden. Syftet med uppsatsen är att undersöka om föräldrars välmående är en omständighet då tilltro till föräldraförmåga inte är en lika stark prediktor för positiva föräldrabeteenden. Studiens hypotes är att högre nivåer av föräldrars depression och föräldrastress försvagar associationen mellan tilltro till föräldraförmåga och positiva föräldrabeteenden över tid. Urvalet i studien kommer från ett större projekt som undersökt föräldrars användning av internet och sociala medier, och hur det associerade till föräldraskap. I denna uppsats inkluderas föräldrar (N = 247) till barn i åldrarna 0-5 år och datan är insamlad vid två tillfällen via enkäter. Resultatet av moderationsanalysen går i linje med tidigare forskning och visade en predicerande effekt av tilltro till föräldraförmåga på positiva föräldrabeteenden över ett års tid. Den aktuella studien adderar kunskap om det longitudinella sambandet mellan tilltro till föräldraförmåga och positiva föräldrabeteenden hos föräldrar med barn under sex år. Resultatet visade inga signifikanta modererande effekter av föräldrars depression eller föräldrastress i associationen. Resultaten indikerar att föräldrars välmående inte leder till förändringar i deras föräldrabeteenden över tid, oavsett tilltro till föräldraförmåga. Framtida forskning bör fortsätta undersöka sambandet och använda ett normalfördelat urval gällande föräldrars depression, föräldrastress, tilltro till föräldraförmåga och föräldrabeteenden. / This thesis examined the relationship between parental self-efficacy (PSE) and parental behavior, and whether levels of parents' depression or parental stress can moderate the relationship over time. Previous research has inferred that PSE is a strong predictor for parental behaviors, further research suggests that depression and parental stress, decrease positive and increase negative parental behaviors. The purpose of this thesis is to investigate whether parents' well-being, such as parents' depression or parental stress, could be circumstances in which PSE decreases its predicting effect on positive parenting behaviors. The hypothesis is that higher levels of parents' depression or parental stress decreases the strength of the association between PSE and positive parental behavior over time. The sample is drawn from a larger longitudinal study in Sweden that investigated parents' use of internet and social media, and its link to parenting. This study included parents (N = 247) of children 0-5 years old and data was collected at two times via survey responses. Research questions were tested using moderation analysis. Results supported previous findings of a significant predicting effect of PSE on positive parenting behavior over time. In addition, the current study contributes with knowledge that a longitudinal association also exists for parents with children under six years of age. Furthermore, results showed no significant moderating effects of parents' depression or parental stress on the association of PSE and positive parenting behaviors. Findings indicate that levels of parents' depression and parental stress does not change positive parenting behaviors over time, regardless of PSE in this sample. Future research should further investigate parents’ well-being and the effects of PSE and parenting behavior and use a normally distributed sample regarding levels of depression, parental stress, parental self-efficacy and positive parenting behavior.